I romanen Rekviem över en bror skildrar Emma Juslin en storasysters sorg över en bror som tagit sitt liv – ett liv som aldrig riktigt hann ta fart eller utvecklas i den riktning han hade önskat sig.
Romanen utspelar sig på olika tidsplan – i nutid under begravningsgudstjänsten i det lilla kapellet, och i dåtid skildras syskonens uppväxt i en jordbrukarfamilj på den nyländska landsbygden.
Varför blev det just den här berättelsen?
– Under en lång tid arbetade jag på en helt annan roman, men det blev ingenting av det. Samtidigt hände det mycket annat i mitt liv. Plötsligt fick jag se framför mig öppningsscenen i Rekviem över en bror, och då förstod jag att det var den här berättelsen jag var tvungen att skriva. Sedan gick skrivandet väldigt fort.
Vilken scen tänker du på?
– Jag tänker på scenen där en mor och en son promenerar mot ett kapell. Och sonen är rädd för någonting. Det var den första scenen som jag började jobba med, och sen började det flyta på. Jag hade inte så mycket planerat från början.
Ser du dina berättelser i bilder?
– Ja, jag ser dem i bilder, nästan som målningar. Och rätt ofta hör jag också vad personerna säger i dialogform.
Du tänker inte i en båge från A till Ö, utan berättelsen utvecklar sig efterhand?
– Ja, det kommer efterhand. Jag tänker absolut inte ut allt på förhand. Men med den här berättelsen gjorde jag upp en struktur för mig själv som följde rekviemets uppbyggnad, helt enkelt för att det gjorde det lättare för mig att hålla koll på de olika tidsperspektiven.
– Jag tycker mycket om klassisk musik, och när jag skrev lyssnade jag mycket på Mozarts Rekviem. Jag hade egentligen tänkt stryka rekviemstrukturen i den slutgiltiga berättelsen, men den fick stå kvar.
Rekviem över en bror är en sårig berättelse som handlar om två syskon och deras liv i en dysfunktionell familj med en mamma som vill vara konstnär, men som inte riktigt har lyckats med det och går ner sig i alkohol, och en pappa som inte har tid för sina barn. Hur skulle du beskriva dynamiken i den här familjen?
– Det är framför allt barnen som utgör den här familjen och de vuxna är inte riktigt med. Mamman har dragit sig undan och sysslar med sitt, och pappan jobbar så mycket att han inte har koll på vad som pågår med mamman eller med barnen. Det är 90-tal och det går illa för många vid den här tiden.
Mormor Svetlana är ett slags trygghet för barnen, och i romanen skildrar du hennes bakgrundshistoria – jag anar att den har att göra med romanen som aldrig blev av?
– Jag har införlivat en del av den berättelsen i den här romanen. Den baserar sig till en del på min egen släkthistoria, men jag har kastat om en del roller. I mitt havererade bokprojekt försökte jag lyfta fram frågan om hur gamla tider påverkar oss än i dag. Det är ett tema som jag också tar fasta på i Rekviem över en bror, men på ett annat sätt.
– En viktig tematik för mig är flyktingskap, och på något sätt blir brodern i den här berättelsen ett slags flykting på drift i ett samhälle som inte accepterar en viss typ av människor.
Rekviem över en bror är en mörk och sorglig berättelse, men samtidigt finns här också ett ljus, ett hopp?
– Ja, det kan jag hålla med om. En sorgeprocess rymmer så många känslor, till och med glädje mitt i all sorg. Det ljusa och hoppfulla i romanen är barnet. Barn förankrar en så konkret i det som pågår just nu. Det är svårt att inte känna hopp när man umgås med barn.
Om du skulle beskriva den här berättelsen som en växt, vilken växt skulle den vara?
– Oj då. Det skulle kanske vara en gran, även om det ju är ett träd. Men man kan göra så mycket med en gran. Den kan vara en julgran och så kan man få lite ved, även om just gran inte brinner så bra.
Lyssna på hela intervjun med Emma Juslin:
Är romanen en lök eller en garderobsblomma?
När läsarjuryn samlades för att diskutera Emma Juslins roman diskuterade man bland annat hur väl strukturen som pendlar mellan rekviem och reflektion fungerade, var spänningen ligger i berättelsen, om det finns något ljus överhuvudtaget i den mörka berättelsen och huruvida romanen kan liknas vid en lök, en garderobsblomma, en förgätmigej eller en eternell?
Lyssna på läsarjuryns diskussion:
