Start

Linda Bondestam nominerad till Augustpriset: ”Det betyder otroligt mycket!”

Bilderboken ”Chop Chop – en tapper jordbos berättelse” är nominerad i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. Vinnaren utses 25 november.

Det är fjärde gången Linda Bondestam är nominerad till Augustpriset för bästa svenska barn- och ungdomsbok, men glädjen är lika stor varje gång:

- Det betyder väldigt mycket, trots att jag har varit nominerad tre gånger förut blev jag så glatt överraskad. Att ens bok väljs ut bland över 400 andra böcker är är ju helt otroligt. Det utkommer fantastiskt fina barnböcker på svenska både i Finland och i Sverige, så det känns faktiskt enormt. Nomineringen betyder ju också att väldigt många kommer att ta den här boken till sig, och det är ju jätteroligt.

Boken heter Chop Chop – en tapper jordbos berättelse och är en framtidsskildring som utspelar sig i en snar framtid, år 2032, när robotarna blivit fler än vi människor här på jorden. Hur ser framtiden ut i din berättelse?

– Det är ett optimeringssamhälle som har blivit ännu snäppet värre än det är i dag och vi människor har själva skapat en värld som är omänsklig för oss. Vi har egentligen inte längre en chans att vara det som vi är bäst på att vara, nämligen människor som sköter om varandra, umgås och är kreativa.

Huvudpersonen i berättelsen heter Chop Chop, vem är det?

– Chop Chop är en liten och mycket vänlig robot vars uppgift är att hjälpa människan. Jag skulle säga att Chop Chop kanske inte heller är världens mest tekniska eller fancygaste robot, utan den är ganska enkel men sympatisk.

Chop Chop blir i sin tur ersatt av en än mer effektiv robot som heter Turbo Go Go Tech ...

– Precis, både Chop Chop och Chop Chops chef blir av med sina jobb. Så boken handlar också om att inte räcka till utan att vara utbytbar.

Din bok landar ju också i en väldigt aktuell diskussion om artificiell intelligens – i synnerhet om man tänker på kreativa yrken och ditt eget yrke som illustratör och författare. I ett skede får Chop Chop ett nytt jobb som bilderbokskonstnär och kliver rakt in i ditt eget arbetsrum. Chop Chop visar sig vara mycket effektiv, skriva 300 böcker i minuten och göra fyra illustratörers jobb – dessutom komponerar han en symfoni på nolltid. Är det här en framtid som du är rädd för?

– Absolut. Jag tror att alla illustratörer är rädda för det här, och det har ju redan börjat produceras böcker som är helt och hållet illustrerade med AI. Men jag är glad över att stilen i Chop Chop känns väldigt mänsklig. Jag har vågat vara mer vild och inte sträva efter perfektion. Jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta med det.

Boken är en dystopisk framtidsskildring och landar i en väldigt aktuell samtid med hot om kärnvapenkrig och jordens undergång. När Lotta Green recenserade Chop Chop konstaterade hon att berättelsen balanserar på gränsen till det ohyggliga och att den också kan bli ganska tungsint. Hur tänker du kring vem boken riktar sig till – en bilderbok riktar ju sig till rätt unga läsare?

– Jo, jag har tänkt på det. Men samtidigt tycker jag egentligen att boken med fördel också kan läsas av lite äldre läsare. Och jag vet att boken på finskt håll har fått en recension (Päivi Heikkilä-Halttunen på bloggen ”Lastenkirjahylly”) där man skrev att historien om Chop Chop borde läsas i gymnasiet, att det finns så mycket man kan diskutera med utgångspunkt i boken. Samtidigt tänker jag också att man inte ska vara för rädd för att ta upp svåra ämnen i böcker också för små barn, att de också har rätt att få möjlighet att diskutera den värld och de rädslor som finns i den värld vi lever i. Det är en balansgång. Jag tycker att man kan ta upp de här ämnena, men man måste kunna lotsa barnen genom mörkret utan att de tappar tron på att det kommer att gå bra till sist. Man måste bjuda på hoppet.

– Läsarna kommer att identifiera sig med Chop Chop, han är ju bokens hjälte, den som räddar livet och som får det att fortsätta. Och jag tycker att slutet på berättelsen trots allt är ganska ljus.

Bilderboksomslag med illustration på en storstad med en lite robot i förgrunden som balanserar på en byggställning.
Bild: Förlaget M

Urvalsjuyrns prismotivering:

”Linda Bondestam tänjer på bilderboksformatet, både omfångsmässigt och tematiskt, med detta dystopiska robotepos. Beväpnad med lika delar humor och underfundig samhällskritik tecknar hon fram en nära förestående framtid, där både människors och robotars existenser ifrågasätts. Att Bondestam själv skulle vara utbytbar behöver ingen frukta, detta mästarprov visar att hon kan leverera. Chop chop!”

Linda Bondestam har varit nominerad till Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok tre gånger tidigare: år 2016 tillsammans med Ulf Stark för bilderboken Djur som ingen sett förutom vi (som tilldelades Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris år 2017), år 2020 för bilderboken Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl och år 2021 tillsammans med författarna Malin Kivelä och Martin Glaz Serup för bilderboken Om att möta en björn.

Vilka böcker som erhåller Augustprisen avslöjas på Dramaten i Stockholm måndagen den 25 november.