Fredagskänslan hade lagt sig över Broby gård den ödesdigra dagen 6.9. Johanna Wasström hade redan slumrat till på soffan framför teven. Sonen Calle Wasström slökollade ännu på något program, medan hans pappa Anders Wasström gick ut till köket.
– Genom fönster såg jag ett rött sken samtidigt som jag hörde hur det brakade och smällde, berättar Anders Wasström.
Vips var fredagsmyset som bortblåst och medan Anders Wasström hoppade in i första bästa paret skor ropade han att resten av familjen skulle ringa 112.
Han visste att en traktor stod parkerad framför den nu övertända byggnaden och han ville rädda det som kunde räddas.
Branden hade utvecklat sig väldigt snabbt. 30 minuter tidigare hade personer ännu gått förbi byggnaden och då var allt i sin ordning.
– Men när jag kom springande var huset övertänt och en del av taket hade redan rasat in, berättar Anders Wasström.
Fanns inget att göra
Medan Calle Wasström körde undan den andra traktorn fick han tag på räddningsverket som ryckte ut med nästan 20 bilar.
– Vår splitternya såmaskin stod parkerad inne i byggnaden. Först funderade vi på att försöka rädda den också, men eftersom taket redan delvis rasat in vågade vi inte längre gå så nära. I stället flyttade jag undan lite andra maskiner som stod intill, berättar han.
När räddningsverket anlände till platsen fanns det inget kvar att rädda. I stället skyddade de omkringliggande byggnader och begränsade branden till det hus som nu var totalförstört.
– Vi hade ändå en otrolig tur eftersom alla skador är materiella. Varken människor eller djur skadades i branden och allt spannmål, hö och omkringliggande byggnader klarade sig, säger Johanna Wasström.
När allt förstörs behövs vänner, fantasi och lite tur
Morgonen efter brann det fortfarande i rasmassorna, men arbetet som jordbrukare kan ändå inte vänta. I sothögarna fanns förutom den nya såmaskinen, gårdens värmecentral, 200 kubikmeter flis och alla verktyg. Höstens jobb kunde ändå räddas tack vare grannar och kollegor som lånade ut de mest centrala maskinerna som gick förlorade i branden.
– Jag skulle så ett rågskifte med såmaskinen följande dag, men det lyckades såklart inte, berättar Calle Wasström.
I stället fick han köra den brinnande flisen ut på en åker. I en vecka fick man släcka flisen som med jämna mellanrum flammade till igen.
Verktygen som förstördes i branden orsakade också en hel del problem, berättar Anders Wasström.
– Några dagar senare behövde jag en bult till tröskan. Till en början övervägde jag att leta efter den i sothögarna, men som tur var hittade jag en lämplig bult på ett annat ställe, skrattar han.
Att värmecentralen och hela vinterns flisförråd brann upp redan i början av september var också ett problem som familjen måste lösa relativt omgående, men ibland är lättjan en lottovinst.
– Innan vi byggde värmecentralen, som nu brann upp, hade vi en oljepanna i huset och jag har varit så lat att jag inte fört bort den gamla oljepannan ännu, säger Anders Wasström.
Den oljepannan fungerar nu som reservvärme tills en ny värmecentral är på plats.
Autopiloten kopplas på
Huset, den nyinskaffade såmaskinen och alla verktyg var försäkrade vilket innebär att den ekonomiska smällen blir lindrig, berättar Anders Wasström. Nu har de redan börjat bygga upp en ny hall och förhoppningen är att de hinner komma ganska långt innan snön kommer.
– På kvällen då huset brann gick min autopilot igång. Jag stängde dörrar och flyttade undan grejer utan att tänka efter. Nu är autopiloten på igen och jag bygger upp det som förstördes, säger Anders Wasström.
Under hösten brukar han i allmänhet rusta upp maskiner inför nästa säsong, men det får vänta den här gången.
Det är fortfarande oklart vad som orsakade olyckan, men man vet att branden inte började i värmecentralen. Däremot kan det vara frågan om ett elfel eller en gnista från skorstenen.
– Det nya flisverket kommer vi ändå att flytta till en annan ny betongbyggnad. Det är det enda vi kan göra annorlunda i framtiden. Vi hade bara helt enkelt otur, konstaterar Calle Wasström.