Industrimagnaten och entreprenören Elon Musk är besatt av Mars. Hans rymdföretag Space X ska sända inte mindre än fem Starship-raketer till Mars inom de närmaste åren.
På lite längre sikt planerar Space X att etablera en permanent mänsklig bosättning på Mars.
Många hinder finns dock kvar på vägen och många frågor om hur och när kvarstår.
Vi tittar närmare på en del av de utmaningar som står i vägen för Elon Musks dröm. Och framförallt: Varför är vi så besatta av den röda planeten?
Varför vill vi åka till Mars?
Det finns flera drivkrafter bakom vår besatthet med Mars.
En faktor är äventyrslusten – vi vill utforska det okända, precis som sir Edmund Hillary besteg Mount Everest ”för att den finns där”.
Ekonomiska möjligheter spelar också in. Framtida gruvdrift, teknologiska innovationer och rymdturism kan öppna nya marknader.
Företag som Space X, med planer på interplanetär transport och handel, ser koloniseringen av Mars som en potentiell marknad.
En viktig orsak är tanken på Mars som en plan B för mänskligheten. I en tid av klimathot, risk för kärnvapenkrig och andra globala faror ses Mars som en möjlig räddningsplanka för vår art.
Eller åtminstone för de familjer som har råd med biljetten.
Vilka hinder finns i vägen?
Mars är en extremt ogästvänlig planet med enorma utmaningar för mänsklig bosättning.
Medeltemperaturen ligger på iskalla minus 65 grader Celsius, vid polerna till och med minus 125 grader Celsius.
Den väldigt tunna atmosfären består till 95 procent av koldioxid.
Planeten saknar ett skyddande magnetfält, vilket gör den utsatt för skadlig strålning från rymden.
Dessutom är gravitationen bara 38 procent av jordens, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem för människor som vistas där länge.
Att skapa en beboelig miljö på Mars är en enorm teknisk och vetenskaplig utmaning.
Varför har Elon Musk så bråttom?
Elon Musk och hans företag Space X planerar alltså skicka fem Starship-raketer till den röda planeten inom de närmaste åren.
Inom 20 år är målet att etablera en permanent mänsklig bosättning på Mars. Musks vision sträcker sig ännu längre – han drömmer om en stad på Mars med en miljon invånare.
När man planerar en rymdresa måste man vänta på ett så kallat startfönster då de förhållanden som krävs för en rymdfärd är optimala. Till exempel är avståndet till destinationen då som kortast.
Startfönstret till Mars öppnar sig ungefär var 26:e månad. Nästa fönster öppnas 2026. Följande fönster efter det öppnas först kring årsskiftet 2029.
De första Starship-avfyrningarna mot Mars kommer vara obemannade. Men om de lyckas med att landa säkert på Mars är planen att skicka bemannade uppdrag under startfönstret 2028–29.
Om testerna misslyckas skjuts alla steg framåt till följande startfönster.
Här finns också en politisk aspekt.
Elon Musk har nyss hjälpt till med att säkra Vita huset och presidentpallen åt sin kompis Donald Trump, och nu räknar han sannolikt med gentjänster.
Ska Elon Musk göra allvar av sin dröm om Mars räcker inte Space X egna krafter till för det. Det behövs stöd och framför allt statlig finansiering. En del byråkrati behöver också övervinnas före avfyrning.
Det gäller alltså att smida medan järnet är varmt.
Vilka är de tekniska utmaningarna?
Starship är ännu väldigt mycket i prototypstadiet.
Den har redan gjort flera provflygningar, men inte en enda av dem till omloppsbana runt jorden, och inte en enda av dem bemannad.
Space X testpolicy är att ta vad de har och skjuta i väg det, fullt medvetna om att det sannolikt slutar med en explosion.
Och så kollar de vad som gick fel och gör förbättringar enligt det.
Space X metod ger i princip en snabbare utveckling än att jobba på ritbordet och fundera länge och sedan testa. Men det förutsätter att man har en i praktiken bottenlös kassakista, vilket Musk ju har i motsatt till aktörer som amerikanska rymdstyrelsen Nasa.
Men Musk får verkligen sätta fart på sprängandet om han ska hinna få i väg fem stycken Starship till nästa startfönster 2026.
Space X har inte ens lärt sig mjuklanda sina Starships på jorden. För att inte tala om på månen, där en version av Starship ju faktiskt är tänkt att fungera som landare i samband med de kommande Artemis-expeditionerna.
Också det är ett projekt som är väldigt mycket på ritbordet. Och det är lite knepigt med tanke på Mars. Månen är i praktiken en obligatorisk övning, ett första steg som vi måste lära oss ta innan vi kan ta steget fullt ut till Mars.
Eller kan det vara så att Elon Musk planerar fortsätta köra med sin beprövade metod, att låta saker och ting krascha tills ingenjörerna får saker och ting under kontroll – fast på Mars den här gången?
Men hur kan Elon Musk lösa de praktiska problemen som finns med själva Mars?
Elon Musk har upprepade gånger sagt att hans mål är att ”terraformera” Mars, det vill säga göra planeten mer lik jorden, och därmed mer gynnsam för mänskligt liv.
För att förverkliga det här har Musk föreslagit en rad olika metoder.
Ett av de mest kontroversiella knepen skulle gå ut på att detonera kärnvapen över Mars isiga poler.
Teorin är att hettan från detonationerna förångar isen och frigör enorma mängder koldioxid och vattenånga.
Det här skulle mer eller mindre över en natt göra den tunna atmosfären på Mars mycket tjockare och skapa en växthuseffekt, vilket i sin tur skulle höja temperaturen på Mars.
Det skulle ändå inte vara någon bestående lösning. Inte ens om man lyckades blanda in nog med syre i den nya atmosfären för att göra den andningsbar.
Mars svaga gravitation gör att planeten har svårt att behålla en atmosfär.
Lättare gaser tenderar att fly ut i rymden, som ur en läckande ballong. Redan det här skulle göra det mycket svårt att skapa och upprätthålla en tjock, beboelig atmosfär.
Att Mars saknar ett globalt magnetfält är också ett problem.
Magnetfältet skyddar jorden från farliga partiklar från solvinden, men förhindrar också solvinden från att bokstavligen blåsa bort atmosfären.
På Mars har solvinden gradvis eroderat bort större delen av planetens ursprungliga atmosfär. Och den skulle göra det igen, om en ny, tjock atmosfär uppenbarade sig.
Betyder det här då att det är omöjligt att terraformera Mars?
Nej, men med den tidtabell som de mest entusiastiska Marsfararna föreställer sig, inklusive Elon Musk, är det fullkomligt orealistiskt.
De som åker till Mars och ska bo där måste till en början tränga ihop sig i små underjordiska baser för att skydda sig mot strålningen från ovan.
De första bosättarna måste sannolikt leva med cancer, depression och hunger som ständiga gäster.
Experterna anser ändå på det hela taget att vi kommer att landa på Mars och sannolikt etablera någon sorts mer eller mindre permanent närvaro där.
Men det kommer knappast ske enligt den tidtabell som Elon Musk har lagt fram.
Tekniken är helt enkelt inte mogen och kommer inte att vara det inom de fyra–fem kommande åren.
Man ska alltid ta Elon Musks tidtabeller med en skopa salt, tidigare erfarenheter visar det mer än tydligt.
Vi kan ju avsluta med ett citat från den brittiske astrofysikern Martin Rees, den femtonde Astronomer Royal.
Så här skriver han i boken On the Future: Prospects for Humanity (fritt översatt Om framtiden – Utsikter för mänskligheten): ”Det är en farlig missuppfattning att vi skulle lösa några problem med att åka till Mars. Vi måste fixa våra problem här hemma innan vi åker någon annanstans. Att få bukt med klimatkrisen kan kännas övermäktigt, men det är en bagatell jämfört med att omvandla Mars till en miljö där vi kan leva.”
