Regeringen i Sverige meddelade nyligen att planerna på 13 stora havsvindsprojekt stoppas.
Parkerna ligger främst utanför Sveriges östkust och uppges innebära risker för försvaret.
– Regeringen gör, baserat på Försvarsmaktens underlag, bedömningen att det skulle leda till oacceptabla konsekvenser för Sveriges militära försvar att bygga de aktuella projekten, sa Sveriges försvarsminister Pål Jonson på pressträffen förra veckan.
Beskedet togs emot med förvåning bland vindkraftsproducenter också i Finland.
Bland de största havsvindkraftsplanerna på finskt territorium finns Ilmatars och OX2:s planer kring Åland.
Svenska beslutet inte påverkar finska projekt
Anna Häger, regionchef för Ilmatars satsningar norr om Åland påpekar att det svenska beslutet inte påverkar finska projekt.
Den finska Försvarsmakten har redan länge haft en omfattande dialog med vindkraftsbranschen.
Anna Häger ser ändå det svenska beslutet som en stor besvikelse för både svenska aktörer och hela branschen.
– Det kommer att påverka investeringsviljan till svensk industri och svensk infrastruktur markant. Investerare letar ju efter säkra ställen att investera och finns det en politisk volatilitet blir det inte något man vänder sin blick emot.
Beskedet om stoppade havsvindprojekt drabbar mellersta och södra Sverige som redan nu är i stort behov av större elproduktion och eltillförsel.
Östersjöländerna ska sjudubbla havsvindkraften
Försvarets och regeringens besked i Sverige är att havsvindkraften är en risk för försvarets signalspaning.
Om det står hinder som vindmöllor i vägen kan det också försvåra förmågan för Försvarsmaktens radaranläggningar att upptäcka kryssningsrobotar, till exempel.
Det är Ryssland och Kaliningrad om målas upp som hotbild och därför gäller nejet uttryckligen havsvindsatsningar längs hela södra delen av Sveriges östkust, från Åland i norr till Öresund i söder.
Exakt det här havsområdet har för bara ett par år sedan pekats ut som att ha stor potential för havsvind när statsministrarna från Östersjöländerna beslöt att havsvindkraften ska byggas ut.
I det som heter Marienborgsavtalet från 2022 bestämde statsministrar från Norden, Baltikum, Polen och Tyskland att havsvindkraften på Östersjön ska sjudubblas fram till 2030.
Sveriges nej skapar frågetecken om var den sjudubblingen riktigt kan ske, utan att det blir överbelastning på andra områden.
– Hela Östersjöområdet har mycket potential för vindkraft. Det här är ett bakslag för hela den europeiska ekonomin och försörjningsgraden inom förnybar energi, säger Anna Häger.
Energipolitik är en säkerhetsfråga för Nato
Statsministrarnas Marienborgsavtal om sjudubblad vindkraft motiverades med säkerhet och självförsörjning: Målet var att bli av med beroendet av rysk naturgas.
Att andra Natoländer som till exempel Polen kan planera nya havsvindparker i Östersjön beror enligt det svenska försvaret på att olika länder har olika förmågor och övervakningssystem.
Vindkraftsproducenter i Sverige och Finland har hoppats på att Natomedlemskapet skulle öppna upp för försvars- och övervakningssamarbeten som möjliggör mer havsvindkraft i Östersjön.
”Kombinera övervakningsintressen med havsbaserad vindkraft”
I Finland har försvaret länge sagt nej till vindkraftsparker i stora delar av östra Finland.
Det svenska energibolaget OX2 har också fått nej till havsvindsplaner söder om Åland, och koncentrerar sig nu på byggplaner norr om Åland i stället.
Anders Wiklund, OX2:s representant på Åland, hoppas att det i framtiden finns möjligheter för havsvindkraft och övervakningsintressen att samexistera.
– Vi tittar på om man med hjälp av rätt teknik kan se havsbaserad vindkraft som en möjlighet i stället för ett problem.
OX2 har jobbat på lösningar som skulle kombinera teknisk utrustning i vindkraftsparker med bland annat radar, sonar och kameror för att förstärka övervakningsförmågan till havs.
– Vi hoppas på sikt kunna hitta lösningar som gör att det går att bygga också på södra sidan om Åland, där vindförhållandena är så goda och den geografiska placeringen också är rätt, det är där elen behövs, säger Wiklund.