Det är oftast barn och bönder som lemlästas av personminor som blivit kvar i terrängen i krigszoner. Kirurgen Peter Andersson har sett skadorna på nära håll.
Han är docent i kirurgi vid Katastrofmedicinskt centrum i Linköping. Av Läkare utan gränser och Internationella Rödakorskommittén har han varit utsänd i Pakistan, Somalia, Sydsudan och Jemen.
– Det vanligaste är att man förlorar ett ben och ibland bägge benen. Men man kan också förlora en hand. Om man kliver på minan med vänsterbenet kan högerarmen som pendlar fram i gångrörelsen skadas eller sprängas bort helt, beskriver Andersson.
Det är också vanligt med skador på underlivet. Barn skadas i allmänhet värre än vuxna eftersom de är mindre.
Sverige och Finland kan tillåta minor
Andersson har behandlat många, såväl barn som vuxna. Han reagerade starkt när han hörde politiker från Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna inleda en diskussion om att dra sig ur den så kallade Ottawakonventionen som förbjuder personminor.
Frågan diskuteras såväl i Sverige som i Finland där försvarsminister Antti Häkkänen bett försvarsmakten om en utredning.
– Personminor är särskilt avskyvärda vapen och ger upphov till särskilt avskyvärda skador. Dessutom kan de inte skilja mellan soldater och civila på på minsta sätt utan de ligger kvar i terrängen i decennier efter att striderna och kriget har upphört.
Andersson anser att det vore högst olyckligt om länder som Sverige och Finland skulle lämna Ottawakonventionen.
– Både Finland och Sverige har stor respekt i omvärlden och anses vara länder som respekterar regler och humanitär rätt. Om de skulle dra sig ur och fler länder följer efter och bruket av personminer åter skjuter fart vore det högst olämpligt, säger Andersson.
Pojken vaktade getter och förlorade ett ben
En läkare som arbetar för Rödakorskommittén gör ingen skillnad på soldater och civila. Andersson uppfattar det ändå som uppenbart att en stor del av de patienter han behandlade i Pakistan var civila: bönder som trampat på minor på åkrarna, barn som lekt utomhus.
Han minns särskilt pojken som vaktade getter, tappade kontrollen och blev tvungen att springa efter en get. Då klev han på en mina.
– Han förlorade hela sitt ben. Efter stor möda lyckades vi bevara och delvis rädda en bra funktion på den andra sidans hand, men inte helt. Det fordrade ett otal operationer. Så där är det, suckar Andersson.
Farliga även i våra länder
I diskussionen om att tillåta personminor igen har en del militära experter ansett att moderna minor inte är lika farliga, eftersom de kan avaktiveras på distans.
Enligt Andersson visar ändå exempel från Bosnien att mekanismen inte är helt pålitlig.
Enligt honom kunde kvarblivna minor även utgöra ett hot efter en eventuell konflikt i Sverige och Finland.
– Sverige och Finland är förstås helt andra samhällen än Jemen, Pakistan och Afghanistan. Men jag tror att likheterna är större än skillnaderna ändå.
– Minor placeras inte bara på åkrar utan också i skog och mark. Och där rör ju sig folk väldigt mycket när de ägnar sig åt jakt, bärplockning och fiske. Jag tycker bestämt att man måste avvisa de här förslagen med tanke på de konsekvenser de kan få även här, säger Andersson.