Det finns vinterdagar då Paulina Hannus bara går fram och tillbaka på gatan utanför sin lägenhet för att få motion. Ensam vågar hon inte gå längre bort.
Då snön faller över centrum är det vitt, vintrigt och vackert. Paulina Hannus ser ingenting. Hon har varit blind sedan födseln. Det är extra utmanande att ta en promenad då det snöar eller är snö på marken eftersom snön dämpar ljudet.
– Det är som att världen är täckt av bomull. Snön dämpar ljuden så jag måste lyssna jättenoga.
Då hon har mössa eller huva dämpas ljuden ännu mer. Och det är svårt att höra bilar, cyklister och fotgängare.
Vanligtvis följer Paulina Hannus vägkanter med sin blindkäpp men nu har de försvunnit under snön. Istället finns det snövallar på gatorna, och de kan antingen hjälpa henne eller vara ett hinder.
På väg från lägenheten vid Västra åstranden till Konstfabriken är snövallarna längs vägen till hennes fördel. Hon följer dem då de ger henne en riktning.
Men när en snövall dyker upp efter att hon korsat Alexandersgatan blir hon rädd och förvirrad. Snövallen är skottad precis intill övergångsstället, men då Paulina Hannus korsade gatan gick hon lite snett och stod plötsligt på gatan med en stor snöhög rakt framför sig.
– Jag visste inte var jag var och undrade om jag har kommit fel? Jag blev rädd för det kom en massa bilar bakom mig.
Både staden och fastighetsägare ska sköta om snöröjningen
Borgå stad arbetar intensivt för att hålla gator, övergångsställen och busshållplatser snöfria, men det kan ta tid innan alla områden är plogade. Staden har flera patruller som börjar arbeta klockan sju på morgonen. De ser till att övergångsställena är snöfria.
– De jobbar nog på allt vad de hinner. Men det är handarbete, det är snöskovel och snöspade som gäller, säger gatuinspektör Torbjörn Karlsson.
Eftersom det är samma maskiner som plogar, sandar och kör bort snön kan det ta tid innan snövallarna som bildas vid bland annat övergångsställen runtom i staden förs bort.
Det som gör det extra krångligt är att fastighetsägare är ansvariga för snön och snövallarna som bildas vid trottoarerna.
– Runt torget i centrum är det nästan bara trottoarer och då kan det uppstå en situation när en fastighet har skottat bort snön men följande fastighet ännu inte har hunnit med det. Då är växelvis plogat och oplogat medan man går längs med trottoaren.
Inga spontana promenader
Då Paulina Hannus ska uträtta ärenden, som att handla i butiken, får hon hjälp av en assistent. En gång i veckan har hon tillgång till en assistent som enkom är till för någon slags motion eller rekreation.
Hon skulle gärna gå på promenad oftare men det kräver att hon kan rutten sedan tidigare. Hon kan inte ta en promenad bara för att hon vill.
– Det kan vara ganska otryggt då vädret ändrar från dag till dag. Jag vet inte om det finns snövallar ute, om det är halt eller om snön klumpar sig.
Hon har en rutt som hon gillar och försöker lära sig så hon kan promenera ensam.
– Jag gillar rundan som går till begravningsplatsen och vidare mot Hornhattula och Johannisberg, men just nu är det vägarbeten längs vägen som gör det utmanande.
Trafiken är livlig vid Helsingforsvägen och Hannus har märkt att trafiken dessutom har ökat de senaste åren.
Gatuinspektör Karlsson beklagar att staden har många projekt på gång för tillfället.
– Man kommer inte riktigt ifrån det, tyvärr. Och fastän det är tillfälligt kan det ändå bli långvarigt.
Nya trafikarrangemang kräver att staden placerar ut godkända vita staket med reflexer för personer med nedsatt syn. De ska vara tillräckligt låga så att man lägger märke till staketet med en blindkäpp, men samtidigt byter de ofta plats under arbetenas gång.
– Fast det finns bommar eller staket kan det ändå vara uppgrävt och finnas ojämnheter på gatan. Så jag har paus och rör inte alls så mycket på mig som jag annars skulle ha gjort, säger Hannus.
En snurrande plastboll
På vintern placerar Paulina Hannus en vit boll på ändan av sin blindkäpp. Den heter passande nog, snöboll. Plastbollen snurrar och fastnar inte lika lätt i snödrivor. Det är ändå utmanande att röra sig när snön är packad eller isig. Och käppen hjälper inte om det är halt.
Paulina Hannus förlitar sig också mycket på hörseln då hon rör sig. Hon använder ekolokalisering, en teknik där hon lyssnar på ekon från husväggar eller andra hinder för att navigera.
Ibland kan det hända att hon inte har någonting alls att följa.
– Om jag står på en öppen plats och inte har någon aning om vart jag ska gå är det nästan att jag får panik. Det är den värsta mardrömmen.
Hannus önskan är att staden ska bli mer tillgänglig. På önskelistan står längre och tydligare ljudsignaler vid övergångsställen och mer enhetliga ljud.
– Nu finns det en del stolpar som har ett knackande ljud och en del som piper. Det skulle gärna få vara samma ljud.
Borgå stad har fått feedback om att det knackande ljudet är bättre.
– Vi strävar efter att gradvis byta ut de äldre pipande stolparna, säger trafikplaneringschef Hanna Linna-Varis.
Eftersom det finns många enheter i bruk kan inte alla bytas ut på en gång.
– Vi prioriterar de knackande enheterna vid nyinköp.