Vid mynningen av Kyro älv i Maxmo växer vassen högt på ett brett område längs stranden. Ett perfekt gömställe för många olika sorters djur, bland annat mårdhunden.
Mårdhunden klassas som en invasiv art och kan ha en stor miljöpåverkan eftersom den ger sig på häckande sjöfåglar.
Enligt Stefan Pellas, Finlands Viltcentrals jaktchef i Kust-Österbotten, är det precis sådana områden som är särskilt utmanande när mårdhundarna jagas.
– Jakten är väldigt svår, framförallt i sådana förhållanden där man har mycket vass. Här är vassen ganska låg, kanske två och en halv meter hög, men det är ändå som en djungel. Om man går in här så ser man inte långt framför sig och att hitta något är väldigt knepigt. Hundarna trivs inte heller att jobba i så här hög vass. Det blir jobbigt för dem med en halvmeter vatten och två och en halv meter vass över huvudet. Men här trivs mårdhundarna.
Det är i sådana situationer som en drönare utrustad med värmekamera kan komma väl till pass, berättar Pellas.
För tillfället är det inte tillåtet att använda drönare för att söka efter byten i fångstsyften, men det kan snart komma att ändras. Riksdagen håller nu på att behandla ett lagförslag som skulle göra det möjligt att använda sig av drönare för att spåra djur i jaktsyfte.
Enligt Pellas skulle det här underlätta jakten av mårdhundar som gömmer sig i vassområden. Då kunde jägare nämligen gå rakt ut till mårdhunden istället för att leta genom flera hektar vassrugge.
– Metoden har ju inte använts ännu, men man ser fördelarna också med att det skulle spara jättemycket arbete för jägarna.
Även om metoden ännu inte är i användning är Pellas säker på att den fungerar. Han berättar att man vid inventeringar av sjöfåglar kunnat se mårdhundar i vassen med hjälp av värmekameror.
”Det ska inte vara någon form av dataspel när man jagar”
Det är i synnerhet mårdhundsjakten som skulle gynnas av att använda drönare. Enligt Pellas kunde det betyda att det går mycket snabbare att granska svåra områden. Idag sker jakten antingen med grythundar som besöker kända gryt som mårdhundarna vistas i eller med hundar som följer mårdhundarnas spår.
– Ofta leder spåren ut till sådana här stora täta vassruggar där de gärna ligger och flyter och gömmer sig medan hundarna jagar dem.
Ett område som för en jägare med hund kunde ta ett helt veckoslut att söka genom, kunde en drönare klara av på ett par timmar. Däremot är drönare inte lika effektiv i jakt på mindre djur.
– Vi har mink längs hela kusten, men den är så liten att jag inte tror att det skulle vara så stor nytta av att ha drönarna då de kanske inte syns.
Pellas anser att drönare kunde vara ett viktigt, nytt verktyg i jaktsammanhang, men han är inte övertygad om att ny teknologi kommer att förändra jakten desto mer inom den närmaste framtiden. Då man bedriver en etiskt vettig jakt ska man inte heller ha alldeles för lätt då man jagar, berättar han.
– Det tar bort jaktens tjusning att man har alla sorters tekniska rackerier för att kunna fälla ett djur. Men i fall som när man söker efter invasiva arter eller om man söker efter skadade djur som man snabbt vill ha avlivat så kan det vara en grej för en drönare.
Enligt Pellas är det viktigaste att den nya jakttekniken används med förstånd.
– Det ska inte vara någon form av dataspel när man jagar, utan tekniken ska användas med måtta.
