Veteranverksamheten avslutas i hela landet vid årsskiftet. Veteranföreningarna blir istället veterantraditionsföreningar med syfte att föra vidare kunskapen om vad veteranerna har gjort för Finland.
– Det finns många veteranföreningar som inte har en enda veteran kvar.
Det här säger Håkan Karlsson, ordförande för Lovisanejdens krigsveteraner.
Han minns hur det var då han tog över klubban för 25 år sedan. Då var föreningens medlemmar till stor del veteraner som hade stridit i krigen 1939–1945 och föreningen fungerade som en samlingsplats för dem.
– Vi brukade träffas varje månad över kaffe. Ibland åkte vi på teater och varje sommar ordnade vi en utflykt.
Programmet i Lovisaföreningen är ungefär det samma fortfarande, men det har glesnat i leden och nästan alla 70 som är kvar i föreningen är stödjande medlemmar.
I det som var gamla Lovisa stad är bara en frontlotta kvar i livet, och i hela Lovisanejden finns det allt som allt tio frontlottor och krigsveteraner.
Änkorna får vård, läkemedel och taxi
Från och med årsskiftet blir de flesta veteranföreningar i Finland traditionsföreningar och så länge det finns veteraner och änkor kvar i livet ska föreningarna stödja dem, både socialt och ekonomiskt.
– Förstås tar vi hand om änkorna. Vi hjälper till med vård, läkemedel och taxi för över 10 000 euro per år bara inom vår förening.
Det säger Kjell Törner. Han pratar om Borgånejdens krigsveteraner som också blir en ny förening vid årsskiftet. Törner är nyvald ordförande för Traditionsföreningen Eklövet i Borgånejden.
Eklövet är det samlande namnet för alla veterantraditionsföreningar i Finland.
Till svenskspråkiga Borgånejdens krigsveteraner hör två veteraner. En är frontlotta och en krigsveteran, de är både över 100 år gamla. Föreningen stöder också 19 veteranänkor.
Sammanlagt i Borgå finns det lite färre än tio veteraner och 30–40 veteranänkor.
Borgånejdens krigsveteraner är en av de största finlandssvenska veteranföreningarna i Finland med sina 350 medlemmar. Men hur många som fortsätter i den nya föreningen är oklart.
Finlandssvenskt samarbete mellan föreningarna önskas
Lars Björkell är ordförande för Sibbo krigsveteraners traditionsförening. Föreningen har 200 medlemmar och blev traditionsförening redan i början av 2024.
I Sibbo finns två krigsveteraner. Båda är över 100 år. I kommunen bor också 14 veteranänkor.
Sibbo har ingen finskspråkig veteranförening.
Lars Björkell i Sibbo, Håkan Karlsson i Lovisa och Kjell Törner i Borgå hoppas alla på en distriktsförening, en svenskspråkig paraplyorganisation som sträcker sig från Åland i väster till Lovisa i öster. En sådan finns för de existerande veteranföreningarna.
Vad gäller det lokala samarbetet har ordförandena lite olika syn på saken. Kjell Törner tycker att man borde fundera på ännu mera lokalt samarbete.
– I Västnyland har man slagit ihop sig helt, det borde man göra här också i Östnyland också.
Lars Björkell tycker däremot inte att de östnyländska traditionsföreningarna ska slås ihop.
– Vi vill sköta traditionerna vid våra hjältegravar och veteranstenar. Vi ska vara små och ha våra egna traditioner i Sibbo.
Skolbesök och hjältegravar viktiga också i framtiden
Den största skillnaden då veteranföreningarna blir traditionsföreningar är att utdelningen från staten blir mindre eftersom det inte finns veteraner längre.
De andra stora uppgifterna blir allt viktigare över tid. Exempel på uppgifter är att uppvakta hjältegravar vid högtider och besöka skolor och föra vidare kunskapen om vad veteranerna har gjort för vårt självständiga Finland.
– Min pappa var i kriget i fem år. Det är en lång tid i en ung människas liv, konstaterar Håkan Karlsson.
Karlsson kommer fortsätta vara aktiv i traditionsföreningen i Lovisa så länge det bara går, men från och med årsskiftet är det Thomas Määttä som är ordförande.