Porvoon Salibandyseura har hört till giganterna inom inhemsk daminnebandy de senaste åren.
Man tog FM-guld 2021 och knep brons så sent som i fjol. Men sedan förra vårens medaljmiss har så gott som hela laget bytts ut.
Årets trupp är orutinerad och därmed är höstens dystra resultatrad ingen skräll. Efter fem matcher är man sist i innebandyligan, med oöppnat poängkonto och brutala målskillnaden 6–47.
Nu jobbar laget långsiktigt – en återkomst till toppen är något man vill uppnå inom några år.
– Det kräver hårt jobb och en tuff inställning från spelarna. Man behöver få sina fysiska egenskaper i skick och också göra en del arbete för det på fritiden, säger lagets tränare Katja Ulmanen till Yle Urheilu.
”The Man” tackade för sig
Också Ulmanen är ny i laget efter att tidigare ha jobbat med föreningens juniorer. Hon instämmer i att en betydande del i förändringarna som klubben upplevt fått sin början för ett och ett halvt år sedan.
Då tackade nämligen managern Tero Nurme för sig efter åtta år. Hans arbete både för klubben i kulisserna och för stämningen i allmänhet var något utöver det vanliga.
– Tero var ”The Man” i laget. Han höll i spakarna för hela systemet, det var han som drog i alla trådar. Han betydde väldigt mycket för spelarna, berättar Ulmanen.
Eldsjälen kunde lägga uppemot 60 timmar per månad på föreningsarbetet. Själv betonar Nurme att man gjorde jobbet tillsammans.
– Åtta år är en lång tid då man jobbar året runt. Redan före säsongen var slut började man bygga nästa säsongs lag och söka sponsorer, minns Nurme.
Typiskt öde
Händelseutvecklingen är inte värst ovanlig för en finländsk idrottsförening. En person fungerar som drivmotor – och då denna försvinner kan tomrummet bli stort.
– Det är 22 spelare som spelar i matchen, men samtidigt har vi ungefär lika många som sköter matchevenemanget: kaféet, biljettförsäljningen och allt annat utanför rinken. Det är en ganska stor bit, påpekar Nurme.
– Det här är säkert ett stort problem på många ställen. Jag önskar att alla skulle ställa upp i sådana här sammanhang, så att det finns många involverade. Då fallerar allt inte så lätt, tror Ulmanen.
Varken Nurmes eller Ulmanen vill skylla spelarflykten på managerbytet, även om det kan vara en delorsak. Nurmes levde nära ligalaget och såg bland annat till att spelarna inte behövde betala något.
En av få profiler som är kvar är målvakten Arja Salo, som debuterade i ligan 2010.
– Främst av allt ville jag hjälpa laget att nå det gemensamma målet och få en fortsättning på ligasejouren. Det finns duktiga juniorer på kommande och redan nu har vi lovande spelare i ligalaget. Framtiden verkar rätt ljus, tror Salo.