Mycket skvallrar om att här bor en man med stort intresse för gamla tider. Kläder, redskap och andra föremål som härstammar från tidigt 1900-tal är fortfarande i användning. På gården står också en Plymouth från 1931 parkerad.
Inne i köket strömmar countrymusik ur en trådlös högtalare kopplad till en laptop.
– Om jag skulle få ta med sjukvården och internet hade jag nog hellre ha levt på 1920-talet. Då fanns det ingen klimatförändring och det fanns ingen tid att fundera på allt pjasas som det finns idag. Det som man eftersträvade 1920 har vi uppnått nu. Vi behöver inte ha det bättre.
Häggström spenderade redan i unga år mycket tid med sina morföräldrar, äldre släktingar och bybor. Han har gjort det han anser att alla borde göra.
– Jag har lyssnat då de har berättat.
Och det är inte stora världshändelser som fascinerat honom utan mer det lokala. Häggström kan till exempel räkna upp hästarna som funnits i byn och i vilken gård de hörde hemma.
Det bästa som finns är att köra med häst i skogen och lasta på ved.
Tom Henrik Häggström
Häggströms barndomsdröm var att bli bonde med kor, höns, får och en häst. Men han har insett att en omfattande djurhållning inte är för honom. I stället nöjer han sig med ett par kor, några får och en överskådlig mängd höns.
– Djuren är min hobby. De ger mig lugn. Då djuren mår bra infinner sig lugnet i själen.
Intresset för hästar har han fått av sin morfar. Trots att Tom i sin ungdom föredrog mopeden framom hästarna lärde han sig mycket om dem. För ungefär tio år sedan började han tillsammans med grannen köra häst. Då grannen senare gick bort tog Tom över hans hästar.
– Det bästa som finns är att köra med häst i skogen och lasta på ved.
Guldkorn ur båda världar
Att Tom Häggström trivs bäst där hemma med familjen och djuren är uppenbart.
– Så klart måste vi ju besöka Legoland och sådant med barnen så småningom. Men jag själv behöver inga semesterresor till Teneriffa.
Ibland kan små konflikter uppstå där hemma då pappa inte lyckas ställa in spelkonsolen. Men han kan i stället spänna för en häst och ta med barnen in i den världen.
– När vi spelat X-box och sedan tillsammans går för att hämta korna Saima och Venla från hagen, ja det är guld. Det finns inget bättre. Det är inte så viktigt vad man gör, bara man är tillsammans.
Någon bakåtsträvare är han inte, utan han har alltid levt ett ett modernt liv vid sidan om sin hobby. Till vardags jobbar han med logistik på ett internationellt företag. Och att leva ett liv utan internet och countrymusik är otänkbart, framhåller han.
– Man kan ju inte bara fastna i det gamla. Jag lever i två världar och plockar guldkornen ur dem båda. Men om jag får välja så väljer jag nog det gamla.
Vill föra berättelserna vidare till nästa generation
Toms intresse för gamla tider är välkänt i hembyn. Han gläder gärna byborna genom att ta en åktur i Plymouthen eller med häst och kärra.
– Barn behöver känna till historien. Jag tror man tar bättre hand om sin hembygd om man har någon känsla för den. Samtidigt är det viktigt att olika generationer kan umgås. Då blir det inga konstigheter.
Om jag så får bara en person intresserad att föra vidare något gammalt från Maxmo så har jag lyckats.
Tom Henrik Häggström
Med sin förra häst Riina tog Tom med söndagsskolbarnen till skogen och grillade korv. Barnen uppskattade åkturen och samvaron och fick samtidigt lite inblick i hur man gjorde förr.
– Det är det bästa jag gjort med häst. Och kanske om femtio år kommer barnen ihåg när de körde med häst i skogen.
För honom är det viktigt att kunskap och berättelser går vidare.
– Om jag så får bara en person intresserad att föra vidare något gammalt från Maxmo så har jag lyckats.