Erika Sulosalmi har vuxit upp med tobaksrök. Hennes pappa rökte pipa och på 70-talet fanns det inga begränsningar om var man fick röka. Det röktes i bilen, på restauranger, i bussar och i hemmen.
Hon har varit en passiv rökare sedan hon föddes. Som 16-åring, då hon hade åldern inne att köpa cigaretter, beslöt hon sig för att börja röka. Det var inget kompistryck eller behov att att visa sig tuff. Hon ville helt enkelt börja röka.
Så småningom blev rökandet en del av hennes identitet och hon rökte 15–20 cigaretter varje dag. Hon kände inga som helst negativa effekter i kroppen under de tre decennier hon rökte.
– Det sägs ju att smak- och luktsinnet blir sämre av tobaksrökning men något sådant har jag aldrig känt av, säger Sulosalmi. Och hon har inte heller lidit av hosta.
Migränen blev dock värre av rökning, märkte hon och hon tänkte ibland att det kanske kunde vara bra att röka lite mindre.
Hon gick in för att ha rökandet som en fritidssysselsättning och att röka efter arbetsdagen. På så sätt rökte hon lite färre cigaretter.
”Få cigaretter smakar gott”
Tobaksröken har alltid haft en avslappnande verkan på Erika Sulosalmi. Om hon inte rökte under arbetsdagen kände hon ofta sig energisk och planerade att ta en löprunda på kvällen.
– Men efter att jag rökte min första cigarett på sen eftermiddag rann all energi ur mig och jag blev så avslappnad att motionsrundan blev ogjord, förklarar hon.
Hon upplever inte att hon någonsin haft ett sug efter nikotin. Hon har kort och gott njutit av rökandet och tyckt att det varit roligt.
Många rökare säger att om man bara skulle röka de cigaretter som är riktigt goda, då skulle det inte bli många om dagen.
– Så var det för mig också, jag rökte för att det var en vana. Bäst smakade cigaretten till kaffet, efter maten eller tillsammans med en öl efter bastun.
Dessutom såg hon rökandet som något socialt. Det skapade en gemenskap att stå i en rökruta med andra rökare.
Också nervositet förknippar hon med rökning. Om det till exempel körde in en främmande bil på gården, då gick händerna lätt i fickan och hon ville ta en cigarett ”som stöd” i situationen.
Smygrökte för mannen
I maj 2015 blev det en paus med rökandet för Erika Sulosalmi. Uttryckligen en paus, inte ett slut.
– Min man beslöt sig för att inte dricka alkohol före midsommar, och jag tyckte jag kunde stödja honom genom att ta en paus med rökandet fram till midsommarhelgen.
Men efter fyra veckor kändes det dumt att börja röka igen, och hon led inte av abstinensbesvär.
De första sju åren planerade hon minst en gång i veckan att smita ut och smygröka efter att hennes man somnat. Några gånger om året hände det att hon stod ute på gården och bolmade i smyg medan mannen sov.
– En kväll satte jag cigaretten i munnen och slogs av tanken: men du har ju fel i huvudet då du håller på så här, skrattar Sulosalmi.
Men hon har alltid tyckt om att röka, och har tyckt att det känts meningsfullt att gå ut på egen gård och plocka lite ogräs i trädgården eller knipsa av en torr gren, och ha cigaretten i andra handen.
Efter fimpandet fungerar tarmen annorlunda
Då rökandet avtog och till sist tog slut helt och hållet, märkte hon det i kroppen. Hon gick upp i vikt. Hon har en känsla av att allting sugs bättre upp i tarmen – inte minst kalorierna – efter att hon fimpat.
– Det känns som om mikroberna i tarmen förändrats totalt, och det hade jag aldrig hört om förut, säger Sulosalmi.
Något gott råd till rökare, som vill sluta, har hon inte att ge.
– Beslutet måste komma från personen själv och det krävs envishet. Ingen annan kan motivera dig att sluta, summerar hon.
Men vad skulle det krävas att Erika Sulosalmi skulle börja röka igen?
– Jag kunde tänka mig någon stressituation kunde få mig att ta en cigarett, men jag hoppas verkligen att den situation aldrig uppstår. Det är ju dessutom så omodernt att röka nuförtiden, säger hon.
