Tisdagen 1 oktober behandlade nämnden för beredskap och säkerhet budgetförslaget för nästa år. Sex små frivilliga östnyländska dotterbrandkårer är illa ute när Östra Nylands välfärdsområde ska spara flera miljoner euro.
Borgby-Hertsby FBK är en av dem som föreslås bli utan finansiering. De övriga är kårerna i Immersby, Hangelby, Grävnäs-Mickelspiltom, Hardom och Jackarby.
– Jag måste nog säga faktiskt att det kom som en kalldusch för vi har ju jobbat sedan 1964 och trodde att vi skulle få fortsätta. Men med det här beslutet ser det ut som att hälften av vår budget försvinner, säger Kjell Grönkvist, ordförande för Borgby-Hertsby FBK.
Borgby-Hertsby FBK är en dotterbrandkår till Paipis FBK. Dotterbrandkårer är små frivilliga brandkårer som i ett tidigare skede förts över till så kallade moderbrandkårer, då de inte klarat sig själva.
Borgby-Hertsby FBK har ett eget brandfordon. Grönqvist målar upp två händelseförlopp om samarbetet med Paipis FBK skulle fortsätta, ett med eget uttryckningsfordon och ett utan.
– Det går till på det viset att vi får alarmet i vår telefon och då har vi tio minuters utryckningstid och hinner ganska bra för vi har omkring två–tre kilometer till vår depå. Men om det blir fyra kilometer till så tror jag att det blir lite rally på vägarna och det är nog inte riktigt bra, säger Grönqvist.
Till råga på allt löper de då risken att inte hinna fram till brandfordonet som väntar vid depån vid Paipisvägen, utan blir kvar i sina personbilar på gården. Ett eget uttryckningsfordon är a och o för att verksamheten ska överleva.
– I dagens läge kör vi med den till Paipis, för det är vår egen bil och den är ju utrustad med alla möjliga saker som man behöver vid uttryckningarna, säger Grönqvist.
Med en kraftigt minskad budget finns risken att kåren blir tvungen att sälja slangar och rökdykaraggregat för att ha råd med branddepån som nyligen rustats upp med bland annat ett nytt kök.
– Vi får väl sälja den och sköta om lokaler och grejer här. Vi vet ju redan att värme och sådant kostar och om vi nu blir av med hälften av pengen får vi nog fundera om vi har stallet kallt, säger ordförande Kjell Grönqvist.
Själva branddepån på Borgnäsvägen kan omvandlas till ett gemensamt byahus som inhyser såväl byns jägare, brandmän och marthor.
– Ungdomsföreningen har ju sitt eget hus, men jaktföreningen och martorna har ju inget eget hus. Det skulle vara bra om vi kunde göra någon hopslagning och hålla det här huset som ett föreningshus.
Liten men naggande god kår
Kjell Grönqvist beskriver Borgby-Hertsby FBK som liten men naggande god.
– Vi är inte fler än tre–fyra stycken som är här, men vi har två rökdykare som hjälper Paipis. Avtalen är gjorda så att om man har flera rökdykare så får man mera in och vi hjälper bra till i Paipis med vår styrka. Är vi borta därifrån så är det ju bort från deras budget också.
Medlemmarna i Borgby-Hertsby frivilliga brandkår är redan på äldre sidan, men kan å andra sidan rycka ut när andra jobbar.
– Jag vet att det är många kårer, till och med Borgå, som inte heller vill få ut människor på dagen och då har dom pensionärer som rycker ut. Men man blir ju aldrig yngre, man blir bara äldre och styvare, så jag skulle nog säga att det inte är något att se fram emot.
Det är välfärdsområdets fullmäktige som fattar det avgörande beslutet om Borgby-Hertsby FBK och de fem andra dotterbrandkårernas framtid.
Vad händer om det börjar brinna här i knutarna och ni inte finns?
– Om vi inte finns här så är det ordinarie eller någon annan frivillig brandkår som kommer, kanske Hindhår. Jag vet inte. Nog tror jag att de släcker, men det är ju alltid med eldar på det viset att ju snabbare man släcker, desto mer får man sparat, för ju mer det brinner desto värre är det att släcka.
En stor del av landet sköts av FBK:are
Kjell Grönqvist har en klar syn på hur räddningsväsendet borde organiseras för att det ska fungera bättre.
– Om vi pratar om räddningsverket och räddningssidan så den borde höra till staten. Det är samma som polisen, tullen och militären. Där hör brandkåren hemma och inte i välfärdsområdena. Den passar inte in där. Om vi tänker på budgeten i själva välfärdsområdet så är det en liten del som går till till räddningsväsendet och ändå drabbas det ganska hårt nu. Och det värsta är ju att det drabbar oss FBK:are mest.
Grönqvists hälsning till fullmäktige är att kontakta frivilliga brandkårer för att ta reda på hur verksamheten ser ut i verkligheten innan de fattar beslut.
– Jag tror att kanske 80 procent av beslutsfattarna inte vet någonting om frivilliga brandkårer utan dom tror bara att det är räddningsverket och inget annat. Men en stor del av hela landet sköts av FBK:are och därför skulle det vara viktigt att vi håller i dom, för att det är billigt, säger Kjell Grönqvist.
Inte avgjort än
Under nämndens möte på tisdagskvällen diskuterades de föreslagna sparåtgärderna länge och från olika kanter. Mikael Karlsson (SFP) föreslog att man inte ska dra in pengarna för de små avtalsbrandkårerna, men hans förslag förlorade 4-6.
Nästa instans är styrelsen och sedan fullmäktige. Enligt Karlsson kommer åtminstone SFP att föreslå och rösta för att alla de frivilliga brandkårerna ska få finnas kvar. Gruppen har inte fattat något separat beslut i frågan, men nog diskuterat var man står.
– Jag tror att vår SFP-grupp kommer att vara enig. De förstår hur viktigt jobb de frivilliga brandkårerna gör och jag tror inte gruppen kommer att jobba för några nedskärningar i FBK-verksamheten, säger Karlsson.
SFP har 20 av 59 fullmäktigeplatser. De behöver alltså få en del andra med sig för att kunna rösta ner förslaget att spara på dotterbrandkårerna.
Karlsson vill inte spekulera i hur det kommer att gå, men säger att man ska försöka hitta alternativa lösningar för att få inbesparingarna gjorda på annat sätt. Han nämner att dra in på förvaltningen som ett alternativ.
Att lägga ner de sex avtalsbrandkårerna skulle spara lite på 36 000 euro, vilket han tycker är en relativt liten summa i det här sammanhanget.