Bashar al-Assads terrorstyre rasade samman på två veckor. Efter ett kvarts sekel vid makten tvingades presidenten fly sin huvudstad under natten mot söndagen.
Det spektakulära sammanbrottet kom efter att rebellstyrkor inlett en offensiv från enklaven Idlib i nordvästra Syrien. Kort därefter erövrade rebellerna miljonstaden Aleppo - utan att möta kraftigt motstånd.
Mellanösternexperten Aron Lund vid Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige säger att huvudorsaken till den snabba utvecklingen är att regimstyrkorna var svagare än tidigare.
– Jag tror att man kommer att spekulera om orsakerna under en ganska lång tid framöver. Men det korta svaret är nog att det är regimsidan som har brutit samman.
– Det är klart att rebellerna var starkare än förut och det är klart att ryskt och iranskt stöd inte var tillgängligt i samma utsträckning som tidigare. Men regimstyrkorna har i många fall inte ens försökt göra motstånd utan de har bara vänt och flytt på en gång.
Vind i ryggen
Lund säger att regimstyrkorna aldrig verkar ha återhämtat sig från rebellernas snabba och framgångsrika attack mot Aleppo.
– Efter det hade rebellstyrkorna vinden i ryggen samtidigt som paniken spred sig bland al-Assads anhängare. Till syvende och sist var det ganska få Assadangängare som var villiga att dö för regimen om den ändå inte verkade överleva.
Rebellerna vände snabbt söderut och intog staden Hama, som ligger på den viktigaste vägen mot huvudstaden Damaskus. Sedan ryckte de snabbt fram till Homs - där al-Assads styrkor borde ha haft möjlighet att försvara sig.
– Det sista avgörande slaget var i Homs där hade regimen en chans att stoppa offensiven – eller i alla fall fördröja den tillräckligt länge för att ryskt och iranskt stöd skulle hinna dyka upp. Men vid det laget så föll allting samman nästan omgående också där.
Flera grupperingar
Rebellerna som deltog i den framgångsrika offensiven består av en rad olika grupper. Den starkaste grupperingen är islamistiska Hayat Tahrir al-Sham eller HTS.
HTS har länge varit den starkaste rebellstyrkan i Syrien.
– Det är en organiserad grupp och centraliserad i den mån någon av de här styrkorna eller grupperna är det. Sedan har HTS ett antal mindre allierade grupper.
De här grupperna kontrolleras inte direkt av HTS. Men de är till stor del beroende av den större organisationen. Deras möjligheter att utmana HTS är också obefintliga.
Utöver HTS kontrollerar milisstyrkor finansierade av Turkiet områden i norra Syrien. De här styrkorna har tidvis stridit mot al-Assad, men de är i huvudsak Turkiets vapen mot kurdstyrkorna i norra Syrien.
Lokala styrkor i söder
I södra och östra Syrien har en rad mindre rebellstyrkor lagt under sig områden under de senaste dagarna.
– Tidigare rebellstyrkor och lokala aktörer av olika slag som hade ett horn i sidan till Assadregimen började resa sig upp. De tog till vapen igen, säger Aron Lund.
De här är styrkor som ofta tidigare var lokalt organiserade eller klanbundna.
Lund säger att det här är grupper som tidigare stöddes av USA eller Jordanien. Han säger att det säkert kan finnas HTS-sympatisatörer bland de här styrkorna men att det inte är frågan om styrkor som styrs av HTS.
– De här styrkorna var först i Damaskus, men det är nog inte de som kommer att styra där. Utan det är HTS som är den stora aktören.
Islamister väcker oro
Hayat Tahrir al-Sham är en islamistisk rörelse och har tidigare haft kopplingar till al-Qaida. Rörelsens ideologi och historia väcker oro. Den är också terrorstämplad av USA och EU.
HTS ledare Abu Mohammed al-Jolani har under de senaste åren strävat efter att måla upp en mer pragmatisk bild av rörelsen.
De närmaste veckorna kommer att visa i vilken grad han varit uppriktig med sina löften, men det finns en del hoppingivande tecken.
– Jag tror att de har väldigt starka skäl att fortsätta på inslagen kurs just nu och visa upp ett anständigt ansikte för omvärlden. Att visa att de är en pragmatisk och ansvarstagande grupp, säger Aron Lund.
Positiva tecken
Lund säger att det är positivt att man lovat att inte skada minoriteter och att man är villig att ha relationer till alla länder, också tidigare fiender.
– Man har låtit al-Assads tidigare premiärminister fortsätta att hantera regeringsarbetet under en övergångsperiod tills man får en ny regering på plats.
– Det här visar att man har någon slags realistisk bild av vad som krävs för att organisera en stat.
En annan viktig faktor är att HTS inte kontrollerar alla de områden som man uppger sig ha erövrat. Det här gäller speciellt i södra Syrien.
– Det är städer som tagits över lokalt med kanske någon medverkan av HTS, men förmodligen inte under HTS ledning i någon konkret mening.
Det är fortfarande oklart hur HTS kommer att agera för att försöka kontrollera de här områdena.
– Jolani har tagit över enorma områden. Frågan är om man effektivt kommer att kunna styra och hålla kontroll över de här områdena.
– Kommer HTS som helhet effektivt att kunna hålla ihop på lång sikt nu när en massa befälhavare plötsligt kan bygga egna maktbaser i städer? Vem vet, säger Lund.