Lovisa stads museum efterlyste plastprodukter från trakten – fick stort gensvar: ”Överträffade våra förväntningar”

På 1960-talet blomstrade plastindustrin i Lovisa och det fanns tre stora tillverkare i staden. Lovisa stads museum efterlyste nyligen deras produkter och insamlingen har gått bättre än väntat.

Två personer håller upp plastprodukter från Lovisa.
Museiintendent Ulrika Rosendahl visar en elegant lampmodell från 1955, medan Ralf Koivula, tidigare försäljningschef på Sanka Oy, håller i en båtmotorkåpa från sitt gamla företag. Bild: Marcus Carlsten / Yle

Inne på Lovisa stads museum sticker några föremål ut från mängden. På ett bord har museiintendent Ulrika Rosendahl dukat fram några futuristiska plastföremål. Men de har inget med science fiction att göra – de är produkter från Lovisa under plastens guldålder på 1960- och 70-talen.

Då var plasten både modern och eftertraktad och flera företag i Lovisa såg dess potential.

– Tre företag var särskilt stora. Strömfors bruk var först och de tillverkade praktiska grejer som eltillbehör, toalettsitsar och förpackningar. Sedan fanns Polykem som bland annat tillverkade UFO-formade plasthus, säger Ulrika Rosendahl.

Johannes von Martens, futuro, futurohuset, WeeGee, Jaana Kähkönen
Detta Futurohus byggt av Polykem finns att beskåda vid Esbo moderna konstmuseum. Bild: Yle/Helena von Alfthan

På andra sidan av bordet sitter Ralf Koivula, som nickar instämmande. Koivula är numera pensionär men jobbade tidigare som försäljningschef på Sanka Oy, Lovisas tredje plasttillverkare.

Framför honom ligger några av Sankas produkter omsorgsfullt utplacerade på en vit duk.

– Sanka grundades här i Lovisa på 50-talet och var riktiga pionjärer när det gäller plast och design. Det var ett företag som började ganska blygsamt med glasögon och förstoringsglas men så småningom började de gå över till att göra designplast, säger Rosendahl.

Plastprodukter från Lovisa ligger på ett bord.
Museet har fått låna många produkter av Lovisa-borna. Här ses en bålskål, en båtmotorkåpa och en istermos, som alla skapats av Sanka i Lovisa. Bild: Marcus Carlsten / Yle

Ralf Koivula var med då det begav sig och har också bidragit med egna bilder och minnen från Lovisas plastera. Koivula spricker upp i ett finurligt leende när han får frågan om det finns någon designplast i hans hem numera.

– Bålskålen har jag kvar och den används fortfarande.

En man håller en blå skål.
Ralf Koivulas favorit bland designprylarna är bålskålen, som han fortfarande tycker är användbar. Bild: Marcus Carlsten / Yle

Han har förvisso inget favoritrecept på bål att dela med sig av men bjuder istället på många minnen från ett arbetsliv i plastens närhet. När ett gammalt minne kommer tillbaka, tar museiintendenten vid hans sida genast upp sitt anteckningsblock för att inte missa något.

Även slitna produkter har ett värde

De plastföremål som museet visar upp just i dag är välbevarade.

Ulrika Rosendahl säger samtidigt att många av de andra insamlade produkterna har tydliga spår av användning. Att man ser hur de har använts har enligt Rosendahl ett museivärde i sig.

– Akrylen tålde inte diskmaskin, så en del produkter har kanter som smält efter att de ändå hamnat där. Vi har också fått in gulnad plast och kaffekoppar av melamin som är bruna på insidan, säger hon.

En kvinna håller upp en isskål.
Bland de föremål som dukats fram är den ståtliga istermosen Ulrika Rosendahls favorit. Bild: Marcus Carlsten / Yle

Mångsidiga östnyländska företag

Ralf Koivula tycker om de gamla designprodukterna men säger att de ändå var marginalprodukter för Sanka. Den forne försäljningschefen ser företaget med lite andra ögon.

– Den verkliga businessen tog fart i mitten av 60-talet genom bland annat hembelysning, delar till teknisk belysning och takljuskupoler som är genomskinliga plastkonstruktioner som släpper in dagsljus. Även möbeldelar var viktiga, säger Koivula.

De som jobbade i fabriken var verkliga hantverkare.

Ralf Koivula, före detta försäljningschef på Sanka Oy.

Enligt honom var Sanka ett företag som hela tiden utvecklades och på 70-talet kom VVS-grossisterna med i bilden, vilket ledde till en ganska ansenlig omsättning.

– Badrumsprodukter som till en början bestod av duschkar, badkar och tvättställ men ganska snart utökades med olika duschväggar och duschkabiner, säger han.

Koivula säger också att duschhörnor till stora Åbo-byggda lyxkryssare blev en annan lukrativ produktgrupp.

En man håller upp en plastkåpa.
Det är klart att varje produkt väcker sina minnen. Ralf Koivula inspekterar en båtmotorkåpa från sin gamla arbetsgivare. Bild: Marcus Carlsten / Yle

När Koivula talar om sitt jobb blir det snabbt tydligt att han hyser en djup respekt för de som skapade produkterna. Plast var dock inte alltid lätt att arbeta med. Det krävdes stor yrkesskicklighet av arbetarna i fabriken för att få till de rätta formerna.

– De som jobbade där var verkliga hantverkare, säger han.

Nostalgiska Lovisabor

Ulrika Rosendahl säger att hon fått nörda ner sig i plastindustrins historia under de senaste månaderna.

– Jag har lärt mig massor och det har varit jätteroligt, säger Rosendahl med ett stort leende.

Roligast är enligt henne ändå det gensvar som museets efterlysning fick för några månader sedan. Då bad de om plastprodukter som producerats i trakten och Lovisaborna levererade.

Utställningen planeras öppna i april nästa år. Då kommer museet att visa upp både föremål och minnen från en tid då plasten satte Lovisa på kartan. Rosendahl hoppas att det både ska väcka nostalgi och ge nya insikter om en viktig del av stadens industrihistoria.

En man och en kvinna står jämte varandra inne på ett museum.
Ralf Koivula och Ulrika Rosendahl fortsätter att tala om Lovisa-plast även efter att intervjun tagit slut. Bild: Marcus Carlsten / Yle