Vårt samhälle har blivit allt mer beroende av satellitnavigering, och beroendet kommer bara att fördjupas när självstyrande bilar och diverse drönare tar över vägarna och skyn. Så gps och övriga satellitnavigeringssystem kommer att bli ett allt attraktivare mål för dem som vill idka sabotage och rentav terrorism.
Finns det något sätt att gardera sig mot det här? Eller är det trots allt bara den gamla, hederliga papperskartan och kompassen som vi till syvende och sist kan räkna med när det riktigt kommer till kritan?
Vi har samlat fyra centrala frågor och svar kring satellitnavigering och dess framtid.
Hur ser satellitnavigeringens historia ut?
Rymden har alltid lett våra steg under våra strövtåg över jorden. Sedan tidernas begynnelse har vi använt stjärnor och andra himlakroppar för att orientera oss, både på land och till havs.
Det är till exempel knappast ett sammanträffande att det var en stjärna som de tre vise männen följde i en av kristendomens mest centrala berättelser. Inte bara människor, utan till exempel också vissa fågelarter, har använt stjärnor för att navigera, utöver sin förmåga att direkt läsa av jordens magnetfält.
Också vi människor lärde oss så småningom att ta jordens magnetfält till hjälp för att orientera oss, även om vi, till skillnad från fåglarna, inte har en inbyggd kompass i våra huvuden. Så vi var tvungna att konstruera artificiella kompasser. Och det har ju på det hela taget funkat tillfredsställande.
I dag navigerar vi i allt högre grad med hjälp av konstgjorda himlakroppar, det vill säga satelliter. Genom att mäta avståndet till minst fyra satelliter i jordens omloppsbana kan mottagaren i din telefon beräkna din exakta position på jorden. Det här kallas för triangulering.
Det vanligaste systemet för satellitnavigering är gps (Global Positioning System), men det finns numera också andra system som det europeiska Galileo, det kinesiska Beidou och det ryska systemet Glosnass. De här systemen har revolutionerat vår förmåga att navigera, ända ned till några centimeters precision.
Varför är satellitnavigering viktig?
Mobiltelefonnätverket skulle inte funka utan gps. Nätverket behöver veta var din telefon är så att den kan koppla upp dig på närmaste basstation.
Astronomer, både amatörastronomer och proffsen, använder gps-nätverkets tids- och platsangivelser för att orientera sina teleskop på stjärnhimlen.
Räddningsverken världen över utnyttjar gps när de åker ut på uppdrag. Satellitnavigeringen är såklart också superviktig i räddningsarbetet efter naturkatastrofer och motsvarande.
Gruvbolagen använder gps när de borrar, spårar sina fordon och för sitt lantmäteri. En positioneringsnoggrannhet på centimeternivå är inte fy skam i de här sammanhangen. Också jord- och skogsbrukare använder maskiner som styrs automatiskt, med gps-navigering.
Drönarna och de självkörande bilarna blir allt vanligare. Också de är beroende av gps, inte bara för att hitta till sin destination utan för att hålla sig på vägen eller i luften.
Bankerna är beroende av gps-signalen för att notera tidpunkten för penningtransaktioner.
Och sedan det kanske mest uppenbara av allt: navigering både till lands och till sjöss. Sjöfartens behov av att kunna bestämma fartygens positioner har inte försvunnit någonstans.
Satellitnavigering är ju fantastisk. Varför ska vi vara oroliga?
Med vårt ökade beroende av gps blir världen också mer sårbar för störningar. Det kan vara allt från naturliga störningar som solstormar, till fientliga handlingar som att störa gps-signalerna. Ryssland har till exempel använt gps-störning för att störa Natos militärövningar och strategiska områden som Kaliningrad.
Favoritmetoderna som används av dem som vill sabotera gps-mottagningen är jamming, alltså att dränka gps-signalen genom att sända ut en stark störande signal, och spoofing, där den som saboterar skickar ut en fejkad gps-signal som missleder din navigator.
Betyder det att skurkarna vinner och vi inte längre kan lita på gps?
För att skydda oss mot hot finns olika metoder. Vi kan kombinera signaler från olika satellitsystem, göra gps-mottagare mer motståndskraftiga mot störningar och utveckla smarta, adaptiva antenner som silar bort störningarna från signalen. Bättre kryptering av gps-signalen bidrar också till säkrare funktion.
Men trots dessa framsteg kan traditionella navigationsmetoder som papperskarta och kompass fortfarande vara till stor hjälp. Dessa metoder kanske inte är lika avancerade som gps, men de är pålitliga och mindre utsatta för störningar. Det finns också planer på att återupprätta det äldre, men betydligt robustare Loran-C-systemet som en backup om gps och de övriga satellitsystemen skulle störas alltför mycket.
Slutligen, skulle allt annat gå snett så kan vi ju alltid vända oss till stjärnorna för vägledning. Polstjärnan kan man alltid lita på.
