Flera olika banker och finansinstitut som OP-banken, Mandatum, Evli, EQ, Titanium och S-banken har tvingats skjuta upp betalningarna från sina fonder som placerat i bostäder eller andra fastigheter.
En annan bank som gjort det är Ålandsbanken. Riksdagens talman Jussi Halla-aho (Sannf) hör till dem som placerat pengar i Ålandsbankens bostadsfond.
Halla-aho kritiserar banken i hårda ordalag på Facebook. Enligt honom håller banken hans pengar för egen vinning utan att han kan göra något åt saken.
Han tycker att den försäljare som en gång i tiden fick honom att placera i fonden inte varnade honom tillräckligt för riskerna, utan marknadsförde fonderna som en trygg placeringsform, väl lämpad för en konservativ och försiktig placerare som han själv.
Varför håller bankerna inne med kundernas pengar?
Många placerare har större erfarenhet av att placera i aktier än i bostads- och fastighetsfonder, och aktier kan i regel säljas och köpas snabbt till ett marknadspris på börsen.
Men bostäder och fastigheter är svårare att sälja. Särskilt nu när bostadsmarknaden går trögt.
Roger Wessman som är företagare och konsult arbetade många år som analytiker i bankvärlden. Han säger att de långa försäljningstiderna leder till att den lilla mängd pengar en fond har i sin kassa inte räcker till om många människor vill ta ut sina pengar ur fonden på samma gång.
– Kunderna måste vänta på att fonden har tid att sälja sina egendomar.
Det enda sättet för en fond att snabbt få fram mera pengar skulle vara att sälja ut egendomar till ordentliga underpris.
Eftersom de som placerat till exempel i en bostadsfond äger små andelar av alla bostäder som fonden placerat i, skulle alla som fortsätter att äga andelar i fonden förlora pengar om en bostad skulle säljas billigt för att några kunder skulle kunna få ut sina pengar snabbt.
Därför tillåter lagen att bostads- och fastighetsfonder väntar med att betala ut pengarna till sina kunder tills de lyckats sälja tillräckligt med bostäder eller fastigheter till ett bra marknadspris.
Ålandsbanken svarar på kritiken
Carola Nilsson som är verkställande direktör på Ålandsbankens fondbolag säger att Ålandsbanken har skjutit upp betalningarna till kunderna uttryckligen för att kunna trygga att alla fondägare behandlas lika.
– Det som många kan vara rädda för i sådana här situationer är att fonderna ska sälja ut bostäderna till ett för lågt värde för att tillmötesgå endast en del av andelsägarna, inte alla.
– Betalningarna senareläggs uttryckligen för att fonden ska ha tillräkligt med tid för att sälja bostäderna till rimliga priser, säger Nilsson.
I slutändan skyddar det här också Jussi Halla-aho, som får ett bättre pris för sina placeringar än han skulle få om Ålandsbanken skulle paniksälja fondens lägenheter.
Halla-aho befarar att banken skor sig på kundernas bekostnad
Halla-aho misstänker att bankerna håller inne med hans pengar för att få egen vinning. Roger Wessman betonar ändå att fondens pengar inte hör till banken.
– Om banken säljer till ett lägre pris får fondägarna mindre pengar. Men det betyder inte att banken skulle få mera pengar.
Det främsta sättet som banken kan tjäna på om fonden säljer placeringsobjekt till högre priser, är om banken tar ut en förvaltningsprovision som är knuten till fondens värde.
Då får banken mera pengar om den kan betala ut större summor till placerarna. Men inte heller det betyder att banken skulle tjäna pengar på bekostnad av enskilda placerare som Halla-aho.
Banken kan också låna pengar
En annan koppling mellan bankens ekonomi och fonden är om banken delvis har finansierat fonden med lån. Roger Wessman bedömer att det är relativt vanligt.
– Det är inte tillåtet för allmänna värdepappersfonder, men specialfonder kan tillåta det i sina stadgar.
Om räntan på lånet är lägre än den förväntade avkastningen på placeringarna kan fonden med de lånade pengarna placera i fler fastigheter eller lägenheter som avkastar mera än lånet kostar.
– Men konsekvenserna av det här är samtidigt att risken ökar, varnar Roger Wessman.
I ett läge där fastighetspriserna sjunker minskar inte lånen. I ytterlighetsfall kan det leda till att också banken som beviljat lånen inte skulle få sina pengar tillbaka.
– Men i regel brukar fondernas låneandel vara så låg att det är sällsynt att bankerna råkar ut för direkta kreditförluster, säger Wessman.
Ålandsbanken har heller inte belånat investeringar i bostadsfonden Halla-aho har placerat i på det här sättet. De enda lånen i Ålandsbankens bostadsfond är sådana som bostadsbolagen har tagit för sina nybyggda bostäder.
Om bostäderna säljs, följer lånen med till de nya bostadsägarna – de blir inte kvar hos Ålandsbanken.
Det gäller förstås motsvarande bostadsfonder i alla banker, förutom i sådana fall där samma bank som administrerar fonden också har beviljat lånen till bostadsbolagen.
Då har banken ett intresse att hålla bostädernas värde högt för att trygga bostadsbolagens förmåga att betala tillbaka sina lån, men inte heller då skor sig bankerna på placerarnas bekostnad.
Berättar bankerna om bostadsfondernas risker?
Halla-aho skriver att Ålandsbanken marknadsförde bostadsfonden som en mycket trygg form av placering.
Han tycker inte att man kan kräva att privata kunder ska läsa alla finstilta avtal, utan anser att Ålandsbanken borde ha informerat om riskerna på ett tydligare sätt.
Det är svårt att i efterskott veta exakt vad Ålandsbankens representant sade eller inte sade i mötet med Halla-aho.
Carola Nilsson säger att Ålandsbanken alltid diskuterar med sina kunder om de risker som är förknippade med placeringar. Kunderna får också information om placeringen både på bankens hemsidor och i pappersform.
Roger Wessman säger ändå att man inom hela banksektorn ofta sett bostadsplaceringar som tryggare än aktieplaceringar.
– Bostadspriserna åker inte lika mycket upp och ner som aktiepriserna. Ur den synvinkeln finns det argument för att säga att bostäder på lång sikt är ett tryggare placeringsalternativ.
Risken att man förlorar pengarna på bostadsplaceringar är alltså mindre på sikt, men risken att man inte får ut pengar från fonden med kort varsel är större.
Bostadsfonder har ofta lyfts fram som en relativt trygg placeringsform för placerare som inte vill ha alla sina pengar placerade i mera riskfyllda aktier.