Linda Yrjölä jobbade för myndigheten för digitalisering och befolkningsdata tills hon blev arbetslös i början av oktober.
– Först var det nedskärningar som ledde till mer arbete för mitt team. Arbetsbördan var ganska ojämnt uppdelad i teamet och till slut fick jag burnout. Vi förhandlade med företagshälsovården men kom tyvärr inte till något bra beslut. Så till slut måste jag säga upp mig, berättar Yrjölä.
Ett val mellan utbrändhet eller arbetslöshet
För Yrjölä fanns det två val. Att tvinga sig att fortsätta arbeta trots utbrändheten eller att säga upp sig.
Hon valde att satsa på hälsan före arbetet.
– I och med det här har jag blivit mer medveten om hur viktigt det är att prioritera hälsan. Den här insikten har också påverkat hur jag söker jobb nu. Om jag ser en arbetsplats där det är väldigt stressigt och mycket nedskärningar är det inte min första tanke att jobba där, säger Yrjölä.
Utöver att söka nytt jobb tillbringar Yrjölä nu sina dagar med att träffa vänner och laga hemmagjorda middagar.
– Jag lever nog mer sparsamt idag. Då jag jobbade var det lätt hänt att jag beställde hem mat och annat efter en lång arbetsdag. Nu har jag mer tid, och hinner bättre med att gå till butiken och laga mat själv, förklarar hon.
Stöd från vänner och stadens hjälptjänst för arbetslösa
Trots att hon har en lugnare tillvaro än för några månader sedan söker Yrjölä också aktivt nya jobb.
Med det har hon fått hjälp av Esbo stads hjälptjänst för arbetslösa.
– De tog kontakt med mig en vecka efter att mitt jobb tog slut. De har bland annat hjälpt mig med att skriva bättre ansökningar. Jag har också haft en del frågor om företagsamhet som de gett svar på, säger Yrjölä.
Yrjölä poängterar att det är viktigt att komma ihåg att ens värde som människa inte är kopplat till huruvida man har ett jobb eller inte.
– Arbetslöshet för med sig en känsla av skam för många. Det är viktigt att våga föra en öppen diskussion om det med sina vänner. Så är det också viktigt att komma ihåg att det inte är ens eget fel om man inte lyckas hitta en arbetsplats eller ens få en intervju, så man ska inte vara för hård med sig själv, säger Yrjölä.
Ett större antal arbetslösa och färre lediga arbeten innebär utmaningar för de som söker jobb.
– Det är nog svåra tider just nu. Det skärs ner på olika håll och det är många som letar efter jobb. Och så är allting ganska dyrt. Jag skulle gärna ha en hund, men också det känns för dyrt i nuläget, säger Yrjölä.
Lång arbetslöshet kan bli en fattigdomsfälla
Linda Yrjölä har varit arbetslös i några månader.
Veikko Aallonhuippu har däremot fått arbetslöshetsdagpenning i flera år.
Han utbildade sig till proffsmusiker vid pop- och jazzkonservatoriet i Helsingfors, men hade svårt att få ekonomin på fötter som musiker.
Skulderna hopade sig och till slut miste han sin kreditvärdighet.
Att kulturevenemangen stängdes ner under pandemin blev den sista spiken i Aallonhuippus kista.
– Då covid-restriktionerna togs i bruk upphörde alla möjligheter till livespelningar. Sedan pandemin har jag inte lyckats jobba över huvud taget, berättar han.
Idag spelar han ännu musik varje dag, men får ett mörker i blicken då han talar om musikbranschen.
– Jag är nog inte särskilt intresserad av att återvända till en bransch som det visat sig att regeringen plötsligt kan välja att stänga ner över en natt, som det gick under pandemin. Jag kan inte längre lita på att jag kan tjäna mitt levebröd inom kulturbranschen, säger han.
Aallonhuippu funderar nu på att utbilda sig till något annat, som kanske skulle kunna ge honom ett mer säkert arbete.
– Att studera biologi intresserar mig, men jag vet inte vad det skulle innebära då man tänker på arbetsmöjligheter. Ett annat alternativ skulle kunna vara att börja reparera blåsinstrument, för det kan jag redan en del om, förklarar han.
Arbetslöshet speciellt utmanande för vårdnadshavare
Aallonhuippu har gemensam vårdnad om sin åttaåriga son.
Han är tvungen att lyfta flera olika typer av stöd för att se till att hans son har tak över huvudet och mat på bordet.
Aallonhuippu berättar att det inte varit lönsamt att göra deltidsjobb eftersom han inte skulle tjäna mycket mer än vad han får i stöd av FPA.
Den långa tiden utanför arbetslivet har också påverkat negativt på hans mentala hälsa och kapacitet att börja jobba över huvud taget.
– Jag skulle nyligen ha haft en möjlighet att börja jobba på en studio, där jag skulle ha fått en bra månadslön. Men det var helt enkelt inte möjligt för mig att ta mig hemifrån, och jag fick varken det sociala stödet eller läkarutlåtandet jag skulle ha behövt för att reda ut situationen i tid. Så det jobbet blev det inte heller något av, berättar han.
Huvudstadsregionens kommuner tar över ansvaret
För att råda bot på den ökande arbetslösheten tar kommunerna i huvudstadsregionen från och med januari över ansvaret för arbets- och näringstjänsterna från staten.
Tanken bakom reformen är att föra tjänsterna närmare de som behöver hjälp med att hitta arbete.
Yrjölä har varit nöjd med den hjälp hon fått av Esbo kommuns sysselsättningstjänst under pilotprojektet.
– De har en massa tjänster och jag har inte använt mig av dem alla, men de har nog alltid varit hjälpsamma. De tog kontakt med mig snabbt efter att jag blev arbetslös, och frågade om jag ville ha hjälp på svenska. Jag har hört av vänner att det inte fungerat lika bra i andra kommuner, men här i Esbo har jag fått bra hjälp, säger hon.
Aallonhuippu ser inte lika positivt på framtidsutsikterna trots den planerade reformen.
– Jag har svårt att tro att det skulle innebära någon större förändring. Man bollar vidare ansvaret för sysselsättningen från staten till kommunerna. På samma sätt har man bollat vidare de arbetslösa från en lucka till en annan, utan någon förändring, säger han.