Det var spännande sommaren 2021 då Rebecka Storm från Åbo gick genom porten till Nylands brigad i Ekenäs.
Hon hade inte förberett sig på något speciellt sätt, utan var övertygad om att hon lär sig efter hand. Hon hade inte en tanke på att hon skulle utsättas för till exempel sexism.
Odessa Holmberg från Ingå gick in genom samma port sommaren 2023. Hon var nöjd med sin tjänstgöring då hon kom ut genom porten i våras.
Rebecka Storm var också nöjd med allt hon lärt sig. Men medan Holmberg inte upplevde osakligheter, hade Storm träffat på så mycket sexism att hon tappade gnistan på slutet.
Det var spännande att komma till Nylands brigad, säger Paju Poijärvi då hen tänker tillbaka på dagen då det var dags att rycka in.
– Jag var jättetaggad och tyckte om alla utmaningar. Det var lite svårt då jag knappt talade eller förstod svenska, men så småningom fick jag grepp om språket.
Tjänstgöringen ledde ändå till att Paju Poijärvi behövde medicin och terapi för att kunna inse att allt som hänt inte är hens fel.
Yle Västnyland berättade i fredags (27.12) att justitieombudsmannen fäster uppmärksamhet vid att Nylands brigad ska identifiera och omedelbart ingripa i alla situationer som innehåller trakasserier eller annat osakligt bemötande och beteende.
Tjänstgöringen i Nylands brigad började bra för Paju Poijärvis del, men så småningom skedde en förändring. Det började i underofficersskolan, berättar Poijärvi.
– Jag var ledare i situationer där jag inte helt och hållet visste vad som skulle göras och det var inte lätt att leda manliga beväringar då jag var den enda som inte var en man. Jag måste säga samma sak om och om igen och ändå lyssnade alla inte. Jag upplevde att de inte tog mig seriöst och det var inte heller lätt att leda på svenska.
Det ledde till att hen ibland började känna ångest.
Tjejerna var otroliga och vi stöttade varandra jättemycket. Utan dem tror jag att jag faktiskt hade slutat
Rebecka Storm
Paju Poijärvi upplevde att hen mest hade problem med andra beväringar. Personalen var däremot okej, upplevde Poijärvi, men hen vände sig ändå inte till personalen för att få hjälp.
Stämningen i gruppen blev till sist så pass illa att Poijärvis ångest blev så pass stark att hen började få självdestruktiva tankar.
– Jag slutade använda säkerhetsbälte och önskade att jag skulle dö. Tänk vilket säkerhetshot det skulle ha varit om jag hade mått ännu sämre. Och ingen märkte att jag mådde dåligt.
Ångesten ledde till en större panikattack än tidigare och den slog till under en övning alldeles i slutet av tjänstgöringen.
– Jag kunde inte prata eller röra mig ordentligt. Jag måste avbryta övningen och fick för första gången i livet medicin för ångesten.
”Ett skämt kan man ta”
Även för Rebecka Storms del så förändrades situationen bit för bit. Ett skämt kan man ta, säger hon, men det blir jobbigt när det skämtas hela tiden under hela tjänstgöringen.
Storm anmälde till sist att hon blev utsatt för osakligt beteende, men upplevde att hon inte fick hjälp av personalen.
– Jag tror att personalen helt enkelt inte är så medvetna om det som händer. Och eftersom de inte är medvetna så är det svårt för dem att ingripa. Jag tror också att vissa i personalen vet vad som händer, men att de anser att det har varit samma kultur så pass länge att det är svårt att göra någonting åt det.
Anmälde du eller sa till om någonting?
– Ja, på slutet gjorde jag det. Jag fick stöd och man sa att det här är hemskt, så här ska det inte få vara. Det var fint, men jag såg ju ingen praktisk skillnad. Det var lite synd, för det borde ha skett en förändring.
Forskare undersöker gruppstödet i militären
Minna Leinonen har tillsammans med andra forskare vid Arbetslivets forskningscenter vid Tammerfors universitet utrett hur beväringar upplever gruppstöd och tjänstgöring. Det är Försvarsmakten som beställt undersökningen.
Undersökningar har gjorts 2011 och 2017. På Försvarsmaktens webbplats kan man läsa att de problem som kvinnor upplevt i militärtjänsten har minskat med hjälp av konsekvent jämlikhetsarbete.
Minna Leinonen säger att hon inte kan uttala sig om förhållningssättet mot kvinnliga beväringar förbättrats sedan 2017.
– Jag tror inte att allt har förändrats. I undersökningen från 2017 var en allmän observation att man var på väg mot ett bättre håll, men jag vågar inte säga hur situationen är i dag, om utvecklingen ständigt förbättras eller inte.
Det kommer en ny rapport 2025, berättar socialchef Hannu Maijanen.
Dela negativa upplevelser i gruppen
Gruppens stöd är viktigt då man tjänstgör i militären, säger Minna Leinonen.
– I gruppen kan man dela negativa upplevelser. Förtroendet i gruppen måste också fungera. De som har fått bra stöd från sin grupp har rapporterat att kön inte har haft någon inverkan på tjänsten. Det är främst kvinnor som känner så.
Rebecka Storm håller med: Utan de andra kvinnliga beväringarna hade hon avbrutit tjänstgöringen i Nylands brigad.
– Tjejerna var otroliga och vi stöttade varandra jättemycket. Utan dem tror jag att jag faktiskt hade slutat för det var ganska många situationer där jag undrade om det är värt att fortsätta om jag mår så här dåligt?
– Jag tänkte ändå att om de andra tjejerna klarar av det så klarar jag också av det. Det är också viktigt att det finns kvinnor där som visar att man kan klara av det här.
Leinonen tror att en annan sak som kan motarbeta osakligt beteende mot kvinnliga beväringar är gemensamma stugor.
– De fanns inte då vi gjorde vår senaste granskning 2017. Då spekulerade man mest om hur människor skulle reagera på gemensam stuga, så det ska bli intressant att i en ny utredning se om det har haft någon inverkan på upplevelserna. Har det förbättrat gruppupplevelsen eller hur jämnåriga förhåller sig till varandra?
Ojämlik behandling kan komma från gruppledare, så det är ytterligare en punkt att fokusera på, säger Leinonen.
– Man måste fundera på hur man ska stärka medvetenheten om jämställdhet på gruppledarnivå, som också består av ganska unga personer.
Jag hörde ganska mycket transfobiska uttalanden
Paju Poijärvi
Rebecka Storm anser att flera kvinnor i militären är ett sätt att ändra förhållningssättet mot kvinnliga beväringar.
Även Odessa Holmberg tror att det blir bättre med tiden i Nylands brigad vad gäller hur kvinnliga beväringar blir bemötta.
– Det blir bättre ju fler kvinnor som tjänstgör och desto mera feedback det kommer på vad som skulle kunna bli bättre.
Rebecka Storm vill någon gång tillbaka till Nylands brigad för att jobba där, trots att hon utsattes för sexism.
Det förklarar hon med att militärtjänstgöringen i Nylands brigad var det absolut bästa hon har gjort.
– Man lär sig jättemycket om sig själv och om att samarbeta i en grupp. Man lär sig hur det är att vara en ledare i stressiga situationer och man lär sig mycket om att vara rationell och fatta rationella beslut i stressiga situationer.
Rebecka Storm hoppas att hon kan påverka attityderna genom att gå tillbaka till Försvarsmakten och jobba där.
– Det är jätteviktigt att kvinnor jobbar där, och jag vill också inspirera andra kvinnor att rycka in eftersom jag blev inspirerad av att det finns kvinnor där.
Få kvinnor syns mera
Alma Persson, biträdande professor vid avdelningen Tema Genus vid Linköpings universitet i Sverige, konstaterar att om det finns en jämnare könsbalans i förbanden så kommer problemen för kvinnor att minska.
På Tema Genus jobbar genusforskare inom en lång rad olika områden. Persson jobbar huvudsakligen med frågor om genus och arbete och har ända sedan sin avhandling varit lite extra intresserad av militären som organisation.
Ju färre kvinnor, desto synligare är de, säger Persson.
– Folk kommer ha ögonen på dem, de kommer uppleva förhöjda prestationskrav, de får inte göra fel och de är ständigt granskade på ett sätt som männen inte är.
Men tänk om andelen kvinnor plötsligt är 25 procent, säger Alma Persson.
– Då är effekten mycket mindre. Då är de mycket mer individer och mycket mindre kvinnor. Och det är ju därför antal i sig får betydelse: Om du slipper vara den enda, den första eller en av väldigt få, då kommer ditt handlingsutrymme att bli mycket mer likt det som majoriteten upplever.
Det är ju inte enbart kvinnor som drabbas, utan även andra som inte riktigt passar in i normen, säger Alma Persson.
– Det finns många som berättar att attityderna mot HBTQ-personer kan vara väldigt problematiska. Det finns män som inte passar in i en machokultur och de kan uppleva den här jargongen som lika problematisk som kvinnor gör och ibland mer problematisk.
Queer i Nylands brigad
Paju Poijärvi är queer och upplevde att det var ett problem i Nylands brigad.
– Jag hörde ganska mycket transfobiska uttalanden, så jag kände att jag inte kunde vara ärlig i det fallet. Jag fick ganska ofta höra att det inte finns ickebinära människor.
Varför kan man inte acceptera personer som är queer?
– Det kan vara svårt att acceptera att det finns annat än det som finns i den bubbla du lever i med traditionella kvinno- och mansroller. Det är inte lätt sedan när man kommer till militären och får en ledare som är ickebinär eller queer.
Det var först efter hemförlovningen som hen gick i terapi och kunde bearbeta känslorna.
– Då började jag förstå att det var frågan om mobbning och att det inte fanns något jag kunde ha gjort annorlunda. Det var inte jag som var problemet.
Etik diskuteras allt mera
Minna Leinonen på Tammerfors universitet säger att personalen inom den finländska försvarsmakten åtminstone på en generell nivå är medveten om utmaningarna.
– Inom Försvarsmakten diskuteras etik mer än tidigare, så det är mer fokus på dessa frågor. De har också planer och riktlinjer för jämställdhetsarbete, så det finns stöd för det.