För nästan tio år sedan dog 25-åriga norska Mats Steen i den obotliga muskelsjukdomen Duchenne. Sedan tidig ålder var det klart att hans kropp skulle tyna bort och att han skulle dö ung. Sina tio sista år vigde Steen åt att spela World of Warcraft så mycket hans tillstånd bara tillät.
Steens spelande oroade hans föräldrar och de sörjde att deras son aldrig skulle få uppleva kärlek och vänskap eller känna sig nyttig för sin omgivning.
Det var först efter Steens död den 18:e november 2014 som familjen fick veta hur fel de hade haft.
Det är inte en skärm. Det är en port till allt ditt hjärta önskar.
Mats Steen (Ibelins enastående liv, 2024)
Mats Steens livshistoria berättas i dokumentären Ibelins enastående liv genom intervjuer med Steens familj och spelarvänner och med en spännande bildsättning direkt från den magiska världen Azeroth.
I World of Warcraft kunde Mats Steen – eller Lord Ibelin Redmoore som han hette online – leva det liv han aldrig kunde leva offline. Dokumentären djupdyker i hur han levde i Azeroth och hur många liv han påverkade från sitt eget tangentbord.
Men nu backar vi lite, för allra först måste vi tala om vad den här historien handlar om: World of Warcraft.
Spelet som fick världen att säga ”WoW”
World of Warcraft (eller kort och gott, WoW) lanserades den 23:e november 2004 av spelbolaget Blizzard och blev genast en global succé. Det är ett Massively Multiplayer Online Roleplaying Game, eller MMORPG vänner emellan.
I korthet betyder det att varje spelare skapar en avatar, alltså en rollspelskaraktär, och som den avataren stiger de in i en massiv digital värld tillsammans med spelare från jordens alla hörn.
Rätt så imponerande, bara rent tekniskt.
Världen i World of Warcraft kallas Azeroth. Du kan utforska den antingen ensam eller som en del av en grupp som kallas för guild. Oavsett om du är ensam eller i en grupp, kan du välja precis vem du vill vara.
Kombinera det här med en oändlig värld och en gemenskap av likasinnade, engagerade gamers och du har ett recept på ett banbrytande spel.
Ibelins enastående liv tar inte fasta på spelmekaniken i World of Warcraft, utan fokuserar på hur förhållandena inne i spelet kan utvecklas till vänskapsband som håller utanför den binära koden.
Bildberättande som allra bäst
Dokumentären är visuellt tilltalande med vackra bilder och fyndiga övergångar som stärker dramaturgin. Men den är också gjord på ett helt nytt sätt.
En stor del av materialet är baserat på de chattdiskussioner som spelarna har fört i World of Warcraft och blogginlägg som Mats Steen själv har skrivit – sammanlagt över 42 000 sidor text.
Det räcker mer än väl, också för en nästan två timmar lång dokumentär.
Tack vare de detaljerade chattdiskussionerna kunde dokumentärmakarna göra animerade kopior av Azeroth och avatarerna som finns där. Vi får alltså följa hur Steen och hans vänner har spelat och höra diskussioner de har haft, som om det var en film. Bara det här gör dokumentären intressant att se på.
Ljudvärlden är också skapt med omtanke. Röstskådespelaren som blåser liv i Steens blogginlägg har en charmig norsk brytning och mina ögon tåras när det norska bandet Montée dånar ur högtalarna när Ibelin för första gången springer över skärmen, några sekunder efter att Mats Steen har förbannat att han aldrig någonsin kan gå igen.
Regissören Benjamin Ree, norsk dokumentärmakare, vet precis hur han ska rycka i hjärtsträngarna.
Gränsen mellan online och offline
Vi måste ändå komma ihåg vad World of Warcraft egentligen handlar om: spelet.
De allra flesta nätgemenskaper skulle inte existera om spelet inte fanns. Det är viktigt att minnas att spelberoende är ett verkligt problem och att speciellt MMORPG-spel med sin otroligt viktiga sociala komponent kan vara ytterst beroendeframkallande.
Ett exempel på det här är Ibelins online flickvän, Rumour. I det verkliga livet fick hon problem med skolan och började må dåligt på grund av sitt spelande, och till sist sjönk hon in i en depression när hennes föräldrar konfiskerade hennes dator. Det här är ett mycket mer vardagligt scenario än det som Mats Steen – Ibelin – gick igenom.
För Steen var World of Warcraft ett hjärtvärmande substitut för det liv han inte annars skulle ha kunnat leva. Men för de allra flesta gamers är ett liv som bara finns online inte lika värt att leva som ett liv utanför skärmen.
Och där finns också till stor del charmen med den här dokumentären. Historien om Ibelin tar inte ställning i diskussionen om spelberoende eller till spel i allmänhet, för det handlar inte den här berättelsen om.
Mitt hjärta blöder för alla gamers
Dokumentären är givande för den som gillar känslosamma personporträtt. Den ger också en realistisk bild av hur nära guilds kan bli i MMORPG-spel. Det finns garanterat liknande berättelser som den om Ibelin.
Ändå är Mats Steens fall mycket speciellt, för det är kismet: alla bitar faller på plats, från hans sjukdom och personlighet till de vänskapsband han knyter online.
Ibelins enastående liv är en rörande historia om en varm och empatisk ung man med en fenomenal förmåga att beröra sina medmänniskor. Men framför allt är det en berättelse om hur fantastiskt fint det kan vara när vi bryr oss om varandra och delar med oss av oss själva till de som står oss nära.
Den sista bilden i dokumentären säger allt, då kameran långsamt zoomar in på Steens gravsten. Stenen är enkel och mörk, och texten är tydligt inristad: Mats ”Ibelin” Steen.
Också i våra avatarer är vi oss själva. Vi är alla mångfacetterade och sammansatta och vi är allra bäst när vi visar en genuin sida av dem vi är. Både online och offline.