När Elvis Presley slog igenom i mitten av 50-talet dröjde det inte särskilt länge förrän Elvis-febern nådde Finland. År 1956 kunde hugade fans köpa hans skivor och året därpå kunde modiga Elvis-diggare rentav tävla om titeln Finlands Elvis.
På våren år 1957 anordnades i Hagnäs i Helsingfors en talangtävling där man letade efter Finlands motsvarighet till den berömda amerikanska sångaren. Tävlingsarrangören Klaus Varvikko verkar ändå ha förhållit sig ganska avslappnat till tävlingen, för även kvinnor var välkomna att delta.
– En såg ut som Elvis, men han sjöng inte som Elvis. Alla försökte vi ändå apa efter hans berömda höftrörelser, säger Bo Luther som minns sin medverkan i tävlingen för snart 70 år sedan.
En stjärna föds
Den 19-årige Bo Luther hade hemlighållit sitt deltagande för sina föräldrar och lånat kavaj och gitarr av sin bror för att i likhet med en rad unga medtävlare kliva upp på scenen.
– Det var nog ingen riktig rock-klädsel och inte hade min sång heller så mycket med Elvis att göra eftersom jag framförde Bill Haleys Rock around the clock.
Trots att Bo Luther saknade scenvana, var ytterst blyg och det ackompanjerande bandet saknade noter, så gick det ändå väldigt bra. Tävlingen vanns visserligen av en annan finlandssvensk, Lars Herrmann, som med sin tolkning av Tutti Frutti kammade in flest publikröster, men genast på andra plats parkerade sig Bo Luther.
Tidningspressen uppmärksammade tävlingen stort och skrev gärna om hur de unga deltagarna vred och vände sig på scenen och gjorde sig till allmänt åtlöje. Tonen var i många fall kritisk och nedlåtande och tidningen Nya Pressen rapporterade bland annat om att rockmusiken aldrig skulle få något fotfäste i Finland och att Elvis och hans finländska fans kunde jämföras med clowner som publiken enbart kommit för att skratta åt.
Vad Bo Luther beträffar så skrev en av de finska tidningarna om att Bo Luther hade anlagt ett konstnärligt skägg och att han en smula ohyfsat svarade på presentatörens frågor.
– Jag sa bääääää… Jag tog det hela som ett skämt, säger Bo Luther och minns än idag hur han uppmanades att bara säga någonting i mikrofonen när resultatet hade kungjorts och Lars Herrmann korats till segrare.
Även om Bo Luther förhöll sig ganska lättsamt till tillställningen finns det ändå några gamla fotografier som utstrålar stjärnstatus och scennärvaro. I synnerhet fotografen Caj Bremers bild på Bo Luther i motljus är läcker och fångar fint artistens rörelser på scenen.
Tillbaka till vardagen
Andraplatsen medförde att Bo Luther fick en del spelningar runt om i landet, bland annat i Åbo och Tammerfors. Skolgången visade sig ändå vara ett hinder för den nya artisten, varpå Bo Luther använde sig av sin kreativitet för att ordna plats i kalendern.
– Alltid när jag var sjukskriven, så kunde man samtidigt läsa i tidningen om var jag hade uppträtt.
Rektorn genomskådade fort Bo Luthers återkommande sjukfrånvaro, gav honom en uppläxning och uppmanade honom att rannsaka sig själv: Ville Bo bli artist eller ville han slutföra sin skolgång?
Bo Luther valde det senare alternativet och satsade efter värnplikten istället på ingenjörsstudier. Talangtävlingen har han ändå mycket att tacka för i sitt liv.
Att den då blyga tonåringen verkligen vågade kliva upp på scenen, ställa sig framför en skränande publik på över 1 000 personer, var ett stort och modigt beslut som förändrade honom i grunden.
– Jag började tro på mig själv. Det var det bästa, att jag fick en god självkänsla.
Den självkänslan har burit Bo Luther genom hela hans liv. Idag kan han med tillförsikt och tacksamhet blicka tillbaka på sin karriär och den lite udda tillställning som nästan gjorde honom till Finlands Elvis.