Claus Stolpe är doktor i statsvetenskap och universitetslektor vid Åbo Akademi i Vasa. Amerikansk politik är ett av Stolpes specialområden och på måndagskvällen bänkade han sig som många andra framför tv-skärmen för att se Donald Trump svära presidenteden vid måndagens installationsceremoni.
Trumps efterföljande tal kändes långt, enligt Stolpe.
– Förra gången talade han i 16 minuter och det här var alltså dubbelt så långt. Det skulle kanske räckt med 16 minuter i alla fall, för jag tyckte att han mest upprepade vad han har sagt redan under valkampanjen, säger Stolpe.
Stolpe lät sig inte överraskas av innehållet i Trumps tal. Däremot konstaterar han att det är mycket som den nyinsvurne presidenten har tänkt hinna med under sina fyra år vid makten: Allt från att ta tillbaka Panamakanalen och skicka astronauter till Mars till att få ner konsumtionspriser och döpa om berg.
Jag kanske ändå hade väntat mig lite mer försoning, jag tror att han skulle vinna på den saken.
Statsvetaren Claus Stolpe om tonfallet i Donald Trumps tal
Just den sistnämnda detaljen fäster sig Stolpe vid. Att Trump vill återinföra namnet Mount McKinley på berget Denali i Alaska, för övrigt USA:s högsta berg, tror han inte att faller i god jord hos ursprungsbefolkningen.
– Det kommer inte att passera obemärkt. Denali är alltså ett namn från ursprungsbefolkningen och för dem är detta inte en detalj. Och det rimmade lite illa med tanke på hur Trump talade sig varm inför icke-vita, såsom latinamerikaner och svarta som hjälpt honom i kampanjen.
Hade väntat sig mer försonande tilltal
Stolpe ser fler skillnader mellan Trumps tal förra gången han svors in som president för åtta år sedan, och nu.
Då höll Trump ett tal där han tecknade ett dystert porträtt av USA. Dagens tal var raka motsatsen: Trump lovar en ny och gyllene era för USA, allt ska bli bra.
Samtidigt kom Trump med många och tunga kängor mot den nuvarande administrationen. Den är enligt Trump skyldig till allt som är på tok med landet just nu.
Försöken att ena den djupt splittrade väljarkåren lyste därmed med sin frånvaro, noterar Stolpe.
– Han var mycket angelägen om att att pika sina motståndare. Och jag kanske ändå hade väntat mig lite mer försoning, jag tror att han skulle vinna på den saken.
Risk för besvikna väljare
Stolpe bedömer att Trump både kan hinna göra verklighet att väldigt många av de saker han lovat, men också att det kan bli magplask av många löften.
Matpriserna kanske inte går att få ner eller så lyckas det inte med att plötsligt effektivisera byråkratin i landet så totalt som Trump utmålat.
– Han får det att låta så mycket enklare än vad jag tror att det är, helt enkelt. Och då blir ju folk förstås besvikna.
Samtidigt står Trump inför sällsynt goda odds.
– Han är ju i en unik situation på så vis att han har Högsta domstolen i sin hand. Och både senaten och representanthuset har republikansk majoritet, så han har det verkligen väl förspänt.
Att Trump kommer att kunna agera beslutsamt med sällsynt svagt motstånd bäddar enligt Stolpe för intressanta frågeställningar längre fram. Redan om två år hålls det mellanårsval. Där brukar presidentens parti alltid gå bakåt.
Om det går på samma vis i nästa val spekulerar Stolpe inte i, men däremot konstaterar han:
– Det blir i varje fall knappast tråkigt att följa med USA de närmaste åren.