Start

Analys: Navalnyjs självbiografi är en kärleksförklaring till ett annorlunda Ryssland

Aleksej Navalnyjs självbiografi är en stor bok om varför han var beredd att betala det högsta priset för sin övertygelse om ett demokratiskt Ryssland.

Porträtt på Navalnyj i svartvitt.
Aleksej Navalnyj (1976–2024) var en obotlig optimist: ”Om de beslutar sig för att mörda mig betyder det att vi är otroligt starka.” Bild: EPA-EFE

Aleksej Navalnyj var den enda politikern i Ryssland som vågade utmana Vladimir Putin.

Navalnyjs modiga arbete betydde allt för den unga oppositionen i landet. Under många år personifierade han hoppet om ett annorlunda, demokratiskt Ryssland.

När han dog i februari i år i ett arktiskt fängelse släcktes det hoppet. Och Ryssland sjönk allt djupare ner i ett allt farligare mörker.

Den här veckan publicerades Navalnyjs självbiografi Patriot på 26 språk världen runt.

Boken blir med all sannolikhet en modern klassiker och kan i bästa fall lyckas tända det där hoppet på nytt.

Navalnyj omgiven av sin familj på sjukhuset i Tyskland hösten 2020. Bild: Aleksei Navalnyi / EPA

Nervgift som ett startskott

Navalnyj började skriva på sin självbiografi när han låg på sjukhus i Tyskland efter att ha blivit förgiftad av den ryska säkerhetstjänsten FSB i augusti 2020.

Den första delen av boken är en nästan skönlitterär berättelse om hans barndom i en småstad strax söder om Moskva. Somrarna tillbringade han hos farmor i en ukrainsk by nära Tjernobyl. Han berättar också utförligt om hur han träffade sin hustru Julia i Moskva.

Den andra delen är mer kortfattad och redogör för hur hans politiska karriär får fart i slutet av 00-talet. Om hur han engagerar sig i huvudstadens lokalpolitik och blir en rikskändis tack vare sina avslöjanden om statlig korruption.

Den tredje delen är det avsnitt som skapat flest rubriker: en dagbok från fängelsetiden.

Rekonstruktion av Aleksej Navalnyjs fängelsecell i det fängelse han var före han förflyttades till en straffkoloni. På bilden en dålig säng och en halvtrasig lavoar.
Rekonstruktion av Navalnyjs cell i det fängelse han satt i regionen Vladimir. Bild: Romy Arroyo Fernandez/ AOP

Anteckningar från ett källarhål

Navalnyj beslöt återvända till Ryssland i januari 2021. Myndigheterna grep honom redan på flygplatsen och kastade honom i fängelse.

Hans anteckningar om vardagen i olika fängelser är både underhållande och fascinerande. Särskilt maten upptar honom hela tiden. Här finns också en ständigt närvarande humor – något som alltid kännetecknade Navalnyj.

Samtidigt är de här avsnitten tunga att läsa eftersom de också innehåller våld och pennalism.

Han behandlades medvetet brutalt och tillbringade också 295 dagar i en isoleringscell som var 2,5 gånger 3 meter.

Tortyren var medeltida. Vissa nätter väcktes han varje timme när en vakt kom in för at kontrollera att han inte rymt.

Ukraina och religionen

I boken fördömer Navalnyj Putins ödesdigra beslut att invadera Ukraina. Enligt Navalnyj behöver Putin kriget för att vända bort uppmärksamheten från regimens misslyckanden på hemmaplan.

”Rysslands fiende är inte Ukraina eller Nato, utan Putin i Moskva”, skriver han.

Det måste finnas åtminstone några personer i Ryssland som inte ljuger inför väljarna

Aleksej Navalnyj

Tidigt redogör han för sina överlevnadsstrategier i fångenskapen. Det ena är att acceptera att han kan dö i fängelset. Det andra är att bejaka den kristna tron som följt honom hela livet.

”Tron gör livet enklare och gör det lättare att delta i oppositionspolitik”, skriver han i slutet.

Anteckningarna från fängelset minskar efterhand. Under de sista månaderna fick han använda penna och papper bara en timme om dagen.

Beredd till offer

Den sista anteckningen är daterad den 17 januari 2024.

Texten är ett av de starkaste kapitlen i boken och säger det mesta om Navalnyjs liv och öde.

Här berättar han om hur han i tre års tid har fått svara på samma fråga: Varför återvände du?

”Jag har min övertygelse och mitt land. Jag vill varken överge eller svika det. Ifall dina åsikter betyder något måste du också vara beredd att försvara dem och vid behov göra uppoffringar.”

Han är kategorisk och skriver att ifall du inte är redo till offer har du heller inga åsikter. Då handlar det inte om några principer, utan enbart funderingar i din hjärna.

Han menar också att eftersom han siktade högre än många andra måste han också vara beredd att betala ett högt pris.

”Jag reste landet runt och sa till mina anhängare: Jag lovar att jag inte sviker er, jag bedrar inte er och jag överger er inte. Genom att återvända till Ryssland uppfyllde jag mitt löfte till dem. Det måste finnas åtminstone några personer i Ryssland som inte ljuger inför väljarna.”

Aleksej Navalnyj under demonstrationen i Moskva
Navalnyj talade samma språk som den unga generationen i Ryssland. Bild: SERGEI ILNITSKY/EPA-EFE

Lyssnar dagens Ryssland?

Den viktigaste publiken för den här boken finns givetvis i Putins Ryssland.

Risken är dock stor att boken kommer att förbjudas eftersom den utgör en reell fara för regimen.

Navalnyjs självbiografi kan fungera som en hjärtstartare i ett Ryssland där lögnen och cynismen har spritt sig som en giftgas det senaste decenniet.

Se här en politiker som brinner för sin övertygelse om en rysk rättsstat där folk lever i frihet. En äkta patriot som är beredd att offra sig för landets bästa.

Boken kan helt säkert smitta av sig och lära nya generationer att tro på samma sak.

Bokens budskap kan också ge hopp åt de miljontals ryska medborgare som i dagens läge har tvingats till tystnad och underkastelse.

Citaten ur boken är redaktionens egna översättningar ur bokens finska version.

Anders Mård är Svenska Yles Rysslandsreporter. Mård har bott i Ryssland och bevakat landets politik och samhälle i över 20 år.