Vissa problem upprepas år efter år i studenternas svar i studentexamensprovet i engelska, säger censorn Katja Mäntylä.

– När det gäller frågor med öppna svar är ett typiskt problem att man inte har läst frågan ordentligt. Många försöker fylla mängden av tecken i sitt svar fast det inte behövs. Om maximimängden tecken är hundra betyder det inte att man måste fylla ut sin text till exakt hundra tecken. Det är beklagligt att en del gör det eftersom det då alltid finns en risk att man får noll poäng om man fyllt i för mycket.

– Det räcker att man svarar på frågan en gång. Tyvärr händer det ofta att man börjar lägga till irrelevant information i svaret. Men ovidkommande extra information försvagar svaret. Ibland räcker det faktiskt med bara ett ord som svar.

På vilken nivå är kunskaperna i engelska hos våra abiturienter?

– Enligt min uppfattning har skillnaden mellan dem som är jättebra och dem som är svaga blivit större. De som skriver utmärkta svar och de som presterar svagt är längre ifrån varandra än någonsin tidigare. Tidigare kunde man se poäng som började med fem i de svagaste uppsatserna, nu har man börjat se poäng som börjar med två.

– Jag har märkt att studerande är duktiga på vardagsengelska som används i sociala medier. Att titta på TV, spela spel eller till exempel följa en blogg ger en känsla av att man kan engelska, men studentprovet är ett prov på fackspråk. Om studerande inte orkar satsa på att öva fackspråk, syns det i uppsatserna. Det verkar som att studerande saknar förståelse att se skillnad mellan fackspråk och vardagsspråk.

– Visserligen är vardagsspråk viktigt i språkinlärning. Men studenterna måste ändå komma ihåg att det inte räcker med vardagsengelska i studentproven. Därför skulle det vara viktigt att man övar sig i fackspråk till exempel på olika nyhetsmediers sidor. BBC:s nätsidor är till exempel en utmärkt plats att öva på.

Vilka färdigheter glömmer skribenterna?

– Jag har märkt att det här med hur noggrann man är i sitt sätt att uttrycka sig och språklig rikedom inte längre verkar spela någon roll. Man tror att det räcker med att man uttrycker sig ungefär rätt. Men tyvärr räcker det inte i studentprovet att man uttrycker sig ungefär rätt, det måste vara exakt.

– Som censor blir jag ledsen när jag läser en uppsats och märker att skribenten behärskar innehållet men inte har brytt sig om att tänka på helhetsstrukturen eller har glömt att korrekturläsa. Skiljetecken kan vara bortglömda eller så har det smugit sig in en mening som är tjugo rader lång. Det hör inte till censorns uppgifter att strukturera texten och leta efter den röda tråden. Det är skribentens jobb.

Vad gör censorn varm om hjärtat i studenternas provsvar?

– Det är mycket bra att skribenter modigt använder de språkkunskaper de har. Även om färdigheterna ännu inte färdigt utvecklade, försöker man ändå. Det är alltid bra att man inte ger upp och att man inte tänker att man inte kan något.

– I uppsatser gläder jag mig åt genomtänkt styckeindelning, rimligt långa meningar och skiljetecken. Då visar man att man har tänkt igenom den röda tråden i sin uppsats. Den så kallade språkkänslan värmer också mitt hjärta. Uppsatsen visar att man förstår hur det engelska språket fungerar och inser att alla ord inte kan slängas hursomhelst i olika sammanhang.

– Censorns hjärta blir varmt av att läsa en text som är skriven med eftertanke. En skicklig skribent behärskar språket och har en litterär förmåga. Jag minns fortfarande en spökhistoria från några år sedan som gav mig kalla kårar. En sådan vill man gärna skicka vidare till en annan censor bara för att texten är så enastående.

Vad får då censorn irriterad?

– Jag blir upprörd av slarv. Det märks om någon har potential att göra bättre ifrån sig, men som av någon anledning inte har brytt sig om att satsa på provet, att man bara har gått in för att skriva på skoj.

– Det är också irriterande om skribenten har ignorerat uppsatsens rubrik. Ibland händer det att man av misstag skriver förbi ämnet, men det finns också de som medvetet skriver förbi rubriken. Det kan till och med stå: Jag skriver nu om ett annat ämne än det givna. Då undrar nog censorn varför. Jag skulle rekommendera att när man gör provet, gör man det med den inställningen att man tar det på allvar.

Artikeln är en översättning av Marjukka Mattilas artikel Jaarittelulla ei lisäpisteitä heru – sensori kertoo, mitkä virheet toistuvat englannin ylioppilaskokeessa. Översättningen är gjord av Heidi Finnilä.