Rekord är en förled vi har vant oss vid när vi läser eller talar om väder och vind. Orkanen Milton såg i ett skede ut att slå rekord i styrka när den skulle träffa Florida i början av oktober. Också i Finland slår vi rekord på rekord i värme, vindar och regn var och varannan månad.
Höststormarna står för dörren och många tittar oroligt ut på träden runt husen och undrar om den gamla tallen klarar också den här säsongen.
Vi har samlat fem centrala frågor och svar om stormar, hur de blir till, varför de är olika starka och hur framtiden eventuellt kommer se ut.
1. Är det verkligen sant att det stormar historiskt hårt i våra knutar?
Tar man en titt på en modern karta över Nordsjöns kust hittar man ingen stad med namnet Rungholt. Inte så konstigt, den existerar inte längre.
Men den finns på de medeltida kartorna. Rungholt tros ha legat på en halvö vid det nuvarande Nordfrieslands kust. Men en enorm storm, den så kallade stora mandränkaren eller andra Marcellusstormen i januari 1362, spolade bort hela staden. Stormen ritade samtidigt om Nordsjökustens karta rätt så grundligt.
Så många som 100 000 människoliv gick förlorade den gången – i dagens Europa skulle det motsvara mer än en miljon dödsoffer.
1300-talet var ett särdeles jobbigt sekel, också när det kommer till vädret – inklusive stormarna. Det här tack vare en klimatförändring kallad lilla istiden.
”Den lilla istiden? Äsch!”, kan någon tycka, för en period som inte ens under sitt kallaste sekel, 1600-talet, var mer än en grad kallare än 1900-talet baserat på den globala medeltemperaturen.
Men man ska inte stirra sig blind på den mycket omtalade globala medeltemperaturen. Varken då eller nu. Den säger inte hela sanningen och avslöjar ingenting om lokala förhållanden.
Och det behövs i själva verket förvånansvärt små kast åt endera hållet för att åstadkomma en stor kalabalik som ekar genom seklerna.
2. Är det ett kallare eller varmare klimat som ger oss de värsta stormarna?
Det är inte någon större skillnad för din och min trivsel om det blir kallare, som under lilla istiden, eller varmare, som nu. Det avgörande för våra livsvillkor är en jämn tillgång på vatten.
Under den lilla istiden blev det ofta för blött. Somrarna regnade bort. Ingenting växte. Det lilla som växte tog frosten.
I en allt varmare värld blir det ofta snarare brist på vatten när torrperioderna blir allt vanligare och allt längre.
Och i bägge fallen blir det våldsamma vindar. När en del av världen värms upp eller kyls ned fortare än en annan bäddar temperaturskillnaderna för intensiva stormar. De blir inte nödvändigtvis fler, men de kan bli mer destruktiva. Plus att deras beteende kan ändras.
Till exempel har de tropiska cyklonerna minskat sin hastighet med cirka tio procent mellan åren 1949 och 2016, visar en studie publicerad i tidskriften Nature 2018. Det här betyder att när en storm drar in över ett visst område blir den liggande längre och piskar området med sin vind och nederbörd.
En förklaring är det sätt klimatförändringarna påverkar de så kallade jetströmmarnas styrka och rörelsemönster. De blir helt enkelt svagare.
Jetströmmar är smala band av starka vindar i övre delen av atmosfären som spelar en viktig roll i att forma vårt väder. De fungerar som ett slags löpande band som flyttar vädersystemen runt jorden.
Den globala uppvärmningen har lett till att polerna värms upp snabbare än ekvatorn. Arktis värms till exempel upp fortare än någon annan region just nu. Den här minskade temperaturskillnaden mellan polerna och ekvatorn försvagar jetströmmarna.
När jetströmmarna försvagas, blir de mer ”vågiga” och mindre stabila. Det kan leda till att vädersystem, inklusive stormar, rör sig långsammare och ibland ”kör fast” på ett ställe. Det här kan i sin tur leda till mer extrema stormar och andra väderfenomen som långvariga värmeböljor med korallblekning och våldsamma skogsbränder.
3. Stormarna blir långsammare, men farligare. Hur hänger det här ihop?
En av de primära orsakerna till att de långsammare stormarna har mer energi och dumpar mer regn där de drar fram är att haven blir varmare.
Det här leder till ökad avdunstning och därmed ökad luftfuktighet. En varmare atmosfär kan dessutom lagra mer fukt. Den fuktiga varma luften ger sedan mer bränsle till stormar.
För att en orkan ska kunna uppstå krävs det att havets yttemperatur är minst 26,5 grader Celsius ned till minst 50 meters djup.
Vattnet i Mexikanska golfen har den här sommaren varit varmare än någonsin tidigare i modern tid, tidvis med en medeltemperatur på mer än trettio grader. Det här är som krut för en tropisk storm som laddar sin bössa i hopp om att bli en fullfjädrad orkan.
Stormar uppstår när varm och fuktig luft stiger och kall luft strömmar in för att ersätta den. När den varma luften stiger uppåt kyls den och fukten i den kondenseras, vilket skapar moln och regn.
Samtidigt får den så kallade Corioliskraften, orsakad av jordens rotation, luftmassorna att börja rotera. När luft rör sig från ett område med högtryck till ett område med lågtryck, försöker den ta den mest direkta vägen, alltså en rak linje. Men eftersom jorden roterar under luften, följer luften i själva verket en krökt bana.
På norra halvklotet får Corioliskraften luften i en storm att rotera moturs runt ”ögat”. På södra halvklotet roterar stormarna på motsvarande sätt medurs. I västra Stilla havet kallas de starkaste stormarna tyfoner eller cykloner, medan de heter orkaner på Atlanten.
4. I Finland blir havsvattnet inte så varmt. Betyder det att vi slipper orkaner här?
Så här långt norrut hinner havsvattnet inte värmas upp tillräckligt under de korta somrarna för att orkaner ska kunna bildas. Som sagt, 26,5 grader ned till minst 50 meter krävs för det. Medelhavet upplever däremot tidvis sina egna orkaner kallade ”medicanes”.
Men det betyder inte att vindar av orkanstyrka är helt uteslutna här i norr. Definitionen på orkanstyrka är att vindens medelhastighet överstiger 33 meter per sekund under en 10 minuters period. I Finland har vi hittills aldrig uppmätt den här sortens stormvindar, men vid den norska och svenska västkusten händer det då och då.
Det närmaste Finland har kommit en orkan var stormen Aapeli i början av januari 2019. Den genomsnittliga vinden var då som starkast vid Bogskär i Kökar, 32,5 meter i sekunden. I princip är det därför helt möjligt att Finland kommer att uppleva sin första officiella orkan i framtiden, när det allt varmare klimatet ger mer bränsle åt stormarna.
5. Hur stark kan en orkan bli?
Det finns ett begrepp kallat hyperkan eller hypercane, som i teorin skulle kunna ha vindhastigheter på upp till 800 kilometer i timmen, eller mer än 220 meter i sekunden.
Men en hyperkan skulle förutsätta att havets ytvattentemperatur stiger till ungefär 50 grader Celsius, vilket är mycket varmare än dagens rekord.
Den högsta uppmätta vindhastigheten i modern tid inträffade den 10 april 1996 i Australien, i samband med den tropiska cyklonen Olivia. Då registrerade en automatisk väderstation på Barrow Island, Australien, vindbyar på upp till 407 kilometer i timmen eller 113 meter per sekund.
Nå, den här historien har åtminstone ett lyckligt slut – Olivia krävde inga dödsoffer, också om Barrow Island blev ganska totalt tillplattat.
