Det är inte mycket jag förstår av svensk politik ännu. Men avlång mat verkar vara en viktig ingrediens för den som vill vinna eller förlora förtroendet hos så kallat vanligt folk.
Hela veckan har politiska journalister, partibyråkrater och psykologer på fullt allvar diskuterat arten av jämställdhetsminister Paulina Brandbergs (L) bananfobi.
Det började med Expressens avslöjande. Tidningen hade fått tillgång till dokument som visade att ministerns medarbetare krävt att hennes arbetsmiljö måste banansäkras.
Bananfobin blir en av de där bilderna som kommer att leva länge i svensk politik
Det handlade inte bara om att ställa undan fruktskålar. ”Inga spår av bananer” fick finnas i ett rum där statsrådet skulle vistas.
Den officiella förklaringen var allvarlig allergi. Sedan visade det sig att det handlade om en ovanlig men svårartad fobi mot den gula frukten (som formellt är en ört, jo vi vet).
”Inget jag valt”, säger Brandberg till Aftonbladet (bakom betalmur).
Banan fick åka 46 våningar
Det visar sig att en assistent till en funktionshindrad person fått lov att åka 46 våningar i en skyskrapa i New York för att hitta en soptunna långt borta nog från ministern för att göra sig av med ett medhavt mellanmål.
Är det rimligt frågar sig flera svenska medier och intervjuar psykologer som slår fast att ministerns ovanliga åkomma torde kunna botas med korttidsterapi.
Bananfobin blir en av de där bilderna som kommer att leva länge i svensk politik.
För att den är så komisk förstås.
Men framförallt för att den är politiskt så inopportun. Vad hade hänt om en vanlig människa försökt ställa samma krav på jobbet? En städerska eller en busschaufför?
En politiker som vill visa sig som vanligt folk ska inte låta banansäkra en skyskrapa.
Folklig mat är också avlång
Vill man vara som vanligt folk i Sverige ska man istället äta varmkorv.
Det är ett vinnarkoncept som går decennier tillbaka.
Inför riksdagsvalet 2022 slog DN i en kartläggning fast att sex av nio partiledare hade visat upp sig med en varmkorv på Instagram under valrörelsen.
Frågan är om ens korven längre är säker längre i köttskammens tidevarv
Värst var Paulina Brandbergs och de andra liberalernas partiledare Johan Pehrson som genomlevde stora delar av valrörelsen med en korv i munnen.
Kanske det kan kompensera för bananerna?
Fast vem vet. Frågan är om ens korven längre är säker i köttskammens tidevarv.
En annan av de där bilderna som kommer att leva länge i svensk politik är när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch under slutspurten inför riksdagsvalet drog fram en falukorv i Sveriges Radios direktsända valdebatt.
”Symboliserar allt som är bra med Sverige”, sa hon och följde upp med ett förvirrat resonemang om hur dyrt det har blivit med falukorv.
Just det där slog slint eftersom hon i själva verket inte hade en aning om vad falukorv kostar.
Dessutom fick det henne att framstå som smygrasist eftersom en allt större andel av svenskarna inte äter griskött av religiösa skäl.
Särskilt bra gick inte valet för vare sig Liberaler eller Kristdemokrater.
Vilken är då alltså slutsatsen? Tja, svårt att säga. Jag sa ju att jag inte ännu begriper mycket av svensk politik, men någonting kittlande är det utan tvekan för svenskarna med avlång mat.
Magnus Swanljung är Svenska Yles Nordenkorrespondent.