Om en komedi vill få oss att skratta så vill satiren få oss att tänka och ifrågasätta, samtidigt som vi skrattar.
Den spanska filmen Världens bästa chef eller El buen patrón vill kommentera många olika saker – kapitalism och makt, chefskap och de anställdas förhållanden, ett samhälle där invandring och kvinnor stiger fram och tar plats.
Men lyckas filmen med allt det här? Eller blir det klichéer? Och kanske den viktigaste frågan – är filmen rolig? Vi vill gärna höra din kommentar.
Förföra och förstöra
När vi först möter chefen Blanco (Javier Bardem) står han på en personlyft och håller ett inspirerande tal till sina anställda. ”Vi är ju alla som en familj” säger han och ler.
Blanco är chef för ett företag som tillverkar vågar och orsaken till att han står och håller en moralboost är i högsta grad egoistisk. Blanco vill nämligen ingenting hellre än att få titeln ”årets företag” att lägga till sin redan stora och imponerande skrytvägg.
”Så när juryn dyker upp säger ni bara som det är, att det är underbart att jobba här” – säger Blanco självbelåtet.
Blanco ser sig själv som världens bästa chef – han är ju rolig, charmerande och ser sina anställda som sina barn. Går det bra för dem så går det bra för företaget, säger han självbelåtet.
På ytan är Blanco charmerande men i verkligheten egoistisk – alltför sent inser de anställda att han alltid sätter sina egna intressen framför alla andras, att han är villig att gå över alla gränser för att få det han vill ha.
Han förför först och tvekar inte alls att förstöra livet för den han inte längre har nytta av.
Att hans efternamn är Blanco, som på spanska betyder vit, är också ironiskt. Blanco har en svart själ.
Bardem är bortskämda Blanco
Javier Bardem är en av Spaniens mest kända skådespelare men det här är egentligen första gången som han gör en komedi.
Och det är tydligt att Bardem njuter av att få gestalta en person som är så sliskig och bortskämd som Blanco, en person som levererar sina hot med ett leende och en klapp på axeln.
Men Bardem har i intervjuer sagt att det inte enbart var komedin som lockade. Som skådespelare söker han inte enbart utmanande roller, för honom är det också viktigt att filmen har ett relevant tema. För honom är film ett sätt att berätta och kommunicera, att skaka om och ändra åsikter.
Prisad film
Världens bästa chef blev 2022 vald till årets bästa europeiska komedi och fick också en Goya för bästa regi, originalmanus, huvudroll och filmmusik, efter att ha fått ett rekordantal Goya nomineringar (motsvarigheten till Jussi-priset i Finland).
Regissören och manusförfattaren Fernando León de Aranoa har också sagt att han vill visa ett Spanien som håller på att förändras – med ökad invandring och förändrade könsroller.
Själv är jag mer tveksam till om han helt lyckas med att skildra ett samhälle i förändring, filmen fastnar kanske lite i klichéfällan.
Léon de Aranoa och Bardem har tidigare också jobbat tillsammans och gjort filmerna Mondays in the Sun (2002) om arbetslösa varvsarbetare och Loving Pablo (2017) som skildrar den colombianska drogkungen Pablo Escobar.
Léon de Aranoa har i intervjuer sagt att Världens bästa chef är en slags fortsättning på Mondays in the Sun. Från att ha skildrat arbetslöshet fortsätter han nu med att skildra arbetslivet.
Och här är det inte bara skildringen av kapitalismen idag som intresserar eller hur en chef utnyttjar sina anställda. Han ville också undersöka vad som händer med de anställda – finns det längre solidaritet?
Så vad tycker du? Är Världens bästa chef en rolig satir? Och lyckas den kommentera och kritisera?
Världens bästa chef
