Vi ska tillbaka.
Budskapet på bortaklackens banderoll kunde inte vara tydligare då Jaro degraderades efter fjorton raka säsonger av ligaspel.
Nästintill exakt nio år senare är återkomsten ett faktum. Jakobstadslaget förvaltade tvåmålsförsprånget från hemmamatchen – efter att man överlevt en 90 minuter lång anstormning från FC Lahti.
Ligalaget lyckades bara få in en boll trots två straffar och spel med en man mer i merparten av andra halvlek.
Jaro gjorde inte många besök i motståndarnas straffområde – men spelar i ligan nästa år efter att man hållit undan och bara förlorat med 0–1. Detta efter ett helgalet slut, där Lahti fick sin stopptidskvittering bortdömd för offside efter en utdragen VAR-granskning.
Då slutsignalen slutligen ljöd var det ett i det närmaste chockartat glädjepåslag som utbröt bland Jarofolket.
– Vi får tacka högre makter. Jag tror inte att vi skulle ha rest oss ifall de skulle ha kvitterat, utbrister tränaren Niklas Vidjeskog för Yle Sporten.
– Det var inte många gånger som vi tog oss till deras planhalva. Men vi löser det ändå, kompar mittfältsmotorn Sergei Eremenko.
– Det känns ganska absurt just nu. Vi hade chanserna som behövdes, lyder orden som FC Lahtis Riku Selander får ur sig.
Spel mot ett mål
I Jakobstad kom FC Lahti ingenstans. Hemma på skidstadion fanns inga andra alternativ än full fart framåt – och med en delvis omgjord offensiv lyckades man trycka tillbaka gästerna från start.
Jaro kom knappt över egen planhalva under inledningen av matchen. Men senast då Lahti kom till chanser blottades huvudorsaken till varför laget hamnat i det prekära läget.
– Tanken var inte alls att vi skulle ligga lågt, men vi fick helt enkelt inte fast dem. Då blev det en kamp i defensiven, konstaterar Vidjeskog.
Lahtislaget var nämligen totalt tandlöst då det kom till att sätta in bollen. Luquinhas sköt över med tiotals meter på ett öppet läge i straffområdet, och inte ens en straff fick fart på upphämtningen.
Det var Michael Lopez som fick ta hand om straffen efter en tilltrasslad situation framför Sergej Lazarevs mål – och symptomatiskt för Lahtislagets läge drämde argentinaren bollen förbi. Samme Lopez hade sedan halvlekens bästa chans i form av ett volleyskott i stolpen.
Kapten Johan Brunell är ännu tydligare då det gäller Jaros matchplan:
– Vi kom inte hit för att spela kryss, vi kom för att vinna. Det kanske man inte tror på om man ser på hur det blev, men det var verkligen vad vårt snack inför matchen handlat om.
Vidjeskog åkte ut
För Jaros del var agendan i andra halvlek tydlig. Det gällde att lida sig till ligaspel.
Tio minuter efter paus skulle svårigheterna börja komma. Lahti fick en ny chans på straff – och Luquinhas var bättre från elva meter än vad lagkamraten Lopez var, trots att Lazarev även denna gång hoppade åt rätt håll.
Strax senare blev Jarokvällen ännu jobbigare. Rivjärnet Adam Vidjeskog hade tagit gult kort tidigt i matchen och då han gick in med en sen och hög fot på mittplan kom andra varningen – med över en halvtimme av spel med en man mindre för gästerna som följd.
Pappa Vidjeskog himlar med ögonen då sonens utvisning och de dubbla straffarna kommer på tal.
– Det var otroligt jobbigt. Efter det röda kortet handlade allt om kamp.
– Men vi hade en jäkla ryggrad.
Matchbilden som varit tydlig redan före utvisningen blev nu glasklar. Jaro var passivt och riskminimerande, vilket ledde till att bollen blev bofast vid bortamålet.
VAR gick Jaros väg
Men Jarospelarna slet på egen planhalva och efter ett drama som ingen trodde var möjligt fixade laget biffen. På stopptid hade FC Lahti ytterligare en boll inne men efter en lång VAR-koll dömdes målet bort för offside.
Videogranskningssystemet var undantagsvis i bruk under kvalmatcherna, och det första riktiga eldprovet kom i kvalets mest kritiska stund. Efter en lång betänketid kom det förlösande beskedet för bortaklacken, en dom som kan ses vara långt över en halv miljon euro som ligaplatsen betyder.
– Det är väl så det ska vara, dramatiken hör till, ler Vidjeskog.
– Då det avgörs med att det ritas linjer får man svårt att greppa allt, suckar Selander.
Det var riktigt hett på slutet och stopptiden blev också ännu längre då Otso Koskinen visades ut efter att han sparkat Lazarev i huvudet. Målvakten plåstrades om en god stund men när matchen återupptogs höll Jaro undan till slutsignalen.
– Det är helt otroligt. Jag har tänkt mycket på hur jag skulle reagera om det här skulle hända, men det är svårt att förklara. Jag hittade knappt känslorna, man förstod inte att det var sant, funderar Eremenko.
Lagkamraten Brunell har knappt någon röst kvar.
– Det här har varit ett mål ända sedan vi föll från ligan. Nu klarade vi äntligen av att göra en bra säsong hela vägen.
Efteråt höll laget hov med det sällan skådat stora bortafölje som Jaro hade med sig. Bland annat hyllades alla lagmedlemmar var för sig av fansen.
– Det har varit en otrolig uppslutning. Hela Jakobstad har levt fotboll i höst, det här handlar om så mycket mer än bara själva laget, vet Vidjeskog.
Därmed står det klart att Jaro står inför en återkomst i finrummet. Nästa år blir klubbens 24:e i fotbollsligan. Lahti har bara spelat en säsong på andranivån under 2000-talet, i form av en blixtvisit 2011.
Att det just är nästa som Jaro återvänder till ligan är särskilt speciellt. Under 2025 får Jarofansen förutom ligaspel också se fram emot en ny hemmaarena och ett 60-årsjubileum.
Artikeln uppdaterad med kommentarer klockan 19.51.