En frackklädd orkester äntrar scenen. Konserten inleds, men istället för musik börjar orkestern spela rörelser. Koreografen Jarkko Mandelins nya verk Silence som får premiär på Helsingfors stadsteater, blandar akrobatik, breakdance och kampsporter på ett slående sätt.
En dansare snurrar på huvudet, en annan dansare slänger sig raklång i luften och landar helt oväntat.
– Verket kräver en jättebra kondition och en förmåga att snabbt kunna navigera från väldigt energiska och aggressiva rörelser till sköra och långsamma rörelser, säger den finlandssvenska dansaren Suvi Nieminen.
Dansarna trotsar tyngdlagen och emellanåt verkar nästan flyga genom luften. Hos åskådaren kan det här ge en upplevelse av kroppslig empati, menar koreografen Jarkko Mandelin.
– Med den stora dansgruppen försöker vi skapa en sammanhållande kraft, som får publiken att leva sig in i dansarnas rörelser, alltså rent fysiskt känna hur det känns när en dansare faller eller slungas iväg.
Gruppen på tolv dansare är exceptionellt stor för att vara verksam inom det fria konstfältet.
Normalt brukar dansverk inom det fria fältet visas bara några gånger för att sedan försvinna. Silence har däremot hela sexton föreställningar på Helsingfors Stadsteater.
Sedan går den vidare till Dansteater Minimi i Kuopio, eftersom Minimi är en av de tre producenterna av verket. Om den blir en publiksuccé kan den visas på ännu fler scener.
Låter det för bra för att vara sant i ett läge där kulturfältet står inför stora nedskärningar?
Sår på käftsmällarna och mindre risktagning
Det här är möjligt tack vare fonden Nya klassiker. Förutom staten finansieras Silence av fyra stiftelser: Svenska kulturfonden, Suomen Kulttuurirahasto, Alfred Kordelins stiftelses och Jenny och Antti Wihuris stiftelse.
Fonden Nya klassiker har grundats uttryckligen för att ge verk en längre livscykel och ligger precis i tiden.
Båda parter är intresserade av att hitta nya vägar för att bidra till att vi kan ha konst, kultur och utbildning på den nivå som vi har haft tidigare
Sören Lillkung, vd, Kulturfonden
Kulturbranschen har på senare år fått många käftsmällar – först pandemin och sinande Veikkauspengar och nu stora nedskärningar då statskassan ska slimmas.
Den här typen av samarbete mellan staten och privata finansiärer är nödvändig för att branschen ska klara den svåra situationen, säger Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden.
– Båda parter är intresserade av att hitta nya vägar för att bidra till att vi kan ha konst, kultur och utbildning på den nivå som vi har haft tidigare.
Biljettintäkterna fördubblas
Grupper och konstnärer inom det fria fältet har ofta svårt att få in sina verk på institutionsteatrarna, gallerierna och artoteken (konstutlåning). Nya klassiker är inte bara en fond, det är en vision om ett konstnärligt ekosystem där risktagning belönas och samarbeten mellan fria grupper och etablerade institutioner uppmuntras.
Moroten är en speciell finansieringsmekanism: biljettintäkterna eller försäljningsintäkterna betalas tillbaka med det dubbla.
Om föreställningen eller utställningen tjänar in tusen euro i intäkter, betalar fonden bidragstagaren tusen euro. Det är en summa som betalas utöver startbidraget som gruppen får för att förverkliga sin konst.
– Det här minskar risktagningen för båda parter och motiverar till att man funderar lite annorlunda kring hur man gör produktionen utan att den konstnärliga friheten på något sätt berövas, säger Sören Lillkung.
Inspirerar till turnéverksamhet
Valtteri Raekallio är chef för Helsinki Dance company, som verkar inom Helsingfors stadsteater som erbjuder en scen för Jarkko Mandelins dansgrupp, samt några av husets egna dansare. Enligt honom gagnar stödet i första hand det konstnärliga uttrycket.
– Nya klassiker gör att vi på teatern kan möjliggöra exceptionellt stora och mer vågade produktioner än normalt, säger Raekallio.
Raekallio har också egen erfarenhet av Nya klassiker. Hans eget verk Övervakarna, en samproduktion på finska och svenska mellan Kansallisteatteri och Teater Viirus finansierades med Nya klassiker-pengar.
En fortsättning planerades också i Åbo, Tammerfors och Helsingfors, men blev inte av på grund av Raekallios chefsutnämning på Helsingfors Stadsteater.
Principen är ändå att framgång ska ge verket längre bågar. Det är så här man tänker sig att en ”ny klassiker” föds fram. Om föreställningen lockar publik kan gruppen kanske samarbeta med följande institution.
– På det sättet får vi också igång en turnéverksamhet inom scenkonst eller inom bildkonsten på olika gallerier eller artotek. På det sättet kan man nå en ännu större publik och få in mer intäkter, säger Sören Lillkung.
Ökar pressen på att konsten ska sälja om man får större bidrag?
En del konstnärer har undrat om fonden uppmuntrar till att börja skapa mer tillämpad konst som säljer och ger högre publikintäkter.
Koreografen Jarkko Mandelin säger att hans grupp Kinetic Orchestra är ansvarig både gentemot finansiärerna men också gentemot andra samarbetspartner inom teatern, med tanke på alla resurser man fått. Ju större projektet är desto högre blir målsättningarna, menar han.
– Det här är ett stort projekt. Förhoppningarna om en stor publik och en fortsättning på verket är också stora. Men jag har inte själv ändrat något i mitt förhållningssätt, jag skapar alltid konst som ska nå en publik.
Danschefen Valtteri Raekallio ser det som positivt att fonden sporrar till att nå en större publik och uppmuntrar till att våga tänka större.
– Det är något vi lite har saknat inom det fria fältet. Dessutom ökar kravet på att institutionerna ska sluta bättre avtal med de fria grupperna, vilket gör branschen mer professionell, säger Raekallio.
Det är tredje omgången Nya klassiker utlyser bidrag, denna gång enbart för bildkonsten. Signalerna från fältet har varit positiva, säger Lillkung.
– Vi får hela tiden se till att samarbetet med de olika aktörerna faktiskt fungerar rättvist.
Dansverket Silence får premiär på Helsingfors stadsteater 9.10 2024.