Att bo ensam är vanligt och att känna ensamhet då man bor för sig själv är inte ovanligt, särskilt om man inte har en partner.
– Man blir kanske lite desperat ibland och kontaktar vänner och säger ”nej nu måste vi nog göra någonting tillsammans”, säger Hangöbon Petra Lindström, som bott ensam de senaste fyra åren.
Ekenäsbon Anders Johansson brukar fylla sina dagar med hobbyer och rör sig mycket i skog och mark för att känna sig mindre ensam.
– Ensamheten försvinner ingenstans men man får nya intryck.
Uppskattar att bo ensam
Petra Lindström och Anders Johansson är två av flera personer som svarat på vår enkät om att bo ensam.
Petra Lindström bodde tidigare tillsammans med sina två döttrar men båda är vuxna nu och har flyttat hemifrån.
I början kändes det tungt att bo ensam men sedan två är tillbaka har hon känt sig väldigt bekväm med det.
– Det är skönt när man kommer hem och man får ha det på sitt eget sätt och inte behöver beakta någon annan.
Lindströms jobb som disponent är mycket socialt och hon gör mycket på sin fritid men det kommer ändå små stunder ibland där en känsla av ensamhet kryper fram.
– Ibland saknar man någon att dela vardagen med, fast jag är omgiven av vänner och bekanta och har arbetsvänner och är social så kan jag känna mig ensam.
De här stunderna är lyckligtvis alltid övergående, säger Lindström.
Gör saker som du mår bra av
Om man lider av känslan av ensamhet och skulle vilja ha en partner att bo med ska man först fundera över vad det är som man mår bra av, säger skolpsykolog Anna Mladenov.
– Mår jag bra av att laga god mat åt mig? Mår jag bra av att köpa en chokladplatta på fredag och äta upp hela själv? Mår jag bra av att gå ut i skogen och bara andas? Fundera på den här biten.
Att endast fokusera på att leta efter en partner kan vara knepigt, menar Mladenov.
– När man mår bra syns det och människor kan bli intresserade av en och det kan ske mera naturligt än när man bara fokuserar på att hitta en partner.
Du duger som du är
Runa Nyholm
Psykiater Runa Nyholms råd då känslor av ensamhet kryper på är att föra en inre uppmuntrande dialog med sig själv.
– Man ska prata med sig själv och säga ”Hej! du är inte sämre än någon annan och du duger som du är”.
Nyholm berättar att det finns många terapiformer som handlar om att man ska peppa sig själv en god stund, till exempel framför spegeln.
Ensam med barn
Flera läsare som svarade på vår enkät skrev att de bor ensamma med sina barn men trots det känner sig ensamma.
”Bor med mina två barn varannan vecka. Speciellt då skulle det vara kiva att bolla idéer, tips och ha vuxet sällskap. Jag har vänner, som jag nästan dagligen har kontakt med”, skriver pseudonymen Alice.
Den här typen av ensamhet är svår, tycker skolpsykolog Anna Mladenov.
– Hur förklarar man för någon att man är med sina barn hela tiden men känner sig helt ensam?
I sådana situationer är det viktigt att man vågar prata om det.
– Situationen är inte omöjlig om du lär dig att berätta för andra hur svårt det är.
Det är inte på barnens ansvar att se till att mamma eller pappa inte känner sig ensam
Anna Mladenov
Anna Mladenov rekommenderar ändå att man inte tar upp saken med sina barn.
– Det är inte på barnens ansvar att se till att mamma eller pappa inte känner sig ensam, de ska få vara barn.
Aktiv men ändå ensam
Flera läsare som svarade på vår enkät om att bo ensam glädjer sig åt friheten som kommer med det, men skulle ändå vilja ha en partner och samboende att dela vardagen med.
”Önskar av hela mitt hjärta en sambo eller åtminstone en särbo. [...] Jag är mycket aktiv, rör mig i samhället, deltar i kurser, föreningsliv, reser och dansar. Ändå förblir jag singel”, skriver pseudonymen Sambosökare.
Anders Johansson är också aktiv på sin fritid och sjunger bland annat i flera körer, men upplever att det är väldigt svårt att träffa singelpersoner i någorlunda samma ålder som han själv.
– Min avsikt är inte att vara ensam resten av livet men jag vet inte heller hur man ska göra för att hitta någon att dela livet med.
Anders Johansson berättar att han hört om exempel i andra länder på hur singlar träffas; genom att delta i aktiviteter som bergsvandringar och kayakturer för singlar, men utan press på att man måste hitta någon.
– Sådant saknar jag i vårt samhälle.
Bor med ett av sina barn
Även om Anders Johansson saknar en partner i livet bor han inte ensam.
Sedan tre år tillbaka har hans 17-åriga dotter bott hos honom och det här tycker han att är mycket bättre än att bo helt ensam.
– När jag bodde helt ensam var det inte alltid så stor skillnad hur det såg ut hemma och om man lagade mat eller inte, och det var många sådana bitar som inte fanns där.
Ekonomisk fördel med en samboende
Flera läsare nämnde i sina svar till oss att de tycker att det är ekonomiskt tungt att inte ha en samboende att dela kostnader med.
Det här kan både Anders Johansson och Petra Lindström relatera till.
Petra Lindström berättar att det var särskilt tufft då hennes barn var små.
– Man behövde ha en större lägenhet och stod för alla matkostnader och annat själv.
Jag fick svårigheter att betala boende, mat och kläder
Petra Lindström
Lindström berättar att hon ett par gånger var tvungen att kontakta socialbyrån och be om hjälp på grund av ekonomiska svårigheter.
– Det var under tiden jag var företagare och inte alltid hade en säker inkomst vilket ledde till att jag fick svårigheter att betala för boende, mat och kläder.
Första gången Petra Lindström bad om hjälp tyckte hon att hon inte behandlades så bra men andra gången fick hon hjälp av en bekant socialarbetare och då gick det bättre.
– Vi satt oss ner tillsammans och gick igenom vad man kan göra och hur.
Det var ett stort steg för Lindström att söka hjälp men när hon väl tog det så önskade hon att hon vågat göra det ännu tidigare.
Sällan bjuden på parevenemang
Några av våra läsare nämnde i sina svar om att bo ensam att de inte känner sig helt inkluderade i samhället som singlar.
”Man blir sällan som nykomling bjuden på parevenemang och man har inte en självklar social status privat. Vårt samhälle är sjukt mycket uppbyggt för parförhållande [...]”, skriver signaturen Helst inte ensam.
Det här kan också Anders Johansson relatera till.
– För det första blir man nästan aldrig bjuden och om man skulle råka bli bjuden så känner man sig ändå lite utanför.
Petra Lindström upplever inte att hon själv känt sig utesluten ur en gemenskap för att hon är singel men hennes barn berördes av hennes ekonomiska situation på ett negativt sätt i skolan, eftersom de inte hade råd med saker som många familjer med två föräldrar hade.
– I vissa sammanhang blev de lite uteslutna på grund av det här.
Människor är vanedjur
Psykiater Runa Nyholm säger att det är ganska vanligt att man kan känna sig utesluten ur gemenskapen efter till exempel en skilsmässa.
– Människor är otroliga vanedjur, de är vana att träffa en viss person tillsammans med sin familj men så faller plötsligt den andra bort.
Kanske alla är lite rädda för att till exempel en nyskild kvinna ska roffa åt sig deras karl
Runa Nyholm
Det här med att ordna parmiddagar är en gammal sed som lever kvar och singlar kan också få personer i parförhållanden att känna sig osäkra.
– Kanske alla är lite rädda för att till exempel en nyskild kvinna ska roffa åt sig deras karl, säger Nyholm.
Leta efter en ny bubbla
Skolpsykolog Anna Mladenov tror att det är lätt att undra om man är normal när man känner sig ensam men i stället för att ifrågasätta sig själv kan det löna sig att se sig omkring.
– Om du är ensam så kan du hamna i en bubbla där det inte finns andra ensamma och du inser inte att det finns en helt närliggande bubbla där alla är ensamma, där du kanske skulle må bättre.
Mladenov säger att det är viktigt att försöka ta kontroll över sin situation om man känner sig ensam, och inte låta känslan av ensamhet styra allting.
Rent praktiskt kan man försöka börja med en hobby eller gå en kurs i någonting som intresserar en och där man träffar andra människor.
– Då påverkar du känslan positivt.
Det här berättar Petra Lindström att hon gör om hon känner sig ensam.
– Förra vintern var jag väldigt mycket ensam hemma så då hade jag ofta sådana här tankar som ”jag anmäler mig på målarkurs” och jag gör lite ett och annat för att hitta någon sorts samhörighet med människor runt omkring mig.
Ta vara på små möten
Psykiater Runa Nyholm är inne på samma spår som Anna Mladenov för att råda bot på känslan av ensamhet.
Om det känns för stort att börja med en ny hobby eller gå med i en förening så säger Nyholm att man ska fokusera på små möten i vardagen.
– Det är förvånande hur mycket stimulans man kan få bara av att gå till butiken och utbyta några ord med människor.
Man ska värna om de här mötena, även om det bara handlar om ett par ord.
– Du ska tänka efteråt att ”det här ska jag komma ihåg för det kändes bra”.
Om man inte tycker att det känns bra att prata med andra människor ska man inte tveka att söka professionell hjälp, säger Nyholm.
– Då kanske man faktiskt borde fundera om det till exempel kan vara en depression i antågande.
Vad brukar du göra när du känner dig ensam? Berätta i kommentarerna.