40 år av fågelobservationer på Muminpappans ö kan lära oss hur klimatförändringen påverkar sjöfåglar

Klimatförändringen märks i antalet fåglar som passerar Söderskär. Nu vill forskare dra nytta av alla observationer som gjorts under årtionden från ön.

På Söderskär har man räknat flyttfåglar sedan 1980-talet.

På Söderskär i Borgå, en bit söder om Pörtö, har man observerat och räknat fåglar åtminstone sedan 1980-talet.

Det sägs vara den här ögruppen som Tove Janssons Pappan och havet handlar om, nämligen Muminpappans ö, en fluglort mitt ute i havet, enligt Lilla My.

Men det är inte muminfamiljen som möter oss på bryggan den här mulna oktoberdagen. Det är Andreas Lindén, specialforskare på Naturresursinstitutet.

– I går såg vi cirka 7 000 alfåglar flytta, men i dag har det varit dvärgmåsarnas dag, berättar Lindén.

En fyr och några röda hus på en karg ö.
Söderskär hör till ett naturskyddsområde, så besökare får ta i land bara under perioden då fåglar inte häckar på ön. Bild: Atte Henriksson / Yle

Lindén bor en vecka i huset som i Janssons maritima värld känns igen som fyrvaktarens hus, en liten röd stuga uppe på en kal klippa.

Här har fågelskådare huserat i årtionden. Numera är huset en fågelstation som upprätthålls av Birdlife Finland.

Nu ska forskarna Andreas Lindén och Tuomas Seimola sköta fågelstationens rutiner i en vecka samtidigt som de jobbar med sitt eget alfågelprojekt.

Allt flera alfåglar övervintrar nu i Finska viken

Alfågeln är en sjöfågel som häckar på ryska tundran och i små mängder även i Lappland, men den har allt oftare börjat övervintra i Finska viken, troligen på grund av klimatförändringen.

– Vintertid har alfågeln ökat lokalt i Finland, men vi vet att hela stammen har minskat de senaste trettio åren, säger Andreas Lindén.

En flock alfåglar simmar i ett skummande hav utanför Söderskär.
Alfåglarna vid Söderskär har inget problem med det skummande havet den här gråa oktoberdagen. Bild: Tuomas Seimola

Mellan två karga klippor en bit utanför ön ligger en flock alfåglar på 20 individer och guppar i de skummande vågorna.

Lindén ger oss tubkikaren och visar hur lätt det är att känna igen den färggranna hanen från de mera brunfärgade honorna och ungarna.

– Det räcker inte att räkna fåglarna, utan det är också viktigt att identifiera kön och ålder. Då får vi bättre koll på hur stammen mår.

Viktigt att räkna antalet alfåglar

I och med klimatförändringen väljer flera flyttande sjöfåglar att övervintra i Finska viken. Alfågeln behöver inte längre flyga hela vägen till Danmark för att hitta öppet vatten om vintern, utan den kan guppa utanför Borgå eller Helsingfors istället.

– Finland kommer att ha ett allt större ansvar att ta reda på hur mycket det finns av de övervintrande alfåglarna, och sjöfåglarna överlag, och hur det står till med deras bestånd.

En fågelskådare går över en hängbro.
En smal hängbro går mellan Mattlandet där fyren står och Bastulandet där fågelobservatörerna håller till. Bild: Atte Henriksson / Yle

Alfågeln får jagas i Finland och det är en av orsakerna till att Andreas Lindén och Naturresursinstitutet nu tycker att det är viktigt att utveckla metoder för att tillräckligt enkelt och effektivt följa upp hur alfågelstammen utvecklas över åren.

– Speciellt då arten jagas är det viktigt att stammen mår bra och producerar ungar.

Alfågelforskningen är del av ett större EU-finansierat internationellt Östersjöprojekt som går under namnet Biodiversea LIFE IP.

Metervis med gamla observationer

Naturresursinstitutet har valt just alfågeln som en modellart eftersom den finns i stora mängder och är jaktbar. Dessutom finns det fågelobservationer sedan årtionden tillbaka.

Nu hoppas Andreas Lindén att de gamla observationerna från Söderskär ska kunna komma till nytta.

– Vi hoppas kunna använda alla gamla data och att nya analysmetoder ska ge oss en realistisk bild av alfågelpopulationens tillstånd.

En fågelskylt på en röd vägg.
På fågelstationen har fågelentusiaster räknat flyttfåglar sedan 1980-talet. Bild: Atte Henriksson / Yle

Någonstans finns det metervis med observationer och det här materialet ska nu samlas, kartläggas och ges till förfogande i analyserbar form till Naturresursinstitutet.

Fågelskådaren hittade drömjobbet

På Söderskär är höstdagarna korta. Det är dags för besökarna att ge sig av över de öppna fjärdarna innan vinden blåser upp och mörkret faller.

Både Andreas Lindén och kollegan Tuomas Seimola ska promenera till Mattlandet, där fyren står, för att ta ett eftermiddagspass med tubkikarna innan solen går ner.

En man går framför en fyr.
Fyren blev färdig år 1862 och togs ur bruk år 1989. Sedan 2003 har den varit i privat ägo. Fyrens lysvidd sträckte sig 15 sjömil (27 kilometer). Bild: Atte Henriksson / Yle

Så mycket mys i soffan med Pappan och havet i knäet blir det inte, den här kvällen heller.

Aftonen går åt till att sitta inne i stugan och knäppa in alla observationer både i den öppna fågelskådarbasen Tiira och i egna tabeller.

– Jag tycker om det här. Jag är själv fågelskådare, så för mig passar det att få göra fältarbete också och inte bara sitta framför en skärm och analysera material, säger Lindén.

Fyrens framtid är oklar

Söderskär är del av naturskyddsområdet Natura 2 000 och man får inte stiga i land mellan den första maj och den sista juli. På de övriga öarna i Söderskärs arkipelag fortsätter landstigningsförbudet till den 15 augusti.

Fyrens ägare EW Finland har ett specialtillstånd av Miljöministeriet och därför har det ordnats charterkryssningar till ön också på sommaren.

EW Finland gick i konkurs i somras och vad som ska hända med fyren är oklart.