Enligt John Björkman finns det otaliga platser i Finland som inom 1800-talets folktro hade en övernaturlig betydelse. Det kunde handla om olika heliga källor, spökbackar och stenar som krävde en kram för att undvika otur.
– En spökbacke är en backe där man inte vågade gå på natten. Exempelvis i Pargas, mellan byarna Kurkas och Vallis, går vägen över en ganska brant backe och där berättas det att det har spökat, säger Björkman.
Ofta har man trott att det har bott någon form av övernaturliga väsen vid de här mystiska platserna. De har kallats för lite olika namn såsom tomtar, spöken, djävlar eller rådare.
När de uppenbarade sig tolkades det som en varning eller ett straff för felaktigt beteende.
– Man gick inte till de här platserna precis när som helst eller hur som helst, utan det fanns förbud. Du fick inte gå dit på natten eller du måste visa respekt för platsen om du gick dit, säger Björkman.
Platserna har ofta liknande drag
Björkman fick inspiration för sin forskning delvis från Estland, där människor har en stark tradition av att känna till och besöka övernaturliga platser.
Björkman ville ta reda på om liknande kunskap fanns också i Finland. Och det gör det.
Björkman har lyckats lokalisera 120 sådana här platser i Egenliga Finland, varav han personligen har besökt 116 av dem.
Det verkar finnas särskilda terrängdrag som människor har kopplat med det heliga eller övernaturliga, såsom flyttblock, branta klippsidor och källor. De här dragen är ofta närvarande oavsett vilken typ av folktro som är förknippad med platsen.
– Särskilt intressanta är färdstenarna längs gamla marknadsvägar, där resande utförde rituella handlingar. Till exempel i utkanten av Lundo finns en sten som behövde kramas för att undvika otur på marknaden.
Ritualer bidrog till att upprätthålla samhällets ordning
I närheten av Åbo centrum finns två gamla offerkällor: Kuppiskällan, som är välkänd men inte längre i bruk, och en annan på Observatoriebacken, vars exakta plats inte längre är känd.
Trots att man kanske skulle kunna avfärda allt det här som gammalt skrock, är det enligt Björkman möjligt att se kopplingar mellan folktron och samhällets regler. Genom att följa gemensamma traditioner och ritualer skapade människor en känsla av samhörighet och gemensamma normer.
– Precis som vi måste följa trafikljusens regler för att trafiken ska fungera, behövde människor följa samhällets regler för att upprätthålla ordning.
Heliga platser viktiga än idag
Enligt Björkman berättar hans forskning om att det finns en tro och uppfattningar om helighet som sträcker sig bortom organiserad religion.
Och enligt Björkman verkar det idag finnas en stor efterfrågan på det här. Eftersom många inte längre känner till den gamla traditionen och platserna, har människor börjat identifiera nya heliga träd och platser.
– Till exempel i Lojo finns en ek, Paavola-eken, som har blivit en plats dit många nu vallfärdar, i tron om att den kan vara ett gammalt heligt träd.
I fortsättningen är han intresserad av att forska i hur de heliga platserna existerade tidigare och hur de anpassade sig till sin miljö i äldre tider.
– Kan vi spåra dem tillbaka till medeltiden eller ännu längre tillbaka för att se vad som har hänt, frågar sig Björkman.
John Björkman disputerade i fredags (22.11) i nordisk folkloristik med avhandlingen Healing springs and haunted woods: Sacred sites of folk belief and spatial order in Southwest Finnish village societies.
Känner du till någon plats i din närhet som anses vara helig eller speciell? Kommentera!