Den här veckan pågår de 20:e Vetenskapsdagarna i Helsingfors. Under veckan kan publiken träffa forskare och höra vad som pågår inom forskningsfältet.
Pauline Bonsdorff som är professor i konstfostran vid Jyväskylä universitet öppnade årets dagar som har temat misstag och insikter.
– Ja, nu är det egentligen på det sättet att forskningen alltid går framåt via misstag. Om det inte skulle finnas teorier som är fel eller resultat som visar sig felaktiga så skulle vi famla i mörker. Insikter är inte alls möjliga utan misstag, säger Bonsdorff.
I sitt öppningstal konstaterade hon att insikter inom vetenskapen ofta uppstår i relation till tidigare misstag – förklaringar eller antaganden som visar sig vara otillräckliga eller till och med felaktiga.
Utan dessa återvändsgränder och felaktiga modeller skulle det vara svårare, om inte omöjligt, att ställa fruktbara frågor.
De första Vetenskapsdagarna hölls år 1977. Sedan år 1995 har de arrangerats vartannat år.
En upptäckt är inte ett forskningsresultat
Vetenskap handlar inte bara om glädjen att få insikter, utan också om ihärdigt arbete – slit.
En upptäckt är ännu inte ett forskningsresultat, och ett forskningsresultat säger ännu inget säkert.
Insikt föregås av arbete, och följs av arbete.
Många vetenskapliga insikter har fått vänta länge innan deras verkliga betydelse har blivit klar. Vetenskap är kollektivt och långsiktigt.
Men misstag tar tid. Har vi finansiering som tillåter sådant för forskare i dagens Finland?
– Det är ganska stora utmaningar. Vi kommer att ha en diskussion som uttryckligen handlar om det på Vetenskapsdagarna. Det är väldigt många, speciellt yngre forskare, som upplever att de är väldigt utsatta, säger Bonsdorff.
Toppforskare åker utomlands för att få pengar
Finansieringen är en utmaning inom forskning. Problemet är korta anställningsförhållanden och att forskarna kanske måste byta mellan olika ämnen.
När det gäller längre hunna forskare och så kallade toppforskare, så finns det sådana som har flyttat utomlands. Då handlar det ofta om att finansieringen inte riktigt är som den borde vara.
Enligt Bonsdorff borde det läggas en större tyngd vid grundfinansiering som är relativt låg i Finland jämfört med många andra länder.
Ett annat problem är att en ganska stor andel av den konkurrensutsatta forskningen är tematiskt bestämd.
– Det glappar lite i förtroendet för forskarsamfundet som jag ser det, säger hon.
Vad ser du för utmaningar just med konkurrensutsatt och tematiskt styrd finansiering?
– Om man tänker lite filosofiskt på det så kan det handla om en risk att de som beställer forskningen tror att de vet vad studien ska utmynna i. Och det är på något sätt lite främmande för vetenskapens natur.
Bonsdorff vill inte helt fördöma tematisk forskning. Det är klart att det behövs olika slag av forskning.
Men om man går för långt i den riktningen kan det hända att man samtidigt marginaliserar eller tränger ut det som är grundläggande för att vetenskap ska kunna förnya samhället, menar hon.
Jag tror att de humanistiska vetenskaperna har väldigt mycket att ge också när det gäller de stora utmaningarna vi har i dag.
Pauline Bonsdorff
Hur ser du på de humanistiska vetenskapernas framtid inom universiteten?
– Jag är nog optimist, som humanist själv. Jag tror att de humanistiska vetenskaperna har väldigt mycket att ge också när det gäller de stora utmaningarna vi har i dag. När man tänker till exempel på den ökade aggressionen både inom samhällen och mellan stater, men också klimatförändringen och naturens massdöd.
Bonsdorff menar att vi med hjälp av humanistiska vetenskaper kan åstadkomma en förändring i våra värderingar.
Därtill behövs också en förmåga att vara visionär och använda fantasin, säger Bonsdorff. Och att ta fasta på sådana saker som kanske just humaniora står närmare än eventuellt vissa andra områden inom vetenskapen.