På sociala medier har termen ”pretty privilege” cirkulerat flitigt de senaste åren, för visst verkar det som att vissa privilegier medföljer ifall man råkar ha ett fördelaktigt yttre.
Att människor som har ett utseende som allmänt uppfattas som attraktivt har lättare att ta sig förbi en nattklubbskö eller få jobb som modell är väl ingen överraskning.
Men det har också visat sig att snygga människor (dvs. unga, smala, synbarligen friska) upplevs vara smartare, sundare, roligare och mera pålitliga än de med mera alldagligt utseende.
När jag var osäker på att min bil skulle klara besiktningen smilade jag upp mig och var lite extra gullig. Jajamen, bilen kom igenom.
Gulliga bilisten
Jag erkänner att det känns ganska frustrerande när yngre och betydligt mindre erfarna arbetskamrater får olika fördelar på jobbet. De (både män och kvinnor) skickas på konferenser och bjuds in i arbetsgrupper, medan vi ”gamla och fula” får titta på. Men man uppfattas väl som avundsjuk och grinig om man ifrågasätter saken, så jag tiger och jobbar på.
Jag var också söt en gång, 57
Men är det fel att dra nytta av sitt utseende?
Du som är medveten om att ditt utseende ger dig fördelar, ser du det som problematiskt eller passar du på att dra nytta av situationen?
Hurdana fördelar kan en attraktiv person ha i vardagen?
Finns det en skillnad mellan könen här, eller har nätta kvinnor och stiliga män liknande privilegier?
Kanske du har upplevt båda sidorna av det hela? Märker du att dörrarna inte längre står lika vidöppna när du blivit äldre, trots att du ju fortfarande är precis samma person?
Kan ett vackert utseende också vara en nackdel? I hurdana situationer kan det uppdagas?
Vi ska fördjupa oss i allt som har med utseende och privilegier att göra i nästa avsnitt av Norrena & Frantz, men nu behöver vi dina synpunkter!