En kvinna i röd kjol och blommig topp ligger på sidan på en teaterscen.
Scenen har blivit bekant för Emma Dahlbacka efter ett 30-tal produktioner. Karlebyhumorn går ofta som en röd tråd genom föreställningarna. Bild: Kim Blåfield
Teaterkonst

Revy i blodet

Emma Dahlbacka sätter den mesta av sin fritid på skoj och teater i Mellersta Österbotten. Men humorn är en självklarhet också i hennes vardag.

Text:Mårten Wallendahl
Bilder:Kim Blåfield

Emma Dahlbacka har trivts på scenen sedan barnsben.

Det har hittills blivit kring 30 produktioner, det är mer än en per levnadsår. Nu tycker hon sig ha en stabil scenvana, men hon känner också att skådespelandet ger henne färdigheter och fördelar i livet utanför estraden.

Humorn är en röd tråd både i teaterpjäserna och i samvaron vänner emellan i Mellersta Österbotten.

Skämtandet är så etablerat i den lokala jargongen att Emma Dahlbacka och hennes teatervänner inte ens tänker på det.

Man måste vara lite taså (småtokig) och lite pjaso (fjantig)

Emma Dahlbacka, amatörskådespelare

Samtidigt är det just humorn som är drivkraften bakom hennes teaterengagemang.

– Man måste vara lite taså (fjantig) och lite pjaso (småtokig), säger Emma Dahlbacka och skrattar.

– Visst ger det en adrenalinkick när man får publiken att skratta. Det är nog det man lever för, säger hon.

Då teatergänget samlats för att titta på inspelningen av den senaste Nedervetilfarsen, regnar de dråpliga kommentarerna tätt.

Någon ger en lustig analys över sin egen stora mage, någon annan driver med sin dåliga kondition. En ondgör sig humoristiskt över att tvingats besöka grannstaden Jakobstad under dagen.

Alla skrattar åt allt – hela tiden.

Tre kvinnor och en man sitter i en soffa och skrattar. På en stol till vänster sitter en man och skrattar.
Teatervännerna träffas också utanför scenen. Och det är aldrig långt till skrattet. Bild: Mårten Wallendahl / Yle

Att våga lägga sig själv i blöt, men också pika andra ter sig naturligt i samvaron i Mellersta Österbotten. Emma Dahlbacka tänker att man naturligt fostras in i mentaliteten redan från barnsben.

– Man vet att man kan ge kärleksfulla pikar, för det kommer en bättre pik tillbaka, säger hon.

Just nu spelar Emma och teatergänget på Karleby UF nyårsrevy, redo för turné till Åbo.

En kvinna står nerböjd vid en man som sitter på en teaterscen och har en annan kvinna sittandes på knä intill.
Nyårsrevyn bjuder också på kängor åt politiker. Här spelar Emma Dahlbacka dagistant åt ”Petteri Orpo” och ”Riikka Purra”. Bild: Kim Blåfield

Nästa år har Karlebyrevyn spelats i 70 år och Emma Dahlbacka och de andra unga skådespelarna vet att revyn kräver en hel del arbete.

– Det är väldigt tidskrävande, allt från skrivandet och övandet och allt det tekniska och visuella. Men det är en prioritering jag gjort, så inte ens under stressiga tider med studier, husrenovering och jobb har det varit ett alternativ att inte vara med i revyn.

Försökt sluta många gånger

Somrarna är vikta för sommarteater, medan vinterhalvåret oftast går åt till att skriva, öva in och uppföra nyårsrevyn.

Karleby UF lockar en hel del unga förmågor till teaterscenen. Många av skådespelarna på revyscenen nu är ännu bara tonåringar, vilket ger revyscenen framtidstro i Karleby.

– Talkoarbete ser inte ut som tidigare, men vi ser att det blir gjort. Och det är väldigt roligt att få jobba i lag, säger Dahlbacka.

Tre kvinnor i en loge sminkar sig framför en spegel.
Även om det handlar om amatörteater, har Karleby UF alltid satsat stort på produktionerna. Bild: Kim Blåfield

Emma Dahlbacka och de andra yngre aktiva i Karleby ungdomsförening känner de axlar ett visst samhällsansvar för att föra traditionen vidare.

– Det är nog både av plikt och glädje, säger hon och skrattar.

En kvinna med blommig topp ser klurig ut.
Trots studier, jobb och husrenovering har det aldrig varit ett alternativ att inte delta i revyprojekten. Bild: Kim Blåfield

Förutom Karlebyrevyn, har hon också skådespelat i Kronoby, Nedervetil och Terjärv – platser kända för långa teatertraditioner och lokal humor.

Och engagemanget i teaterlivet är fortfarande något Emma Dahlbacka tänker prioritera.

– Jag har ju nog försökt sluta många gånger. Men det kommer alltid något nytt roligt projekt jag känner jag måste vara med i, säger hon.