Det är snart 25 år sedan Jenny Sjöberg jagade för första gången. Det var i Österhankmo i Korsholm, och hon var ute med sin sambo, som hade vuxit upp i en familj som jagade.
Jenny Sjöberg växte upp i Vasa och fick inte uppleva jakt under sin egen ungdom. På sin första jakt var hon utrustad med hagelgevär och det första bytet blev en hare.
– Vi var ute en hel förmiddag och visste ungefär var vi skulle söka. Vi hade förstås med oss en jakthund som vi släppte loss. Hunden hittade ett spår och började jaga, säger Sjöberg.
Sambon visste ungefär var hararna brukar röra sig, och de ställde sig på pass.
– En hare råkade komma precis dit jag stod. Ofta ställer man sig på fel ställe, men den gången hade jag tur, säger Sjöberg.
Trots att det ofta inte blir något byte känns jakten ändå inte bortkastad eftersom det för Sjöbergs del främst handlar om att komma ut i naturen och att hunden får jobba.
I praktiken avfyras vapnet kanske en gång under en jakt, vilket betyder att det är en väldigt liten del av själva jaktupplevelsen.
– Jag fick ju vara ute, brukar vi säga!
”Inte kan ju hunden heta Qvarnström”
Efter den första jakten har det blivit många fler, och i dag är Jenny Sjöberg verksamhetsledare för Vörånejdens jaktvårdsförening.
Älgjaktsäsongen, som många jägare ser fram emot, kom i gång den tolfte oktober i landets mellersta och södra delar. I år har Finlands viltcentral beviljat 1 711 jaktlicenser för älg för regionen Kust-Österbotten, varav 266 har beviljats för jakt i Vörånejden.
– Nuförtiden har jag två älghundar. Därför är älgjakten en större grej för mig numera jämfört med förr, säger Sjöberg.
Hundarna är över huvud taget en stor del i jaktintresset, och i Jenny Sjöbergs familj finns för tillfället fyra hundar: Igor, Lucky, Qvarnström och Puh.
Namnen har delvis att göra med kenneln de kommer från. Första bokstaven i namnet berättar vilken valpkull det handlar om. Uppfödaren i Sverige kom på namnet Qvarnström.
– Jag sa att ”en hund kan inte heta Qvarnström”, men han sa att vi absolut inte får byta namn. Han heter så men vi kallar honom för ”Qvarnis”. Man kan ju inte ropa ”Qvarnström” i skogen!
Det senaste jakthundstillskottet hos Sjöberg är jaktlabradorvalpen Puh, som fått sitt namn efter Nalle Puh. Jenny Sjöberg jagar ofta fågel, där en apporterande fågelhund som Puh kommer väl till pass.
Ofta blir bytet duva. Då steker hon duvbröst eller använder köttet i en sås.
Det kan bli ett par eller tre duvor under en jakt, och en duva räcker ungefär till en person. Överloppskött fryses ner för senare användning.
Industriell tamhöna eller vildand?
Ibland stöter Jenny Sjöberg på fördomar om jakt och jägare.
– Någon kan tycka att jag bara vill döda, men det är fel uppfattning. Detsamma gäller påståendet att man inte är en djurvän eller att man inte respekterar djur bara för att man är jägare. Jag är nog en av de största djurvänner som finns.
Det har hänt att hon funnit sig i situationer där hon känt sig tvungen att förklara vad jakt går ut på.
Som exempel på en sådan situation berättar Sjöberg om gången då hon åt lunch med en före detta arbetskollega för många år sedan.
– Jag frågade henne om hon ville smaka på min mat. Det var duva eller vildand som jag själv hade jagat. Hon sa att hon inte ville äta det för det var skjutet, säger Sjöberg.
Hon frågade då vad kollegan hade på sin tallrik. Det visade sig vara broiler, alltså industriellt uppfödd tamhöna.
– Jag frågade om hon ville veta hur hönan på hennes tallrik hade dött, men det ville hon inte. Jag försökte också fråga hur hon tror att min fågel mått jämfört med hennes höna, medan de levde. Jag sa att min fågel har kommit lyckligt flygande, sedan sköt jag, den föll ner och så var det bra med den saken. Då fattade hon … kanske, säger Jenny Sjöberg.
Deltar du i årets älgjakt eller jagar du hellre småvilt? Har du överraskande jaktberättelser? Vega Lördag sätter fingret på jakt, lördag 19.10.2024 mellan 9.03–11.00. Skriv din berättelse i formuläret nedan.
Formuläret är stäng! Tack till alla som deltog!