Victor Ambros och Gary Ruvkun är mottagarna av Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2024 för sin upptäckt av mikro-RNA (miRNA) och dess roll i posttranskriptionell genreglering.
Årets Nobelpris rör upptäckten av en livsviktig reglermekanism som används i våra celler för att styra geners aktivitet, konstaterar Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet i sin prismotivering.
Sekreteraren för Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet, Thomas Perlmann, tillkännagav årets pristagare strax efter klockan 12.30 finsk tid.
När Perlmann ringde upp pristagarna för att informera dem om Nobelpriset tog det en stund innan Gary Ruvkun svarade, men sedan blev både han och hans hustru väldigt glada.
Victor Ambros har ett meddelande på sin telefonsvarare som informerar om priset, säger Perlmann.
Årets pris delas lika mellan de två pristagarna. Pristagarna utses av Nobelförsamlingen som består av 50 valda ledamöter som är professorer vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Prisceremonin äger rum i Stockholm den 10 december.
Vad har de gjort och hur rör det mig
Arvsmassan i dina kromosomer är i princip en instruktionsbok för cellerna i din kropp. Alla celler har samma uppsättning kromosomer och därmed också samma samling av gener, så instruktionsboken är i princip identisk för alla dina celler.
Trots det här har olika celltyper, i stil med muskel- och nervceller, helt olika egenskaper. Hur går det till? Jo: varje cell läser bara de relevanta kapitlen i instruktionsboken, de som berör just den cellen. På det här sättet aktiveras rätt uppsättning gener i varje celltyp. Genreglering kallas det här.
Victor Ambros och Gary Ruvkuns Nobelvinnande snilleblixt är alltså att de upptäckte den superviktiga roll som mikro-RNA, en ny klass av mycket små RNA-molekyler, spelar för just det här. Och inte bara i dig och mig, utan i alla flercelliga organismer.
”Ser till att en levercell blir en levercell”
I ett nötskal: den lilla molekylen, kallad mikro-RNA, ser till att rätt gener sätts igång, och att de stängs av när de inte längre behövs. Det här var ett krav för att livet på jorden skulle ta det stora steget från encelliga organismer till flercelliga djur och växter.
– Det här priset går ut på en väldigt viktig reglermekanism som tidigare var okänd. I korthet hur man faktiskt kan säga att en levercell blir en levercell, sade professorn i farmakologi Jon Lundberg, ledamot i Nobelförsamlingen, i SVT:s sändning.
Praktiska tillämpningar
Ambros och Ruvkuns upptäckt av miRNA har haft stora följder inom flera områden. Inom grundläggande biologi har det förändrat vår förståelse för hur generna tar sig i uttryck hos olika organismer. Inom medicinen har det lett till upptäckten av nya sjukdomsmekanismer och till utvecklingen av nya diagnostiska verktyg och behandlingsformer.
MiRNA bidrog också indirekt till utvecklingen av mRNA-vaccinerna, inte minst vaccinet mot coronaviruset.
MiRNA har visat sig vara inblandade i en rad sjukdomar, inklusive cancer, hjärtsjukdom och neurologiska störningar. De kan användas som biomarkörer för olika sjukdomar, det vill säga deras förekomst i blodprover skvallrar om vad som är på gång i kroppen.
MiRNA kan med andra ord låta läkarna diagnostisera sjukdomar eller förutsäga sjukdomsförlopp. Dessutom har forskare börjat utveckla terapier baserade på miRNA, vilket kan leda till nya behandlingsmetoder för en rad sjukdomar.
Postdoktorer hos en annan Nobelpristagare
Victor Ambros föddes 1953 i Hanover, New Hampshire, USA. Han doktorerade vid Massachusetts Institute of Technology 1979. Sedan 2008 är han anställd som professor vid the University of Massachusetts Medical School.
Gary Ruvkun föddes 1952 i Berkeley, Kalifornien, USA. Hans doktorsgrad är från Harvard University 1982 och är i dag professor i genetik vid Harvard Medical School.
Under 1980-talet var båda postdoktorer hos Robert Horvitz, som tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2002. Genom att kombinera sina forskningsresultat gjorde de sin banbrytande upptäckt.
Resultaten publicerades i två artiklar i tidskriften Cell år 1993.