Arbetskraftsinvandrare sköter allt fler av de låglönejobb som finländare ratar. De städar och jobbar som vårdbiträden. De får jobb i Finland. Men rätten till ett fullvärdigt liv med sina familjer får de inte.
De kommer till Finland för att jobba som städare, köksor och sjukvårdspersonal. De kommer från länder som Filippinerna, Vietnam och Ryssland eller andra länder utanför EU. Ofta med löfte om att de kan ta hit sina familjer senare.
Men vad ingen berättar är att en städares eller närvårdars lön inte räcker till för familjeåterförening.
En städarlön räcker inte för familjeåterförening
Glenn Fajardo har arbetat som städare i Finland i fyra år. Han gjorde slut med flickvännen när han kom till Finland. De trodde inte att ett långdistansförhållande skulle fungera.
Men när Glenn besökte hemlandet kunde de ändå inte hålla sig ifrån varandra. Flickvännen blev gravid och de beslöt att gifta sig. Familjen skulle flytta till Glenn i Finland.
Glenn ansökte om familjeåterförening för sin familj. Avslaget från Migrationsverket kom i mars i år. Hans inkomster är för låga för att han anses kunna försörja familjen i Finland.
– Det gör ont varje gång jag tänker på beslutet. De säger att jag tjänar för lite.
Som städare tjänar Glenn Fajardo 1580 euro i månaden. Efter skatt har han ungefär 1 300 euro.
För att nå migrationsverkets försörjningsgräns för en fyra personers familj borde Glenn tjäna 2 600 euro i månaden. Efter skatt.
Ingen ska hamna på utkomststöd
Försörjningsplikten finns inskriven i utlänningslagen och är en förutsättning för uppehållstillstånd för alla som kommer från länder utanför EU och inte är flyktingar. Men lagen nämner inga summor.
Summorna bestämmer Migrationsverket i samråd med social- och hälsovårdsministeriet.
Principen är att myndigheterna vill försäkra sig om att de som kommer inte blir beroende av utkomststöd. I praktiken har man skapat ett system där strikt taget ingen låginkomsttagare har råd till familjeåterförening.
– Vi ser på vilka inkomster man bör ha för att klara försörjningen av sig själv och sin familj. Vi medger att det är mycket få branscher där en person kan försörja sin partner och till exempel tre barn, säger kanslichef Päivi Nerg vid inrikesministeriet. Under vilket migrationsverket hör.
Migrationsverkets försörjningsgränser kan du studera noggrannare på Migrationsverkets hemsida.
Hoppfull statistik trots allt
Statistiken över beviljade uppehållstillstånd är inte fullt så nedslående som man kunde tro på basen av Migrationsverkets inkomstgränser.
Av de mellan fem och sex tusen beslut som Migrationsverket årligen gör om uppehållstillstånd för familjemedlem är majoriteten positiva. I år har 77 procent av besluten varit jakande, familjemedlemmarna har fått uppehållstillstånd.
Men bakom siffrorna finns berättelser. För arbetskraftsinvandraren blir processen för familjeåterförening ofta lång och svår. Det kan ta flera år och flera nekande besked innan man lyckas.
Processerna är också kostsamma för de låginkomsttagare som tvingas ansöka gång på gång. Varje ansökan, varje dokument och varje beslut kostar.
Anna och Dennis Pinar är en siffra i statistiken från i fjol. I den positiva procenten.
Men deras process tog dem fyra år av separation på två olika kontinenter.
Anna ville uppleva mer
Filippinska Anna Pinars dröm var att åka utomlands och jobba. Hennes pojkvän Dennis var inte lika övertygad. Han oroade sig för kulturskillnaderna mellan Norden och Filippinerna.
Men Anna åkte, när hon fick jobb som au pair i Danmark och Dennis lät sig övertygas att följa efter några år senare.
När bådas arbetskontrakt tog slut kom de tillsammans till Finland för att hitta nya jobb. Här skulle de gifta sig bara uppehållstillstånden beviljades. Anna fick ett ja, men Dennis ett nej. Han tvingades åka tillbaka till Filippinerna.
De gifte sig ändå den sommaren i Filippinerna, men Anna återvände till Finland.
– Jag lämnade honom i Filippinerna. En månad efter vårt bröllop. Det var så sorgligt. Men jag hade ett jobb i Finland, jag hade skrivit på ett kontrat och lovat. Jag måste återvända.
Hur sorgligt det skulle bli visste ingen av dem då. Det skulle ta fyra år innan de nygifta fick vara tillsammans igen.
Inkomstgränserna orimliga
Som Päivi Nerg på Inrikesministeriet säger är det få branscher där en persons inkomst räcker till för att försörja en fem personers familj. För det skulle krävas en månadsinkomst på 2 900 euro – efter skatt.
Inkomstgränserna är inte realistiska, menar Lena Näre, som är biträdande professor i sociologi vid Helsingfors universitet. Hon har forskat i villkoren på arbetsmarknaden för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU och speciellt tittat på de filippinska sjukskötare som rekryterats till Finland.
– Om samma inkomstkrav ställdes på finländska städare eller sjukskötare eller egentligen vem som helst som tjänare under medellön skulle inte finländarna heller ha rätt till sin familj, säger hon.
Arbetsminister Jari Lindström medger att försörjningsgränserna som de ser ut nu gynnar höginkomsttagare.
– Hittills har vi hållit fast vid inkomstgränserna. Risken finns att det redan ansträngda socialskyddet annars skulle belastas ännu mer, säger han.
Någon lösning på arbetskraftsinvandrarnas problem med familjeåterförening har inte Jari Lindström.
Trots att det råder lågkonjunktur rekryteras fortfarande sjukvårdspersonal och städare till Finland från länder utanför EU.
NTM-centralerna runt om i landet beräknar att det i Finland i framtiden inte bara kommer att behövas läkare och it-specialister. Det behövs också människor inom sjukvården, köksbranschen, lantbruket, tärdgårdsnäringen och byggbranschen – inga av dem höglönejobb.
Uppehållstillstånd ingen garanti för framtiden
Anna Pinar sökte gång på gång besöksvisum till Dennis. Utan resultat. I fyra års tid försökte de på olika sätt få tillstånd för Dennis att komma till Finland.
Dennis var beredd att ge upp, men Anna vill försöka ännu en gång. Hon frågade Migrationsverket rakt ut vad hon måste göra.
– De sa till mig att jag måste ha en egen lägenhet och tjäna mellan 1700 och 2000 euro i månaden. Jag svarade: Oh nej! Det klarar jag aldrig, min lön är inte så hög.
Anna tog extra jobb för att klara inkomstgränsen. Till slut jobbade hon 13 timmar om dagen, sju dagar i veckan.
– Det var så hemskt, hon offrade så mycket. Hon hade ingen tid för vila och var så smal. Hon var överarbetad, berättar Dennis.
Men uppoffringarna lyckades. Dennis ansökan om familjeåterförening godkändes och i dag bor de tillsammans i Helsingfors. Dennis jobbar som städare och Anna är vårdledig med deras lilla dotter.
Däremot är deras problem inte slut. När Anna blev gravid förnyade arbetsgivaren inte kontraktet och nu har hon inget jobb att återvända till. Därför gäller inte heller hennes arbetsuppehållstillstånd längre.
– Nu är det jag som försörjer familjen. Nu måste jag i min tur ansöka om familjeåterförening för Anna och vår dotter. Jag är orolig för det. För resultatet, säger Dennis.
Migration går inte att styra
Anna och Dennis drömmer om att få stanna i Finland. De ser sin och dotterns framtid här. De har gjort många svåra beslut under åren som gått om var de vill bo och leva.
Som människor gör, säger Meg Sakilayan-Latvala som är ordförande i Filippinska föreningen i Finland. Vi vet att vi behöver arbetskraft här, men myndigheterna vill så gärna styra vem som kommer, säger hon och skrattar högt och klingande.
– Du kan inte styra invandring. Vi glömmer gärna bort att det här är människor med egen vilja och egna planer. De har en egen identitet långt innan de tilldelas en identiteten som arbetskraftsinvandrare. De tar sina egna beslut om hur de ska nå målen i sina liv, säger hon.
Meg Sakilayan-Latvala menar att det enda myndigheterna kan göra är att garantera att människor har rätt kunskap om systemet och att trygga deras mänskliga rättigheter.
– Trygga deras rätt att leva det liv de väljer, säger hon.
Rekrytera familjer istället för individer
Både Meg Sakilyan-Latvala och forskare Lena Näre talar om att arbetskraftsinvandringen borde utgå från en helhetsbedömning och inte som nu fokusera enbart på den enskilda arbetaren.
Människor i bästa arbetsföra ålder har familjer som de vill leva tillsammans med. Ingen vill bo åtskilt från sin familj i långa perioder.
– Man borde ta i beaktande att en partner som kommer också är potentiell arbetskraft, säger Lena Näre.
Till syvende och sist handlar det om vilken slags arbetskraftsinvandring Finland vill ha i framtiden. Skall den vara långsiktig måste människor ges möjligheter att bygga sina liv i Finland. Det innebär rätten till en familj.
Meg Sakilayan-Latvala anser att man borde rekrytera hela familjer i stället för enskilda individer. Hela familjen har potential att bli skattebetalare.
– Myndigheterna borde ta i beaktande att frun eller mannen också kan vara skattebetalare. Deras barn är framtida skattebetalare. Perspektivet i dag är så kortsiktigt, säger hon.
Kanslichefen vid Inrikesministeriet Päivi Nerg är beredd att hålla med om att det nuvarande systemet tål att ses över.
– Här borde föras en diskussion om Finland kan tillåta att folk kommer och tillfälligt får utkomststöd ifall de har utsikter att hitta arbete snabbt, säger hon.
Glenn vill bygga snögubbar med sina barn
Där det finns en vilja finns en väg. Många familjemedlemmar försöker på egen hand hitta ett arbete i Finland och sedan söka om arbetsrelaterat uppehållstillstånd.
Glenn Fajardo har hittat ett arbete åt sin fru Jennifer. Hon har fått arbetsuppehållstillstånd och kommer till Finland före jul. Hon skall också jobba som städare.
Deras barn som nu är 1 och 2 år gamla blir kvar i Filippinerna hos släktingar. Glenn och Jennifer hoppas att deras gemensamma inkomster skall räcka till familjeåterförening.
Glenn som är utbildad elektriker drömmer om att kunna jobba inom det yrket en dag. Men mest av allt drömmer han om att leka med sina barn i snön, åka pulka och bygga en snögubbe. Kanske nästa vinter.
Läs också: Familjen välkommen - om du kan försörja den