En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Det ska sägas redan från början: Det heter egentligen inte utredning. Den korrekta termen är tillsyn. Den 30 september fick Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland ta emot en anmälan mot vårdhemmet Edit i Jakobstad. Anmälan gjorde att myndigheten inledde ett tillsynsärende.
Anmälan till myndigheten gjordes efter att Svenska Yle publicerat en granskning om vanvård av klienter på hemmet. Såväl vårdare som läkare och anhöriga har berättat om äldre som farit illa på Edit.
Det är den erfarna överinspektören Anita Paavola som håller i behandlingen av tillsynsärendet.
Paavola kan inte berätta några detaljer om vad anmälan handlade om eller vad hennes arbete med att granska fallet hittills har visat.
– Lagen säger att vi inte kan avslöja något om ett pågående tillsynsärende. Vi måste hantera tillsynsärenden på rätt sätt. Att berätta detaljer i offentligheten skulle i värsta fall kunna äventyra behandlingen, säger Paavola.
Paavola vågar inte heller spekulera i hur länge tillsynsprocessen kommer att pågå. För att reda ut vad som hänt samarbetar regionförvaltningsverket med både Österbottens välfärdsområde och Esperi Care, som driver vårdhemmet Edit.
Processen avslutas med att regionförvaltningsverket fattar ett tillsynsbeslut.
Anita Paavola gör bedömningen att beslutet, den dag det ges, förmodligen kommer att vara offentligt.
Skriver under att det behövs fler oanmälda granskningar
Anita Paavola har jobbat som överinspektör i sju år. Under de åren har det hänt oerhört mycket inom både äldreomsorgen och hur den övervakas.
I dag betonar lagstiftningen egenkontroll, vilket betyder att exempelvis ett vårdhem genom egenkontroll ska säkerställa att vården som ges fyller alla krav.
Marja Jylhä, professor i gerontologi vid Tammerfors universitet, har tidigare i Svenska Yles granskning av fallet Esperi Edit kritiserat dagens övervakning av äldreomsorgen. Enligt Jylhä är det ingen bra idé att lagstiftningen sätter så stor tilltro till egenkontrollen.
Det är märkligt att en enhet som fungerar dåligt ska klandra sig själv, påpekar Jylhä. Dessutom anser hon att det borde göras fler oanmälda granskningsbesök.
Det håller Anita Paavola med om.
– Jag är av samma åsikt. Efter vårdkrisen 2019 var merparten av de granskningsbesök vi gjorde oanmälda. Hurdan situationen på en vårdenhet faktiskt är kommer allra bäst fram genom att man utan att förvarna åker dit och kollar upp saken på plats, säger Paavola.
För Paavola var det i flera år vardag med minst ett, ibland två granskningsbesök per vecka. Nu är huvudansvaret för tillsynen överflyttat från regionförvaltningsverken till välfärdsområdena.
Välfärdsområdena har fler personer som jobbar inom tillsynen och Paavola tror att det är en bra sak att det nu finns något mer resurser för tillsynen än tidigare.
Hon själv får numera istället lägga mycket arbetstid på att noggrant läsa igenom de tillsynsrapporter som välfärdsområdet skickar till regionförvaltningsverket.
Regionförvaltningsverket har ändå inte helt slutat med egna granskningsbesök. Också Paavola själv åker fortfarande ut ibland.
– Det händer till exempel ibland att välfärdsområdet ber mig följa med, om det är ett svårare fall. Det händer också att vi åker på överraskningsbesök ifall vi fått in en anmälan till oss. Och ibland får vi in en anmälan som gör att jag kontaktar välfärdsområdet och frågar dem om de kan åka ut på ett oanmält tillsynsbesök.
Trots de ändringar som skett i lagstiftningen och trots att huvudansvaret för tillsynen har flyttats över till välfärdsområdena vill Anita Paavola framhålla att regionförvaltningsverket fortfarande håller ögonen öppna.
– Om det kommer fram att egenkontrollen inte har räckt till och missförhållanden upptäcks så vidtar vi åtgärder här på regionförvaltningsverket.
Men för att kunna vidta åtgärder måste regionförvaltningsverket först få kännedom om bristerna eller missförhållandena, betonar Paavola.
Oroväckande om rädsla står i vägen för att anmäla
I Svenska Yles granskning framhåller flera vårdare att de är rädda för att straffas för att de har agerat visselblåsare.
Medan Esperi Care har förnekat vanvård och lyft fram att det inte gjorts anmälningar mot vården vid Edit sedan år 2020, har vårdarna vi intervjuat hävdat att de till ingen nytta har försökt framföra klagomål internt.
Anita Paavola vill lyfta fram att det är helt avgörande att alla som upptäcker missförhållanden någonstans inom vården vågar anmäla saken.
Hon betonar också att anställda inom vården enligt lag har anmälningsplikt.
– Det är fråga om en skyldighet. Ett missförhållande ska anmälas och det ska anmälas genast.
Såväl vårdare som anhöriga har berättat för oss att de är rädda för att anmäla. Hur oroväckande är det här, tycker du?
– Det är mycket oroväckande. Inga förbättringar kan ske ifall missförhållanden inte rapporteras.
Tågordningen är enkel, enligt Paavola. Brister eller missförhållanden ska först tas upp med enhetens ledning eller chef. Om det inte leder till förbättring ska saken rapporteras högre upp i organisationen, om en sådan finns. Därefter rekommenderar Paavola att man vänder sig till välfärdsområdets tillsynsenhet.
– Och om det heller inte lyckas ska man vända sig till oss på regionförvaltningsverket. Det är viktigt att man inte väntar, utan lyfter upp saken så fort som möjligt.
Det går att vara anonym då man anmäler missförhållanden
Paavola påpekar att lagen också tydligt säger att den som rapporterar eller anmäler fel och brister inte får straffas på något sätt.
Till Svenska Yle har ändå flera vårdare sagt att de inte upplever att den lagen i praktiken skänker dem någon trygghet. Därför frågar vi Anita Paavola ifall den som anmäler kan göra det anonymt.
Svaret är både ja och nej. Det går inte att vara anonym när man gör ett klagomål, men nog när man gör en anmälan om missförhållanden.
Mitt jobb är att försvara de äldre, jag står på deras sida
Anita Paavola, överinspektör
Anita Paavola hoppas att både vårdanställda och privatpersoner ska känna förtroende för regionförvaltningsverket och våga vända sig till myndigheten. Man kan både mejla och ringa.
– Och fastän ens namn skulle framgå av exempelvis adressen man mejlar ifrån så för jag aldrig namnet vidare. Det enda jag ser som viktigt att föra vidare är själva sakfrågan.
En del har också frågat oss vilken er roll är och hur oberoende myndigheten är. På vems sida står du?
– Mitt jobb är att försvara de äldre, det är min syn på saken. Jag står på deras sida.
Regionförvaltningsverket är en tillsynsmyndighet och uppdraget är att övervaka lagenligheten i verksamheter – som exempelvis äldreomsorgen. Det gäller såväl verksamhet i enheter som välfärdsområdena organiserar och sådan verksamhet som köps in.
Vill hälsa beslutsfattare: Äldre måste få den vård de har rätt till
Då Anita Paavola blickar framåt är det flera saker som oroar henne.
Ett orosmoment är regeringens förslag att minska personaldimensioneringen inom äldreomsorgen från dagens 0,65 vårdare per klient till 0,6 vårdare per klient. Enligt Paavola finns en risk att äldre blir utan den vård och omsorg de enligt lag har rätt till.
– Jag hoppas verkligen att våra lagstiftare inte ska fatta beslut som leder till brott mot äldrevårdslagen.
Ett annat orosmoment är problem med kunskapsnivån hos de som i dag jobbar inom äldreomsorgen. Paavola nämner brister i kunskaperna kring läkemedel och därtill bristande språkkunskaper hos en del vårdare med utländsk bakgrund.
– Det äventyrar klientsäkerheten. Om klienten inte blir förstådd då hen berättar om smärta eller någon annan hälsofaktor så blir det naturligtvis ett problem om det saknas ett gemensamt språk. Och vi får inte glömma att klienterna enligt lagen har rätt att få betjäning på sitt modersmål.
Paavola påpekar att många vårdare med utländsk bakgrund gör ett strålande arbete. Brister det i språkkunskaperna så är det arbetsgivarens ansvar att göra en bedömning: Räcker den här vårdarens språkkunskaper till för de arbetsuppgifter som hen ska sköta?
Paavola tror att man lätt får uppfattningen att den finländska äldreomsorgen i dag är usel. I sitt eget arbete får hon ofta ta emot rapporter om brister och missförhållanden. Ändå vill hon framhålla att nivån på vården och omsorgen är bättre idag än för fem år sedan.
Därför hoppas hon att finländska beslutsfattare, inte bara på nationell nivå utan också ute i välfärdsområdena, inte ska rasera det man lyckats bygga upp.
– Kvaliteten på vården som ges på våra boenden är ett kapitel, men det är ett helt annat kapitel hur man ska lyckas få sig en plats beviljad. Våra välfärdsområden har satt ribban oerhört högt och många äldre har behov av service som de inte får. Ibland är det nästan fråga om terminalvård då en person kommer in på ett boende, säger Paavola.
Ett förtydligande har gjorts i ingressen till artikeln klockan 14:39, då formuleringen ”uppgifterna om vanvård” ändrades till ”uppgifterna om påstådd vanvård”.