Hur gör du en serie om en verklig person som är besvärlig och inte särskilt lätt att tycka om?
Det var frågan som manusförfattaren Nick Stevens ställdes inför då han skulle skriva den brittiska miniserien Until I Kill You.
Serien handlar om Delia Balmer som utsattes för både fysiska och sexuella övergrepp av sin pojkvän John Sweeney, en man som till sist nästan tog livet av henne med en yxa.
Men Delia Balmer överlevde och skrev boken Living With a Serial Killer.
Det som gör serien intressant är att Balmer inte beter sig så som vi kanske tänker att ett ”offer” ska göra.
Eller som man manusförfattaren Nick Stevens säger – hon är inget lätt offer.
Hur behandlas ett offer?
Då vi först möter Delia Balmer (Anna Maxwell Martin) är hon en ung kvinna som värdesätter sin frihet och har en stark vilja. Men vi förstår också, då vi ser henne bland kollegerna på sjukhuset, att sociala situationer är svåra för henne. Hennes arbetskamrater uppfattar henne som svår och till och med lite ohyfsad.
En kväll på puben möter hon John Sweeney (Shaun Evans) och han verkar vara lika frisinnad som hon och de börjar sällskapa. Men i efterhand blir Sweeney allt mer kontrollerande och då Balmer vill avsluta förhållandet blir han våldsam. Och hotar med att han tagit livet av en kvinna tidigare, han kan göra det igen.
Så här långt kan man tänka att serien är ytterligare en skildring av den långa raden av true crime serier som handlar om mäns våld mot kvinnor.
Men Until I Kill You handlar om mycket mer. Fokus ligger på Delia, men inte enbart på det faktum att hon överlever utan här visar man också de spår som övergrepp lämnar och den styrka som krävs för att kunna gå vidare.
Men serien skildrar också hur Delia blir behandlad av polis och rättsväsendet.
För ju räddare Delia blir, desto argare blir hon, rasande på polisen som inte tar henne på allvar. Och den här ilskan har polisen svårt att förstå.
Hur skriva en rollkaraktär som inte är lätt att tycka om?
Det första mötet med Delia Balmer gick inte alls bra, berättar manusförfattaren Nick Stevens då jag intervjuar honom över länk.
– Delia var en halvtimme försenad, det tror jag beror på att hon var nervös men hon kunde inte heller se mig i ögonen, hon var upprörd och arg, ett fyrverkeri av ilska.
Det här kommer inte att funka, tänkte Stevens, samtidigt som han är väldigt noga med att påpeka att han verkligen förstår Balmers beteende, med tanke på allt det hon varit med om.
Men han lyckades ändå bygga upp ett förtroende och Balmer själv var också intresserad av att hennes berättelse skulle komma ut, hon hade ju redan skrivit om sitt liv i en bok.
– Och ju mer jag funderade på Delia desto mer uppskattade jag hennes taggiga karaktär.
Det gav också upphov till många frågor – hur skriver man ett drama om en person som är svår att tycka om? Som är svår att komma överens med och som gör så få kompromisser i det sociala umgänget?
Och hurdan rättvisa kan en person som Delia få?
– Speciellt då många människor, av olika orsaker, säkert blivit otåliga på henne eller kanske till och med saknat medkänsla – för hon är en besvärlig person.
Att skriva true crime
Nick Stevens har tidigare skrivit manuset till två andra true crime-serier – In Plain Sight (2016) och The Pembrokeshire Murders (2021).
Att skriva true crime är både lätt och svårt, förklarar Stevens.
– Jag började inte skriva true crime-serier för att de var populära, utan för att jag tilltalas av material som ligger i korsningen mellan fakta och fiktion.
Han nämner hur böcker som Truman Capotes Med kallt blod och Norman Mailers Bödelns sång påverkat och inspirerat honom.
– Att skriva true crime drama handlar om att vara sann gentemot de stora sakerna, sanningen i berättelsen.
– Du får stommen till en märkvärdig berättelse, men sedan finns det alltid små kamrar av osäkerhet, utrymmen som är okända och dunkla och det är där du som manusförfattare kan fylla på med din uppfattning av det hela, din tolkning av fakta. Det är den här processen som jag tycker är vacker.
– Speciellt som jag hatar att skriva ett originalmanus, säger Stevens och skrattar.
När det gäller arbetet med Until I Kill You fick Balmer läsa manuset och kom med en lång lista på kommentarer, avslöjar Stevens.
– Dokumentet hette ”Min kritik” och hon hade verkligen vänt på varenda sten och hade en massa invändningar mot en mängd detaljer. Hon förstod inte att man oftast är tvungen att ändra lite på saker för att få det att fungera som ett drama.
Men efter många och långa diskussioner kom de båda fram till en kompromiss och båda två är goda vänner idag. Stevens avslöjar också att de antagligen kommer att fortsätta umgås också efter att arbetet med serien är över.
Serien haft en positiv effekt
Delia Balmer är idag i 70-års åldern och bor ensam.
Stevens berättar också att hon fortfarande sover i den säng som Sweeney snickrade åt henne. Samma säng där hon också hölls fastspänd i flera dygn medan han våldtog henne.
– Jag har flera gånger sagt – come on, vi ordnar en fest och bränner upp sängen och alla andra saker som var hans. Men Delia vägrar och säger att hon inte är en hysterisk kvinna.
– Jag förstår det inte, men kanske de här sakerna hon behåller ger hennes liv någon form av mening, kanske hon inte kan släppa taget eller kanske det också handlar om ett trots, att hon vägrar vara rädd.
Nick Stevens är ändå övertygad om att arbetet med den här serien har hjälpt Balmer att gå vidare i livet. Att uppmärksamheten kring serien har haft en positiv och helande effekt.
– Hon har mer skratt i sig nu. Och för att vara ärlig, hon har också tjänat pengar på att boken nu blivit en serie, och vi vet alla vilken skillnad pengar kan göra.
Until I Kill You visas på streamingtjänsten Britbox.