Längs med en björkallé på en gammal bondgård i Lappträsk samlas det varje år unga män från hela Finland. Här finns nämligen den landsomfattande Civiltjänstcentralen.
Civiltjänstgöringen är 347 dagar lång. Av de 347 dagarna är de första fyra veckorna till för att gå en utbildning hos civiltjänstcentralen. En av de fyra veckorna vistas man på centralen i Lappträsk och resten av tiden sker utbildningen på distans.
På civiltjänstcentralens administration jobbar Viola Malmberg. Hon är ledande ekonomiexpert men har också hand om det administrativa kring civiltjänsten. Hon berättar att intresset för civiltjänst i stort sätt sett likadant ut sedan 1998 då civiltjänstcentralen i Lappträsk öppnade.
De allra flesta väljer att utföra sin militär- eller civiltjänst efter avslutade studier på andra stadiet. Det är vid samma tidpunkt som många väljer att söka till vidare studier vid universitet eller yrkeshögskola.
Det kan vara utmanande att kombinera studier och militärtjänstgöring. Att kombinera civiltjänstgöring och studier är däremot, enligt Malmberg, oftast lättare.
– Det är klart att så långt som det är möjligt så försöker vi få civiltjänsten att passa in i tjänstgörarens vardag och efter deras eget önskemål. Ingen ska behöva skjuta upp sina studier i ett år bara för att de har några dagar kvar av civiltjänsten.
De flesta väljer att utföra civiltjänsten antingen före eller efter studierna, men det finns också de som studerar parallellt med civiltjänsten.
– Några studerar på kvällar och veckoslut och utför civiltjänst på dagarna. Så finns det också de som studerar under vinterhalvåret och utför civiltjänsten under två eller tre somrar i rad.
– Det finns ganska många olika sätt att kombinera civiltjänstgöring med studier eller arbete.
Färre kurser på svenska
Angelica Slögs är utbildningsexpert på civiltjänstcentralen och har det huvudsakliga ansvaret för den svenskspråkiga utbildningen på civiltjänstcentralen. Hon berättar att innehållet i utbildningen är mycket varierat.
– Bland annat går vi igenom trygghet och säkerhet i allmänhet, historia och konflikthantering.
Också befolkningsskydd, livsmedelssäkerhet och mänskliga rättigheter hör till utbildningen.
– Natur- och miljöskydd har vi också helheter för, samt oljebekämpning, frivillig räddningstjänstgörning, hygienpass och både fysisk och psykisk första hjälpen. Så brukar vi också prata om parförhållanden och trygghet i vardagen.
Listan på vilka kurser man kan gå är lång. Man kan också välja mellan fyra olika inriktningar; medborgarpåverkan, förebyggande av våld, skydd av miljö- och naturegendom och brand, räddning och befolkningsskydd. Men även om valmöjligheterna är många är kursutbudet och inriktningen på svenska begränsat.
– Jag har jobbat här i lite över ett år och under den tiden har vi en gång haft en så stor kontingentgrupp med svenskspråkiga att vi kunde dela gruppen i två. Då fick man välja mellan två inriktningar också inom den svenskspråkiga kontingenten, säger Slögs.
Anpassas efter tjänstgörarens tidtabell
På finska brukar det finnas runt fem olika grupper per kontingent och de kan därmed i större utsträckning välja inriktning.
I vanliga fall går ungefär en av inriktningarna på svenska per år. Om man som svenskspråkig inte hinner med i den kontingenten som påbörjar den inriktning man är intresserad av måste man i värsta fall vänta på att den utbildningen börjar på nytt.
Malmberg påpekar att det ändå är sällan som civiltjänstgörarna behöver vänta på att få påbörja utbildningen.
– I varje kontingent finns det också svenskspråkiga. Om det passar bättre in i den egna livsrytmen så då går det att vara med i en finskspråkig kontingent.
För att göra så krävs det bra kunskaper i finska. Men Slögs berättar att hon ibland också brukar vara med och hjälpa till med språket.
– Om det känns som att de vill ha lite mer stöd på sitt modersmål så det ordnar vi det. Jag har flera gånger varit med och hjälpt till på ett hörn med språket.
Även om kursutbudet på svenska är begränsat så brukar det, enligt Malmberg och Slögs, sällan bli ett problem. De berättar också att det inte heller brukar vara ett problem att ta med en eller två personer till i en grupp.
– Vi försöker vara flexibla. Det är sällan som man behöver vänta på att börja, det brukar bli högst en månad för både svensk- och finskspråkiga civiltjänstgörare, säger Malmberg.
Enligt Malmberg brukar de svenskspråkiga civiltjänstgörarna ofta bli klara med sin tjänstgöring snabbare än de finskspråkiga civiltjänstgörarna.
– De svenskspråkiga har oftast lättare att hitta en tjänstgöringsplats. Dessutom får de oftast plats i utbildningarna eftersom det nästan alltid finns lediga platser. Om det inte finns det så ordnar vi så att alla får välja en tidpunkt som passar.