Det finns en stark övertygelse inom vetenskapen att det finns liv någonstans i universum, men hur vanligt det är, är fortfarande en olöst fråga.
Jorden kan vara ett undantag, men det kan också krylla av liv där ute.
För att få någon insikt om detta har forskare börjat utforska vårt eget solsystem. De har ännu inte hittat liv eller spår av liv på Mars, men sökandet har inte stoppat där.
Vatten viktigt
Under de senaste årtiondena har forskarna riktat sina blickar allt mer mot de yttre delarna av solsystemet, bortom Mars.
Mars saknar en viktig komponent för liv: flytande vatten. Men det finns andra platser, särskilt månarna till gasjättarna Jupiter och Saturnus, som har gott om vatten. Dessa månar har faktiskt mer vatten än jorden.
En av de mest intressanta av de här månarna är Europa, en av Jupiters närmare 90 månar. Europa är en liten ismåne som betraktas som en särskilt lovande hemvist för utomjordiskt liv.
Två rymdsonder från jorden är på väg dit just nu. Den amerikanska sonden Europa Clipper och Europeiska rymdorganisationens Juice (Jupiter Icy Moon Explorer) väntas anlända till Jupiter 2030 respektive 2031.
Europa tros ha en ocean av flytande vatten under sin frusna yta, kanske mellan 60 och 150 kilometer djup, med dubbelt så mycket vatten som i alla jordens hav tillsammans. Insikten att så är fallet härstammar från rymdsonden Galileos observationer av Europas yta från nittiotalet.
Det som slog forskarna då de såg de första bilderna som Galileo sände hem var att Europas yta är suspekt slät. Det här tyder på att den ständigt förändras och förnyas av krafter inuti månen.
Flytande vatten kan existera på Europa trots de extremt låga temperaturerna i solsystemets utkant – mellan 140 och 190 minusgrader – tack vare Jupiters enorma gravitation.
Europas omloppsbana runt Jupiter är lätt elliptisk, och det varierande avståndet gör att Jupiter ”knådar” Europa. Det här skapar inre friktion och vulkanisk hetta som smälter isen och håller vattnet ovanför fryspunkten.
Tuff miljö för liv
Trots dessa spännande teorier är Jupiters miljö brutal, inte bara för rymdsonder, utan också för eventuellt liv.
Jupiters massiva magnetfält, 20 000 gånger starkare än jordens, skapar ett intensivt strålningsbälte runt planeten.
Eller snarare är det Jupiters måne Io som är skurken här. Io, solsystemets mest vulkaniskt aktiva himlakropp, spyr hela tiden ut tonvis med svaveldioxid i rymden runt Jupiter, som det starka magnetfältet sedan joniserar och accelererar upp till enorma hastigheter.
Det här leder alltså till en otroligt aggressiv strålning. Om du stod på Europas yta skulle du få en strålningsdos på 5 400 millisievert varje dag. Det här är 10 gånger högre än den dos som atombomberna i Hiroshima och Nagasaki utsatte individuella offer för.
Men den här utmanande miljön avskräcker inte astrobiologerna som är villiga att satsa en slant på att Jupiters måne Europa hyser liv.
Rymdsonderna som är på väg dit är utrustade med instrument för att studera Europas inre ocean och magnetfält. De kommer att använda radar för att penetrera isen, ända ned till 30 kilometers djup, och mäta dess olika lager och sammansättning.
Om det finns liv på Europa ger det hopp om liv på annat håll
Vetenskapen utgår numera från att livet på jorden ursprungligen kan ha utvecklats djupt nere i oceanerna, kring de heta källorna på havsbottnen, också kallade hydrotermala öppningar eller black smokers.
Det kryllar av liv runt dessa källor trots det kompakta mörkret och de extrema temperaturerna med vattentemperaturer på uppemot 400 grader Celsius. Eftersom liknande förhållanden kan existera under Europas istäcke, drar många slutsatsen att liv också kan ha kunnat utvecklas där.
Om det visar sig att det finns liv på, eller inuti Europa, skulle det öka chansen för att livet har slagit rot på andra platser i vårt solsystem och bortom det.
Hypotesen kallad Panspermi föreslår att livets byggstenar, eller till och med enkla livsformer, kan ha spridits mellan himlakropparna på meteoriter, asteroider, kometer eller kosmiskt damm.
Forskarna är så övertygade om potentialen för liv på Europa att de har varit extra försiktiga med att inte förorena månen med biologiskt skräp från jorden. När rymdsonden Galileo avslutade sitt uppdrag 2003, lät man den krascha in i själva Jupiters atmosfär för att undvika att den skulle kollidera med Europa och riskera att förorena den.
Trots alla utmaningar och osäkerheter, eller kanske just på grund av dem, fortsätter forskningen.
Rymdsonderna som i skrivande stund stävar mot Europa kommer att ge oss mer information om denna fascinerande måne och dess potential för liv. Att hitta liv, eller ens spår av liv, på en annan himlakropp skulle vara en av de största upptäckterna i mänsklighetens historia.
