Regeringen i Sverige har haft kontakt med både Kina och det kinesiska fartyget Yi Peng 3 om det misstänkta kabelsabotaget i Östersjön.
Sveriges statsminister Ulf Kristersson vädjar nu till Kina för att de ska flytta fartyget till svenska vatten.
– Så att vi enklare kan samarbeta i vad som har inträffat, sa han på en pressträff i Stockholm på tisdagen.
Kristersson betonar att det inte ligger någon anklagelse i Sveriges önskemål och att det inte heller har med brottsutredningen om det misstänkta sabotaget att göra.
Det kinesiska fartyget Yi Peng 3 anses av analytiker högst sannolikt ha orsakat skadorna på de två sjökablar som för en dryg vecka sedan skadades på svenskt vatten i Östersjön.
Fartyget ligger nu för ankar på internationellt vatten mitt i Kattegatt. I närheten kretsar ett militärfartyg från Danmark och både svenska och tyska myndighetsfartyg.
Fartyget ligger utanför gränsen för Danmarks territorialvatten, inom Danmarks ekonomiska zon, enligt Danmarks radio. Det innebär att de danska myndigheterna endast kan ingripa i fartygets förehavanden då det gäller till exempel miljöbrott.
”Ett hål i havsrätten som behöver täppas till”
Misstänkta sabotage av kablar i Östersjön sätter havsrätten på prov. Det handlar om något som inte förutsätts i gällande lagstiftning, säger Henrik Ringbom, professor i havsjuridik vid Åbo Akademi.
– Idén om att fartygets flaggstat själv är aktör och misstänks för att med vilja sabotera rör eller kablar, det är ett scenario man inte över huvud taget haft för ögonen när man har formulerat den nuvarande konventionstexten som antogs 1982.
Därför ger inte havsrätten heller några entydiga svar på vad stater har rätt att göra i sådana fall som det aktuella fallet i Östersjön.
Enligt Ringbom kan man se på fallet ur två perspektiv. Antingen kan Östersjöstater bara låta bli att göra något eftersom det uttryckligen inte står i havsrätten att stater får ingripa.
Då skulle de drabbade bara tvingas vänta på nästa sabotage och inte kunna göra något, säger Ringbom.
Det andra perspektivet är att tolka havsrätten på ett nytt sätt, något som Ringbom föredrar.
– Att se det i ljuset av en ny verklighet och nya hot. Rätten att navigera fritt på havet inkluderar ju ingen rätt att sabotera rörledningar och kablar.
Ringbom kallar det för ett hål i havsrätten som bör täppas till. Allra först genom att reagera klokt, så fort sabotagemisstankar väcks.
Enligt Ringbom visade Danmark gott exempel genom att genast skicka ett militärfartyg för att övervaka det kinesiska fartyget i Kattegatt i det aktuella fallet.
Inte kan man ju ha ett regelverk som möjliggör att någon med vett och vilja saboterar laglig infrastruktur på havsbottnen och de drabbade förutsätts lyfta upp händerna
Henrik Ringbom, professor i havsjuridik, ÅA
Ur ett längre perspektiv skulle det behövas nya, skriftliga regler för sabotagefall. Att försöka ta fallet vidare till exempel till Internationella havsrättstribunalen kunde också klargöra juridiken, tror Ringbom.
Där det finns kryphål och laglydiga stater fungerar hybridkrig
I hybridkrigsföring utnyttjar fienden gråzoner i lagstiftningen och utgår ifrån att de drabbade själva följer lagen till punkt och pricka.
Den försiktigheten borde länderna kring Östersjön komma ifrån, tycker Henrik Ringbom.
I det aktuella fallet har diplomatiska förhandlingar pågått mellan bland andra Sverige, Danmark och Kina.
Ringbom påpekar att det är viktigt att genast begära tillträde till fartyget i misstänkta sabotagefall.
– Där tänker jag det är viktigt att man kan visa på ordentliga grunder att misstänka fartyget, till exempel hur de har navigerat, var de har befunnit sig, hur de har kört, har de haft AIS-apparaturen avstängd. Den typens bevis måste kunna spela in för vad enskilda stater kan göra i de här fallen, säger Ringbom.
En större fråga är ändå vad nästa steg är ifall Kina inte samarbetar. Ringbom hoppas på en snabb lösning på frågan där de danska eller svenska myndigheterna får tillstånd att gå ombord på det kinesiska misstänkta fartyget, läsa i loggböcker och undersöka utrustningen på fartyget.
– Det är inte bra om saken blir och hänga i luften eftersom det också finns regler om att man måste släppa i väg fartyg inom rimlig tid.
Finns det risk för en större diplomatisk kris?
– Man vet aldrig. Men om de bedömer att någon har tagit till alltför stora maktmedel mot deras fartyg så kanske de här fartygen börjar ha egna militärfartyg som eskorter i framtiden. Då har vi en ny situation igen.