Miniatyrspelsentusiaster och rollspelare tycker inte om AI: ”Det finns någonting i att skapa för egen hand”

Inom populärkulturen har science-fiction och fantasy alltid varit enormt folkkära ämnen, förankrad i DIY-kulturen. Här platsar inte AI.

Ett slagfält gjort med leksaksfigurer från Warhammer-världen.
Christoffer Elvström: Heroes Last Stand (Fantasy Diorama). Bild: Peter Lüttge / Yle

Det här tar utställningen Imaginarium, som föreviser fantasy och sci-fi från Österbotten i Jakobstad, fasta på. Med utställningen vill de tre kuratorerna visa att intressen som dessa är viktiga sociala sammanhang för många likasinnade och kreativa människor.

Samtidigt vill kuratorerna, som representerar miniatyrspelsentusiaster från Jeppis Tabletop och rollspelsföreningen Eloria, inspirera andra med samma intressen att hänga på och delta i skapandet.

Det är nämligen deltagandet och gemenskapen som är det viktigaste när man spelar de här rollspelen IRL. Det här poängterar Jeppis Tabletops Anton Back:

– Det är ett ganska bra sätt för många att komma in i ett sammanhang och vara runt andra människor. Vi ser i dag ganska mycket folk som spenderar mycket tid på tv-spel och tv-serier, där man kanske inte få det här sammanhanget att vara i.

Ett spelbord för ett fantasyspel.
Ett spelbord för ett fantasyspel som finns i utställningen. Bild: Peter Lüttge / Yle

Warhammer

Dessutom är det en möjlighet att umgås över generationsgränserna.

– Det är i de tidiga tonåren folk blir intresserade av sådant här och sen så är vi flera som börjar bli ganska gamla vid det här laget. Och så har vi någon som har hållit på med det här sen det började, så han måste ju vara närmare 50.

Den andra kuratorn från Jeppis Tabletop, Christoffer Elvström, är mest inne i den så kallade Warhammer-världen.

Warhammer är ett ganska krigiskt spel som attraherar mest pojkar.

– Tyvärr, tycker Christoffer. Pojkar är nog i majoritet. I vår grupp har vi enstaka kvinnor och flickor, men de skulle få vara mera.

Fantasy miniaturbyggnader.
Byggnader av restmaterial handgjorda av Kat Skrabb och Willie Hagen. Bild: Peter Lüttge / Yle

Barnasinne

En sak som slår en, när man promenerar genom utställningen, är den stora lekfaktorn som finns med i de flesta utställningsföremål. Därför ska man ha en stor portion barnasinne kvar när man ger sig in i de här världarna.

– Visst handlar det om lek, säger Anton Back. Och så handlar det mycket om den här gemenskapen som man får i sådana här grupper.

En äggformad skulptur av glasad keramik.
Eli Kaunisvesi: Mutation F64.8 (2024) Bild: Peter Lüttge / Yle

– Inte skulle jag säga att det krävs ett barnasinne, inflikar Christoffer. Jag känner mig hemma här. Så länge du är intresserad och har roligt är det helt okej att hålla på med sådant här.

Den tredje kuratorn, Anette Sjöskog från Eloria, kan inte heller tänka sig att lämna sin rollspelsvärld.

– Det är också ett sätt för att få utlopp för kreativiteten och jag kan inte lämna bort den.

Hon tycker också att man inte ska låtsas att nutiden inte finns när man spelar rollspel.

– Även om vi utåt sett har en väldigt historisk syn på ett rollspel vill vi inte ta bort bekvämligheten. Därför vill vi också visa att allt inte behöver vara historiskt korrekt.

Tältinteriör ur ett levande rollspel.
Både sovsäck, kontaktlinser och myggsprej får finnas med i Elorias vikingatält. Bild: Peter Lüttge / Yle

AI

På sistone har den konstgjorda intelligensen AI gjort sig påmind inom fantasyvärlden. Och det känns som om det är en ganska lätt genväg in i gamet. Någonting som inte ses med blida ögon hos vare sig Anton, Anette eller Christoffer.

– Man ser det mycket men inte inom våra små kretsar, säger Anton, men jag tror att det här intresset drar till sig kreativt folk som gärna gör de här bilderna själva. AI ses möjligen som ett verktyg om du snabbt behöver någonting till ditt rollspel eller en bild på din karaktär som du känner att du inte kan måla eller teckna själv tillräckligt bra.

– Men jag märker ändå att de flesta försöker rita själv, fortsätter han. Det finns någonting i att skapa för egen hand som AI bara kan härma. Det ger inte utlopp på samma sätt som att bygga figurer eller teckna eller måla själv.

Scen ur en skissbok med fantasymotiv.
Sida ur en skissbok av Johanna Granvik. Bild: Peter Lüttge / Yle

Anette Sjöskog håller med Anton:

– AI kan bara komma upp till en viss nivå. Spelledare som ordnar ett levande rollspel måste ha koll på så många saker som ska funka både karaktärsmässigt och historiemässigt. Och mycket finns bara i ens eget huvud, så det är väldigt svårt för AI att få samma djup i historien och bakgrunden. För att inte tala om äkta känslor.

Christoffer Elvström har liknande tankar:

– Det finns kanske personer som kommer in i hobbyn med vissa inte så vänliga tankar och försöker använda AI på det sättet, men de är nog ett väldigt fåtal.

En akvarell med en fantasyvärld på
Lia Sivén: Dagobah (2024) Bild: Peter Lüttge / Yle

Imaginarium. Fantasy och Sci-Fi i Österbotten. Utställning på utställningshallen Tempus i Jakobstad, 9.11.20244.1.2025.