Tiina Tanners dotter har adhd och lindrig autism. Hon mådde dåligt och fick ångest av att vara i en finskspråkig skola i Vasa. Tanner upplevde att dottern inte fick tillräckligt med stöd och även om hon flyttade till en mindre undervisningsgrupp hjälpte inte det heller.
– Hon kämpade väldigt hårt i skolan men när hon kom hem och steg över tröskeln föll hon ihop på golvet. Hon bara grät och grät hela dagen, hela kvällen, hela natten, berättar Tiina Tanner.
Dottern var mycket trött av all belastning i skolan och då hon gick i fjärde klass beslöt Tiina att börja med hemundervisning. De första veckorna orkade dottern inte ens stiga upp ur sängen.
I Finland kan hemundervisare välja att följa den lokala läroplanen som skolan använder eller göra upp en egen läroplan, som utgår från den grundläggande läroplanen. Tiina valde att göra upp en egen läroplan och småningom kom hemundervisningen igång.
De använde bland annat undervisningsmaterial från den finska nätskolan Feeniks och Tiina satte sig in i olika sätt man kan undervisa hemma. Dottern lärde sig i egen takt och började må bättre.
Skolan beaktade inte att dottern hade mått dåligt
Tiina höll kontakt med den övervakande läraren i dotterns gamla skola, men upplevde att hon inte fick så mycket respons därifrån. Staden informerade inte heller om vilka krav de har på hemundervisning.
Efter bara två månader av hemundervisning ville den övervakande läraren följa upp om dottern gjort framsteg. Då de kom till skolan fick dottern genast ett skriftligt prov framför sig.
– Hon satt stilla framför pappret och blev bara mindre och mindre. Efter 15 minuter var jag tvungen att säga stopp och avbryta, berättar Tanner.
Tiina Tanner tycker att uppföljningen skedde alldeles för tidigt, med tanke på att dottern mått så dåligt innan.
– Vi var överraskade av hur det gick till. Jag visste inte att det skulle vara ett skriftligt prov, utan vi hade diskuterat och undervisat på ett annat sätt.
Tiina tycker att skolan inte hade någon förståelse för familjens situation och inte alls beaktade att det handlade om ett barn med speciella behov.
– De tänkte endast från skolans perspektiv, att barnen ska vara i skolan varje dag.
Fördomar och brist på kunskap största utmaningen
Vår granskning av hemundervisningen visar att uppföljningen av barnens kunskaper varierar stort beroende på i vilken kommun man bor.
I vissa kommuner fungerar samarbetet med den övervakande läraren bra och familjerna vet vad kommunen förväntar sig. I andra kommuner hänger uppföljningen på enskilda lärare.
– Den största utmaningen med hemundervisning är fördomar och att kommuner och övervakande lärare inte alltid har tillräckligt med kunskap om vad det innebär att lära sig hemma, säger Jaana Meronen, ordförande för Suomen kotikouluyhdistys.
Meronen anser att Utbildningsstyrelsens riktlinjer är rätt så bra, eftersom de gör det möjligt att anpassa och göra uppföljningar utifrån barnets bästa. Hon poängterar att man inte måste följa läroplanen årskursvis, så länge barnet uppnår målen i läroplanen senast när hen går ut grundskolan.
Hon sitter under bordet med huvtröjan uppdragen över huvudet, hon har ingen kontakt med läraren
Tiina Tanner
Här skiljer sig lagen på fastlandet från den åländska lagstiftningen. På Åland har man skärpt lagen så att framstegen ska följa läroplanen årskursvis. Orsaken till det var en oro för att en del hemundervisade barn inte lärde sig tillräckligt.
På fastlandet är det fortfarande möjligt att undervisa mer flexibelt, förutsatt att den övervakande läraren godkänner barnets framsteg.
Men enligt Meronen finns det en risk att lärare kan tolka Utbildningsstyrelsens riktlinjer för snävt. I riktlinjerna står bland annat att barnens framsteg kan följas upp till exempel genom samtal, portfolion, skriftliga och muntliga prov eller med hjälp av andra tilläggsprestationer.
– Om en lärare är van att använda skolans eller kommunens läroplan kan hen ha svårt att anpassa uppföljningen till barnets egen läroplan, säger Meronen.
Barnskyddsanmälan tvingade dottern tillbaka till skolan
En tid efter den första kontrollen av Tiina Tanners dotters kunskaper gjorde områdesrektorn en barnskyddsanmälan. Vi har sett anmälan och där står det att skolan och områdesrektorn är oroliga över att dottern blir isolerad och marginaliserad.
Tanner upplevde att staden hotade familjen: antingen börjar dottern i skolan igen eller så blir hon omhändertagen.
– De stora och starka tjänstemännen, deras makt är så stor. Tänk att de hotar familjer med att man tar bort barnet hemifrån, säger Tanner upprört.
Dottern började i skolan igen och fick gå om fjärde klassen.
Hur går det för henne?
– Får jag vara ärlig? Hon sitter under bordet med huvtröjan uppdragen över huvudet, hon har ingen kontakt med läraren. Jag är med henne varje dag vi är i skolan.
Vasas områdesrektor Johanna Ohlsson svarar per e-post att hon inte kan kommentera enskilda fall, men att det överlag är önskvärt att barn går i skola.
”Vid övervakningstillfället ska barnen visa att de gjort framsteg i studierna, annars kan kommunen göra en barnskyddsanmälan”, skriver Ohlsson.
Adlercreutz vill att Undervisningsministeriet utreder hemundervisning
Undervisningsminister Anders Adlercreutz (Sfp) ser att barnen helst undervisas i skolan.
– Den nationella läroplanen är lättast att följa upp om barnen går i skola. Det är lättast att kontrollera att barn lär sig på det sättet.
Adlercreutz tycker att det är problematiskt att kommunernas kontroll av hemundervisade barn varierar beroende på var familjerna bor. Han efterlyser klarare direktiv från Utbildningsstyrelsen, men kastar också fram att Undervisningsministeriet borde utreda hemundervisningen.
– Hur allmänt är det med hemundervisning, vilka är orsakerna bakom, fungerar kontrollen och hurdana är inlärningsresultaten? När antalet hemundervisade barn ökar, så blir inverkan också större, säger Adlercreutz.
Se intervju med Anders Adlercreutz i Tv-nytt, intervjun börjar vid 15:03.
Har du erfarenhet av att hemundervisa i Finland? Hur har samarbetet med övervakande lärare fungerat i din kommun? Berätta i kommentarerna!
Rättelse 21.1.2025 klockan 16.30: Bildtexten korrigererad så att det nu framkommer att en stor del av hemundervisade barn har diagnoser, inte majoriteten som vi skrev tidigare.