I podden Petter söker meningen med livet pratar Eddie Myrskog om löpning och var gränsen för vad vi klarar av ligger. Redan före intervjun påstår han med ett oskyldigt leende att vem som helst kan springa 100 kilometer.
– Det känns som att jag kommer att få kritik för det här, säger Eddie Myrskog och skrattar när inspelningen kört igång.
Han menar inte att vem som helst kan ge sig ut i dag och springa 100 kilometer. Det behövs förstås en viss grundkondition. Det är inte en bra idé att försöka springa 100 kilometer om du aldrig har sprungit fem kilometer.
Allt sitter i huvudet
Men samtidigt har Eddie Myrskog sett människor löpa distanser som de kanske inte trott att de var kapabla till. Han är övertygad om att vi klarar mer än vi tror. Oftast är det den mentala sidan som ger vika först.
– Ultralöpning är så mycket mera mentalt än fysiskt.
Om du är ensam ute och springer ett långpass kan det vara svårt att motivera för dig själv varför du ska fortsätta.
Borde jag avsluta och ta bussen hem, beställa mat och se en film?
Eddie Myrskog
Så varför fortsätter man?
– Det är liksom en sorts självuppnåelse som jag tror de flesta har. Och stolthet. Vi är väldigt stolta individer. Man vill klara av någonting och kanske bevisa någonting för sig själv.
Tänker fortfarande på enda gången han avbrutit
Ibland är svaret på frågan varför självklart. De flesta av hans ultraäventyr är en del av föreningen Bold Projets välgörenhetsprojekt. Så länge han springer, går eller ror så fortsätter donationerna trilla in. Det är väldigt motiverande.
– Jag har avbrutit ett projekt för att mitt knä inte höll. Det var jätteviktigt att jag avslutade då men jag märker ändå att det gnager att jag inte kom i mål.
Eddie Myrskog tror att den där känslan av att vilja klara av något tungt finns hos oss alla. Han minns till exempel de långa marscherna under hans militärtjänstgöring.
– Det fanns ju då och då människor som gav upp, men jag skulle säga att den största delen alltid gick till målet.
Själv tror han inte att han någonsin varit i närheten av sina gränser.
– Rent fysiskt och psykiskt måste det ju finnas en gräns. Jag upplever inte att jag någonsin varit vid en gräns där jag inte orkar ett steg till. Människan är kapabel till jättemycket.
Är du glad eller ledsen när du springer hundra kilometer?
– Det känns som att man nästan vill gråta, men man är inte riktigt säker på om det är av lycka eller ledsenhet, säger Eddie Myrskog.
Han tycker att det är svårt att sätta fingret på vad man egentligen känner när man är riktigt utmattad. Ofta är känslorna väldigt blandade. Kanske är det också en del av charmen med idrott.
– Det finns en konstig frihet i att springa 100 kilometer.
När man når målet tror man ofta att man ska uppleva extas. Det gör man ibland. Men målsnöret markerar också slutet på upplevelsen.
– Samtidigt finns det någon sorts melankoli i det.