Ett lagförslag som behandlas i riksdagen ger Försvarsmakten rätt att spionera på vanliga människor. Just nu har försvaret rätt att utreda militära brott, men enligt förslaget skulle de få rätt att också avslöja och förhindra dem.
För att på bästa sätt klara av sina nya brottsbekämpningsuppgifter föreslås försvaret få nya rättigheter. Bland annat skulle tjänstemän vid Huvudstaben få rätt att använda hemliga metoder för att samla in information. Hit hör teleavlyssning, täckoperationer och rätt att få uppgifter av företag och privatpersoner – som samtidigt förbjuds att berätta om saken.
Militära brott är en bred grupp förseelser som omfattar allt från att någon kommer försent tillbaka från permission till allvarligare brott som kan ge flera års fängelse. I regel begås brotten antingen av någon inom militären eller så riktar sig brottet mot Försvarsmakten.
Enligt förslaget från Försvarsministeriet ska de hemliga metoderna också kunna användas mot civilpersoner om de misstänks vara delaktiga i ett militärbrott.
Motiveras med specialkunskap
Just nu är det polisen som har mandat att avslöja och förebygga brott, också militärbrott. Enligt förslaget är det inte ändamålsenligt att olika myndigheter har hand om olika delar av brottsbekämpningen. Försvarsmakten sägs ha specialkunskap om till exempel militärutrustning som ingen annan har, och har bättre tillgång till Försvarsmaktens anläggningar och områden än vad polisen har.
Försvarets utrustning eller rättare sagt hur stöldbegärlig den är nämns också i motiveringarna till förslaget. Vapen, annan utrustning och hemlig information kan vara farlig om den hamnar i fel händer.
Ytterligare en motivering i förslaget är den stora mängden militära brott som här sägs vara omkring 3 000 varje år.
”Som att skjuta myggor med kanon”
Professor emeritus i juridik, Matti Tolvanen anser att förslaget är som att skjuta myggor med kanon. Försvarsmakten får breda befogenheter utan att Huvudstaben kommer med annat än allmänna och svepande motiveringar, som går stick i stäv med utvecklingen de senaste årtiondena när till exempel skyddspolisens uppgifter har klargjorts och begränsats. Tolvanen säger att det finns en klar orsak till att försvaret och polisen har olika roller.
– Det handlar om maktfördelningen. Försvarsmaktens uppgift är att försvara landet militärt och polisens att förebygga, avslöja och utreda brott, säger han.
Tolvanen säger att det i en demokratisk, pluralistisk och liberal stat finns en tydlig arbetsfördelning mellan olika myndigheter. Förslaget innehåller stora principiella problem.
– Det är en sak att stärka försvaret, vilket är motiverat. Det är en annan att överföra maktbefogenheter till försvarsmakten från polisen.
Tolvanen säger sig ha respekt för försvaret, både när det kommer till att driva militär underrättelseverksamhet och till att försvara landet. Men det ger inte försvaret expertis inom brottsförebyggande.
– Jag är inte heller helt övertygad om Försvarsmaktens förmåga att på bästa möjliga sätt värna om människornas grundläggande rättigheter inom spaningen, säger han.
Rent praktiskt ser Tolvanen också en fara att det skapas två överlappande system utan tillräckliga resurser för någondera.
Laglighetsövervakarna oroade
Matti Tolvanen är inte ensam i sin kritik. En stor del av de inkomna remissvaren är kritiska eller innehåller reservationer, bland dem Officersförbundets och Inrikesministeriets utlåtanden.
Justitiekanslern och Justitieombudsmannen påpekar båda att så här stora ingrepp i de grundläggande mänskliga rättigheterna ska var ordentligt motiverade. De måste också finnas ett hållbart system för extern övervakning.
Flera svar lyfter upp att de grunder som förslaget ger inte håller för noggrannare granskning, åtminstone inte baserat på den information som finns med.
”Exceptionellt med så mycket kritik”
Professor emeritus Matti Tolvanen säger att det är ovanligt att lagförslag som sänds på remiss får så här massiv kritik.
– Det är ganska exceptionellt det här sättet som lagförslaget har förberetts. Jag ser det som ett rent ideologiskt projekt som lätt kan säljas till politiker i den allmänna Nato-hysterin, säger han.
Att propositionen på många ställen är för allmän och att beredningen inte är tillräckligt detaljerad ses allmänt som ett problem.
Polisstyrelsen har inte principiella invändningar, men säger att många viktiga punkter lämnas öppna. Försvarsmakten skulle till exempel få gripa och ta personer i förvar. Men till skillnad från motsvarande lagstiftning för polisen saknas bestämmelser om hur personer ska förvaras.
Förslaget behandlas ännu i riksdagen och godkänns lagen är den tänkt att träda i kraft vid årsskiftet.