Alkohol och droger kan bli en dödlig cocktail, men många berusade som grips av polisen hamnar i polisens fyllecell i stället för att få vård. Det finns för få tillnyktringsstationer och de som finns tar inte emot aggressiva personer. De hamnar i stället hos polisen, som saknar vårdpersonal.
Hittills i år har 18 personer dött i polisfängelse. År 2024 ser ut att bli ett rekorddystert år.
– I år är av någon oförklarlig anledning ett sådant år att vi snart närmar oss tjugo dödsfall i fyllecell. Normalt ligger antalet dödsfall i fyllecell runt tio per år, så nu händer något verkligen exceptionellt, säger polisöverinspektör Konsta Arvelin vid Polisstyrelsen.
Något behöver göras för att minska antalet dödsfall i polishäktet. Nästa år får polisen nya direktiv om att effektivisera övervakningen av personer som hålls gripna.
Arvelin menar att en förklaring till dödsfallen är klientelet.
– När man ser på dödsfall i fyllecell genom åren finns det många olika dödsorsaker. De har ofta samband med ett långvarigt missbruk. Eller så har de vid just det tillfället intagit en sådan cocktail av alkohol och andra droger, att det har varit svårt att identifiera (vad de är påverkade av), men sedan har det orsakat att döden kommer mycket överraskande.
För polisen är det en utmaning att identifiera de personer som kan vara i farozonen för att dö i fyllecell. Hälsoundersökningen vid ankomsten beror mycket på den information personen själv ger och vad polisen kan få fram från dokument som personen har med sig.
I statistiken finns de som dött efter att de gripits av polisen, det vill säga också personer som dött på väg till polisfängelset.
När det gäller fångar som sitter häktade i väntan på rättegång, eller som ska flyttas vet man ofta mera om hur de mår och vilka problem de har.
”Den här gången behandlades jag helt bra”
Mattias, som bara vill använda sitt förnamn, är en av dem som hamnat i polisens fyllecell otaliga gånger. Nya anvisningar om att oftare kontrollera riskfall tycker han låter som en bra idé.
– Väktarna svär nog över ett sådant förslag eftersom de får springa, men ur kundens perspektiv måste jag säga att det låter bra.
– Det är ju inte säkert att personen kan krypa till dörren och trycka på summern, så en sådan kontroll är verkligen bra särskilt i riskfyllda fall, tillägger han.
Summern som Mattias talar om finns i alla celler för att man ska kunna få kontakt med personalen. Mattias menar ändå att det ibland kan ta lång tid innan personalen kollar upp vad man har för ärende, speciellt om man redan tidigare har tryckt på knappen några gånger.
Mattias har varit utan droger i två år. Trots att han nu lever ett lugnare liv med jobb och rutiner hamnade han i somras i polisfängelse igen.
– Det var ett gäng berusade personer där en halvbekant var med, det blev bråk och polisen kom till platsen. De kollade mina personuppgifter och min bakgrund och bestämde att hela gänget skulle till cellen för att vila.
Mattias menar att han inte själv deltog i bråket och att polisen överreagerade. Han bestämde sig ändå för att hålla sig lugn.
– Den här gången behandlades jag helt bra. Jag var i god form men irriterad över att vara där. Jag vet av erfarenhet att jag som berusad har kämpat emot och att det är lönlöst. Det gör bara mera ont för de spänner handbojorna eller använder tvångsgrepp om man börjar kämpa emot, förklarar han.
Flera tillnyktringsstationer skulle avlasta polisen
– Om du frågar polisen är fyllecellen inte rätt plats för berusade personer, säger polisöverinspektör Konsta Arvelin.
Han efterlyser flera tillnyktringsvårdenheter, alltså platser där berusade kan nyktra till under uppsikt av vårdpersonal. Tillnyktringsvården är frivillig och där behandlas bara personer som inte är aggressiva eller farliga.
Arvelin menar att flera tillnyktringsvårdsstationer kunde minska dödsfallen bland dem som använder droger.
– Betydligt bättre vård finns tillgänglig på en tillnyktringsenhet än i ett polisfängelse, eftersom polisen inte är utbildad vårdpersonal. Första hjälpen kan polisen ge, men på en tillnyktringsenhet skulle adekvat vård förmodligen vara tillgänglig mycket snabbare om en sådan situation skulle uppstå där, säger han.
Finland har fått kritik för att det inte finns vårdpersonal i polisfängelserna. En förklaring till varför det är så här kan vara att polisen och vården finns inom olika organisationer.
Det är inte polisen utan välfärdsområdena som har ansvar för frihetsberövades vård.
– Det finns enskilda polisstationer som köper in sjukvårdstjänster, där det kan finnas en läkare tillgänglig några dagar i veckan och en sjukskötare andra dagar. Men det finns inget sådant arrangemang att sjukskötare finns tillgängliga dygnet runt i varje polisfängelse, eftersom välfärdsområdena inte placerar sådana i polisfängelser och polisen inte anställer sådana, förklarar Arvelin.
Ifall man kunde ha vårdpersonal i polisfängelserna skulle en del dödsfall kunna undvikas, konstaterar Konsta Arvelin.
– Det skulle ha en effekt om frihetsberövade undersöks av sjukvårdspersonal både vid ankomsten och under förvaringen, det skulle säkert leda till betydligt bättre resultat. Men för tillfället är världen inte sådan att vi har sjukvårdspersonal i polisfängelserna.
Samtidigt som Arvelin är bekymrad över att antalet dödsfall har ökat påpekar han att det ändå handlar om ganska få fall i förhållande till att polisen har mer än 80 000 besök i polisfängelse per år.