För Benita Rännäri var det en spännande dag då hon fick höra att hon skulle bli mormor.
– Den stunden kommer jag ihåg exakt, både tid och plats. Klart att det var spännande också då barnbarnet föddes, men då hade jag hunnit förbereda mig i några månader.
Nyheten kom som ett telefonsamtal av hennes dotter, som fortfarande studerade på den tiden. Numera är barnbarnen två, 12 och 14 år gamla flickor. Om allt går bra blir Rännäri snart farmor också, då hennes son ska bli pappa i vår.
Aktivt med barnbarnen
Benita Rännäri bestämde sig genast för att hon ville vara en aktiv del av sina barnbarns liv. Det berodde bland annat på insikter hon fått när hon i tjugo års tid jobbade som ambulerande speciallärare.
– Jag märkte att det fanns många elever med regelbunden, nästan daglig kontakt med sina far- eller morföräldrar. Jag var alldeles häpen, för så var det inte i min familj, säger Rännäri.
Hennes egna föräldrar var rätt passiva i förhållande till barnbarnen. Det förvånade Rännäri. Hon vågade ändå inte vara kritisk eller fråga varför, och nu finns föräldrarna inte längre med i bilden. Erfarenheten ledde ändå till något.
– Jag bestämde att om jag blir mormor eller farmor ska jag ha en aktivare roll, säger Rännäri.
En utmaning med att vara en aktiv del av barnbarnens liv är att Rännäri själv bor i Borgå, medan barnbarnen finns i västra Nyland. Det har löst sig genom att hon skaffat en övernattningsbostad i samma höghus där dottern och barnbarnen bor.
Benita Rännäri brukar vara på plats ungefär varannan vecka, när hennes dotter har barnen.
– Det blir ungefär hundra kilometer när jag kör till dem, men då stannar jag också i tre dagar innan jag kör tillbaka.
Mormors regler
När Benita Rännäri är med barnbarnen i västra Nyland hämtar hon flickorna från skolan, lagar mat, hjälper med läxorna och skjutsar till och från handbollsträningarna. I bilen gäller mormors regler.
– Då behöver de inte titta på telefonen. De kan prata med mommo i stället, säger Rännäri.
Det brukar betyda att hon själv måste inleda samtal. Gör hon inte det får det vara tyst.
– Under den ungefär en timme långa bilfärden till eller från Borgå får de se på telefonen, men inte hela vägen. Vid Vanda Energis blåa byggnader längs ringväg tre, vilket är ungefär halvvägs, får de antingen ta fram eller lägga bort telefonen.
När barnbarnen var yngre kom de ofta till Benita Rännäri i Borgå. Det gör de fortfarande, främst under skolloven numera. Ibland får flickorna i tur och ordning också komma med en kompis.
– Jag får lov att vara tacksam över att de fortfarande är villiga att komma hem till mormor. Att de tycker det är värt det, säger Rännäri.
Läser tillsammans
Hemma hos mormor i Borgå brukar barnbarnen, beroende på årstid, cykla, shoppa, gå på loppmarknad, kafé eller bio. Under jullovet vistades barnbarnen hos Rännäri under tre dagars tid. Då tog hon dem för att åka slalom i Kokonbacken och skridskor på den stora konstisen där Borgå Akilles bandylag tränar.
– Jag läser högt för dem också! Det brukar det yngre barnbarnet be om, men då brukar storasyster ändå vara med. Det senaste vi läste var Karin Erlandssons bok Pärlfiskaren, säger Benita Rännäri.
Med åldern blir barnbarnen allt mer självgående, vilket underlättar.
– Jag behöver inte alltid gå med dem ut på stan numera, utan kan ge dem en reservnyckel och själv stanna hemma. De är redan så gamla.
Bråkigt ibland
När barbarnen var yngre kunde det bli bråkigt ibland, som gången för ungefär sex år sedan då Rännäri skulle ta dem till simhallen. Flickorna härjade i baksätet av bilen och lyssnade inte då hon försökte tala förstånd med dem. Det gick så långt att hon kände sig tvungen att ta till en skarpare ton.
– Jag hotade med att vi inte åker till simhallen alls om de inte slutar.
Barnbarnen tystnade och Benita Rännäri körde vidare igen, men bråket började snart på nytt och hon verkställde hotet.
– Man måste vara konsekvent. Jag körde in på en hållplats igen, vände om och styrde hemåt. Då blev det tyst i bilen. Det är tröttsamt ibland, men det lönar sig i längden. Det var väldigt lite bråk i bilen efter det, säger Benita Rännäri.
Vad gör du tillsammans med dina barnbarn? Vad ger det dig? Hur mycket kan man kräva av far- eller morföräldrarna? I Vega Lördag 18.1 mellan 9.03–11.00 behandlar Kike Bertell ämnet. Han vill höra dina tankar, erfarenheter och åsikter.
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!