Fördomar, förakt, ovilja att lyssna på andra människor och ett hänsynslöst utnyttjande av naturen. Listan är lång när utlandsprästen Rolf Steffansson blickar ut över Medelhavet och påminns om vad som var aktuellt för mer än 2 000 år sedan och fortfarande är det i dag.
För 2 500 år sedan berättades vid Medelhavet en farsartad historia om den hårdhjärtade profeten Jona som hamnade i sjönöd på havet.
En fördomsfull profet är svårsmält
Rolf Steffansson, utlandspräst
I Bibeln kallar Gud Jona att hålla en straffpredikan i den tidens världsmetropol, Nineve.
– Det var ungefär som att i dag kalla någon till Moskva. Redan tanken på att ha med nineviterna att göra gjorde Jona så sur att han köpte en båtbiljett rakt ut på det farliga Medelhavet och flydde, berättar Rolf Steffansson.
Jonas skepp hamnar i en ofantlig storm och besättningen är sannolikt vidskeplig.
De räddar sig genom att resolut hiva den bångstyriga profeten överbord och stormen bedarrar.
– Jona blir slukad av en stor fisk och ber i stor ånger. En fördomsfull profet är svårsmält. Inte ens fiskens matsmältning klarar av honom. Efter tre dagar måste fisken spy. Jona blir räddad.
Ett tag senare får Jona på nytt kallelsen att predika i Nineve och den här gången flyr han inte. Hans predikan blir en framgång och Nineveborna vänder sig från erövring och förtryck.
Men Jona är inte glad. Han önskade sig hellre döden än att se att människor han så djupt föraktade blev upprättade. Gud är däremot mer intresserad av försoning än av hämnd.
– Bokens budskap är att överlevnad i en fiskmage är en barnlek i jämförelse med att få en människa att ge upp fördomar och bitterhet, konstaterar Rolf Steffansson.
Den 2 500 år gamla frågan är brännande aktuell även i vår tid
Rolf Steffansson, utlandspräst
Jonas bok är skriven i en tid av etnonationalism då man var fast övertygad om sin egen överlägsenhet gentemot andra, säger Steffansson.
– Också i vår tid förefaller det näst intill omöjligt att ge upp fördomar, hat och förakt. Det ser vi och hör vi med önskvärd tydlighet när vi öppnar tidningen eller ser på nyheterna.
– Jonas bok slutar med en öppen fråga: Försoning eller förakt? Hur väljer du? Hur väljer jag? Den 2 500 år gamla frågan är brännande aktuell även i vår tid.
Medelhavet inspirerar
I sitt förra jobb som verksamhetsledare för Finska Missionssällskapet arbetade Rolf Steffansson en hel del med miljöfrågor.
I dag arbetar han som utlandspräst i Fuengirola i Spanien och motionerar ofta längs Medelhavets stränder i soluppgången, invid det han liknar vid skapelsens urhav och kristendomens innanhav.
Steffansson säger att människan skapades till Guds avbild, till att vårda och värna skapelsens oändligt rika mångfald och till att vara en signatur på Guds närvaro.
– I dag kanske det är havet som har mer att frukta av oss än tvärtom. Vi, Guds avbilder, som var satta att vårda och värna, har använt vår kunskap till att utnyttja och utarma den skapelse Gud lämnade i våra händer, säger Rolf Steffansson.
På en klar dag ser han Afrika skymta vid horisonten.
Han säger att vi ofta ser den kristna tron som väldigt Europacentrerad. Men det var afrikanska teologer som gav nya ord för tron, som vi ännu i dag upprepar i våra trosbekännelser.
- På några få korta år blev Medelhavet den kristna trons innanhav, som förenade människor. Ett nytt folk förenat i Kristus.
Medelhavet fungerar som en förenande länk mellan kontinenterna. Havet har varit den kommunikationsled som burit evangeliet, försoningens budskap till nya folk, nya språk och nya provinser.
– Det är fascinerande att tänka hur det vatten jag ser gjorde det möjligt för Paulus att ta sig till Turkiet, Grekland och Italien. Tron på Jesus spred sig som en löpeld på Medelhavets södra strand, i norra Afrika.
Paulus var en judisk-kristen apostel, missionär och teolog som skrev flera av breven i Nya Testamentet.
Desperata och farliga sjöfärder
Under de senaste månaderna har Rolf Steffansson följt diskussionen i de spanska nyhetssändningarna om desperata människors farliga sjöfärder på Medelhavet.
För tusentals av dem har resan slutat på havets botten. För andra har den lett till ett liv bakom galler och låsta portar.
Det är tragiskt att höra hur påhittiga vi är i att hitta ekonomiska och teologiska argument för att frånta människor i nöd deras människovärde
Rolf Steffansson, utlandspräst
Förtryck, misär och klimatförändring leder till att många ser som sin enda möjlighet att fly med risk för sina liv. Den annalkande katastrofen syns också på norra sidan av Medelhavet där sötvattnet sakta men säkert håller på att sina, konstaterar han.
– På grund av rädsla har det hav som en gång bar budskapet om Kristus till Europas yttersta gränser blivit en skiljemur igen. I stället för människor ser vi på andra sidan hot mot vår egen framtid. Det är tragiskt att höra hur påhittiga vi är i att hitta ekonomiska och teologiska argument för att frånta människor i nöd deras människovärde.
Under tidernas lopp har också kyrkorna förts med av rädslans vågor. I vår rädsla är vi långt borta från det budskap som fick Paulus att resa över hav och land och dela sitt bröd med okända främlingar, säger Steffansson.
– Vi har orsak att reflektera över hur vi i vår tid kan verkställa den nyhet som förändrade vår värld: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
Rolf Steffanssons andakter med Medelhavstema finns på Arenan.
